0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

1540. SENSUS INTERNUS

HISTORICA vera Verbi incohata sunt, ut dictum, capite praecedente xii; illuc usque seu potius ad Eberum fuerunt historica facta: quae nunc de Abramo continuantur, in sensu interno significant Dominum, et quidem primam Ipsius vitam qualis fuit antequam Externus Ipsius Homo conjunctus fuit cum Interno adeo ut unam rem agerent, hoc est, antequam Externus Ipsius Homo similiter caelestis et Divinus factus sit. Historica sunt quae Dominum repraesentant, ipsa verba sunt significativa illorum quae repraesentantur: sed quia historica sunt, mens legentis non aliter potest quam teneri in illis, cumprimis hodie cum plerique et fere omnes non credant dari sensum internum, minus in singulis verbis; et forte nec agnitum adhuc, tametsi ita manifeste huc usque ostensum est; ex eo quoque, quod sensus internus appareat ita recedere a sensu litterae ut vix cognoscatur; sed scire possunt solum inde quod historica nusquam possint esse Verbum, quia in illis separatis a sensu interno non plus Divini est quam in alio quodam historico; at sensus internus facit ut Divinum sit. Quod sensus internus sit ipsum Verbum, constat a multis quae revelata sunt, ut Ex Aegypto vocavi filium Meum, Matth. 2:15;

praeter plura alia; Ipse etiam Dominus post Resurrectionem docuit discipulos quid apud Mosen et Prophetas scriptum fuisset de Ipso: Luc. 24:27, ita quod nihil in Verbo scriptum quod non Ipsum spectet: Ipsius regnum, et Ecclesiam; haec sunt spiritualia et caelestia Verbi; at quae sensus litterae habet, sunt utplurimum mundana, corporea, et terrestria, quae nusquam facere possunt Verbum Domini. Hodie tales sunt ut nihil nisi quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter Antiquissimae et Antiquae Ecclesiae homo, qui si hodie vixisset et legisset Verbum, nihil attenderet ad sensum litterae: quem videret sicut nullum, sed ad sensum internum; mirantur valde quod aliquis aliter percipiat Verbum: quare etiam omnes antiquorum libri ita scripti sunt ut aliter ferrent in sensu interiore quam in littera.

535. Det har blivit mig givet att tala med några i det andra livet, vilka hade dragit sig tillbaka från världsliga sysselsättningar för att föra ett fromt och heligt liv, och även med några som på åtskilliga sätt hade plågat sig själva, eftersom de hade trott, att detta var att avsäga sig världen och kuva köttets begärelser. Men då de flesta av dem härigenom ådragit sig ett dystert liv och avlägsnat sig från människokärlekens liv, vilket liv inte kan föras annat än i världen, kunna de inte förenas med änglarna, eftersom änglarnas liv är ett liv av glädje från lycksalighet och består i att göra goda gärningar, som är människokärlekens verk. Och dessutom upptändas de som ha fört ett från världsliga sysslor undandraget liv av tanken på egen förtjänst och begära därför oavlåtligen himlen och tänka på den himmelska glädjen som lön, alls inte vetande, vad himmelsk glädje är. Och när de försättas bland änglarna och i deras glädje, som är utan förtjänst och består i sysselsättningar och uppenbara tjänster, samt i sällhet från det goda, som de genom dem uträtta, förundra de sig liksom de som se något för tron främmande, och då de inte är mottagliga för den glädjen, gå de bort och förenas med de sina, som ha varit i ett liknande liv i världen. Men de som i det yttre ha fört ett heligt liv, beständigt gått i kyrkan och där deltagit i bönerna och som plågat sin själ och på samma gång städse tänkt om sig själva, att de för detta borde aktas och äras framför andra och till sist bliva ansedda som helgon efter döden, de är i det andra livet inte i himlen, eftersom de gjort sådana saker för sin egen skull. Och eftersom de besudlat de Gudomliga sanningarna med självkärlek, vari de nedsänkt dem, är somliga av dem så dåraktiga, att de tro sig vara gudar, varför de är bland sådana i helvetet. Somliga är listiga och svekfulla och är i de svekfullas helveten. Dessa är de som i utvärtes måtto ha gjort sådana saker genom konster och illfundigheter, genom vilka de kommit folk i allmänhet att tro, att det var Gudomlig helighet i dem. Sådana är flera av helgonen i den påviska religionen. Det har även blivit mig givet att tala med några, och då blev deras liv uppenbart beskrivet, hurdant det hade varit i världen, och hurdant det sedan blev. Detta är sagt, för att man må veta, att det liv som leder till himlen inte är ett liv avsöndrat från världen utan ett liv i världen, och att fromhetens liv utan människokärlekens liv, vilket gives endast i världen, inte leder till himlen, men däremot människokärlekens liv, vilket består i att handla uppriktigt och rätt i varje förrättning, i varje syssla och i varje verk av en inre, alltså himmelsk, upprinnelse, vilken upprinnelse är i det livet, när människan handlar uppriktigt och rätt, eftersom det är i enlighet med de Gudomliga lagarna. Detta liv är inte svårt, men ett fromhetens liv skilt från människokärlekens liv är svårt, vilket liv dock leder bort från himlen lika mycket som det tros leda till himlen ¹ .

Footnotes: