0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

1540. SENSUS INTERNUS

HISTORICA vera Verbi incohata sunt, ut dictum, capite praecedente xii; illuc usque seu potius ad Eberum fuerunt historica facta: quae nunc de Abramo continuantur, in sensu interno significant Dominum, et quidem primam Ipsius vitam qualis fuit antequam Externus Ipsius Homo conjunctus fuit cum Interno adeo ut unam rem agerent, hoc est, antequam Externus Ipsius Homo similiter caelestis et Divinus factus sit. Historica sunt quae Dominum repraesentant, ipsa verba sunt significativa illorum quae repraesentantur: sed quia historica sunt, mens legentis non aliter potest quam teneri in illis, cumprimis hodie cum plerique et fere omnes non credant dari sensum internum, minus in singulis verbis; et forte nec agnitum adhuc, tametsi ita manifeste huc usque ostensum est; ex eo quoque, quod sensus internus appareat ita recedere a sensu litterae ut vix cognoscatur; sed scire possunt solum inde quod historica nusquam possint esse Verbum, quia in illis separatis a sensu interno non plus Divini est quam in alio quodam historico; at sensus internus facit ut Divinum sit. Quod sensus internus sit ipsum Verbum, constat a multis quae revelata sunt, ut Ex Aegypto vocavi filium Meum, Matth. 2:15;

praeter plura alia; Ipse etiam Dominus post Resurrectionem docuit discipulos quid apud Mosen et Prophetas scriptum fuisset de Ipso: Luc. 24:27, ita quod nihil in Verbo scriptum quod non Ipsum spectet: Ipsius regnum, et Ecclesiam; haec sunt spiritualia et caelestia Verbi; at quae sensus litterae habet, sunt utplurimum mundana, corporea, et terrestria, quae nusquam facere possunt Verbum Domini. Hodie tales sunt ut nihil nisi quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter Antiquissimae et Antiquae Ecclesiae homo, qui si hodie vixisset et legisset Verbum, nihil attenderet ad sensum litterae: quem videret sicut nullum, sed ad sensum internum; mirantur valde quod aliquis aliter percipiat Verbum: quare etiam omnes antiquorum libri ita scripti sunt ut aliter ferrent in sensu interiore quam in littera.

2803. Att det Gudomliga Sanna är ’sonen’ och att det Gudomliga Goda är ’fadern’ kan man inse av det som i Ordet menas med ’son’ som är det sanna, behandlat i nr 489, 491, 533, 1147, 2623, och av det som menas med ’fader’ som är det goda, och dessutom av att det sanna avlas och föds av det goda. Som många gånger tidigare visats kan det sanna inte vara och manifestera sig annat än från det goda. Orsaken till att med ’son’ här förstås det Gudomliga Sanna och med ’fader’ det Gudomliga Goda är att föreningen av det Gudomliga Väsendet med det Mänskliga och av det Mänskliga med det Gudomliga utgör det Gudomliga Äktenskapet av det Gudomliga Goda med det Sanna och av det Sanna med det Goda. Från detta äktenskap kommer det himmelska äktenskapet. Ty i Jehovah eller Herren finns inte någonting annat än det som är oändligt, och eftersom det är oändligt så kan inte någon annan föreställning finnas om Honom än att Han är Varat och Manifestationen (Esse et Existere) av allt gott och sant, det vill säga Han är själva det Goda och själva det Sanna. Själva det goda är Fadern och själva det Sanna är Sonen. Då nu, som framhållits, det Gudomliga Äktenskapet är äktenskapet mellan det Goda och det Sanna, och mellan det Sanna och det Goda, så är Fadern i Sonen, och Sonen i Fadern, såsom Herren Själv lär hos Johannes:

Jesus sade till Filippos: Tror du inte att Jag är i Fadern och Fadern i Mig? Tro Mig när Jag säger att Jag är i Fadern och Fadern i Mig. Johan 14:10-11.

Och på ett annat ställe hos samme evangelist:

Jesus sade till judarna: Även om ni inte tror på Mig, så tro åtminstone på gärningarna. Då skall ni förstå och tro att Fadern är i Mig och Jag i Fadern. Johan 10:36, 38.

Och på ett annat ställe:

Jag ber för dem – ty allt Mitt är Ditt och allt Ditt är Mitt – att alla må bli ett, liksom Du, Fader, är i Mig och Jag i Dig. Johan 17:9-10, 21.

Och på ett annat ställe:

Nu är Människosonen förhärligad, och Gud i Honom. Om Gud är förhärligad i Honom, skall Gud också förhärliga Honom i Sig. Fader, förhärliga Din Son, så att Din Son också kan förhärliga Dig. Johan 13:31-32; 17:1.

[2] Av dessa citat, hämtade från Johannes, kan man inse hurdan föreningen är av det Gudomliga och av det Mänskliga i Herren – att den är inbördes och ömsesidig – det vill säga den är en reciprok förening. Detta är den Förening som kallas det Gudomliga Äktenskapet, och från detta stiger det himmelska äktenskapet ner, vilket är Herrens själva rike i himlen, varom det heter hos Johannes:

Den dagen skall ni förstå att Jag är i Min Fader, och ni i Mig och Jag i er. Johan 14:20.

Och på ett annat ställe:

Jag ber för alla dessa, att de skall bli ett och att liksom Du, Fader, är i Mig och Jag i Dig, också de skall vara ett i Oss, att den kärlek som Du har älskat Mig med skall vara i dem, och Jag i dem. Johan 17:21–23, 26.

[3] Att detta himmelska äktenskap är mellan det goda och det sanna och mellan det sanna och det goda, se nr 2508, 2618, 2728, 2729 och i närmast följande numrerade avsnitt. Och då nu det Gudomliga Goda aldrig kan ha vara och manifestation (nusquam esse et existere potest) utan det Gudomliga Sanna, och det Gudomliga Sanna aldrig utan det Gudomliga Goda, utan det ena är i det andra inbördes och ömsesidigt, så är det därför uppenbart att det Gudomliga Äktenskapet har existerat i evighet, det vill säga Fadern i Sonen och Sonen i Fadern, såsom Herren Själv lär hos Johannes:

Förhärliga nu Mig hos Dig, Fader, med den härlighet Jag hade hos Dig innan världen var till. Johan 17:5, 24.

Men det Gudomliga Mänskliga, som var fött av evighet, föddes även i tiden, och det som blev fött i tiden är detsamma som det som blev förhärligat. Det är därför som Herren så ofta sade att Han skulle gå till Fadern som sänt Honom, det vill säga Han skulle vända åter till Fadern. Och hos Johannes:

I Begynnelsen var Ordet (Ordet är själva det Gudomliga Sanna), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det (eller: Han) var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det (eller: Honom), och utan det (eller: Honom) blev ingenting till av allt det som finns till. Och Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet, härligheten som den Enfödde får av Fadern, full av nåd och sanning. Johan 1:1–3, 14.

Se även Johan 3:13; 6:62.