0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

2396. ‘Quia magnus factus est clamor eorum coram Jehovah’ quod significet quia falsum ex malo tantum est, constare potest ex significatione ‘clamoris’, de qua n. 2240, quod praedicetur de falso et hic quod de falso ex malo, n. 2351.

304. Människan är så skapad, att hon må ha samband och förbindelse med Herren, men med himlens änglar endast gemenskap. Att hon inte har förbindelse med änglarna utan endast gemenskap, är eftersom människan från skapelsen är lik en ängel med avseende på det inre som tillhör sinnet; ty människan har en sådan vilja som ängeln har och ett sådant förstånd. Härav kommer det, att om människan har levt efter den Gudomliga ordningen, blir hon efter döden en ängel och har då änglars vishet. När det talas om människans förbindelse med himlen, så menas därför hennes förbindelse med Herren och gemenskap med änglarna, ty himlen är inte himmel på grund av vad som är änglarnas eget, utan av Herrens Gudomliga. Att Herrens Gudomliga bildar himlen, kan ses ovan (nr 7-22) Men människan har dessutom vad änglarna inte ha, nämligen detta att hon inte endast är i den andliga världen med avseende på sitt inre, utan även på samma gång i den naturliga världen med hänsyn till det yttre. Hennes yttre ting, som är i den naturliga världen, är allt som hör till hennes naturliga eller yttre minne och som därför hör till tanken och föreställningen därifrån, i allmänhet kunskaper och vetenskaper med deras nöjen och behag, i den mån de smaka av världen, ävensom flera förnöjelser, som höra till människans sinnliga ting, jämte också de kroppsliga sinnena själva, talet och handlingarna. Alla dessa ting är även de yttersta, i vilka Herrens Gudomliga inflytelse utmynnar, ty den stannar inte mitt i, utan fortgår till sitt yttersta. Härav kan det vara tydligt, att i människan är det yttersta av den Gudomliga ordningen, och eftersom det yttersta är där, därför är där också en basis och grundval. Eftersom Herrens Gudomliga inflytelse inte stannar mitt i, utan, som sagt, fortgår till sitt yttersta, och eftersom det mellersta, genom vilket den går, är änglahimlen, och det yttersta är hos människan, och eftersom det inte gives något osammanhängande, så följer, att himlens samband och förbindelse med människosläktet är sådant, att det ena äger bestånd av det andra, och att det vore med människosläktet utan himlen såsom med en kedja, sedan haken blivit borttagen, och med himlen utan människosläktet såsom med ett hus utan grundval ¹ .

Footnotes: