0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

1540. SENSUS INTERNUS

HISTORICA vera Verbi incohata sunt, ut dictum, capite praecedente xii; illuc usque seu potius ad Eberum fuerunt historica facta: quae nunc de Abramo continuantur, in sensu interno significant Dominum, et quidem primam Ipsius vitam qualis fuit antequam Externus Ipsius Homo conjunctus fuit cum Interno adeo ut unam rem agerent, hoc est, antequam Externus Ipsius Homo similiter caelestis et Divinus factus sit. Historica sunt quae Dominum repraesentant, ipsa verba sunt significativa illorum quae repraesentantur: sed quia historica sunt, mens legentis non aliter potest quam teneri in illis, cumprimis hodie cum plerique et fere omnes non credant dari sensum internum, minus in singulis verbis; et forte nec agnitum adhuc, tametsi ita manifeste huc usque ostensum est; ex eo quoque, quod sensus internus appareat ita recedere a sensu litterae ut vix cognoscatur; sed scire possunt solum inde quod historica nusquam possint esse Verbum, quia in illis separatis a sensu interno non plus Divini est quam in alio quodam historico; at sensus internus facit ut Divinum sit. Quod sensus internus sit ipsum Verbum, constat a multis quae revelata sunt, ut Ex Aegypto vocavi filium Meum, Matth. 2:15;

praeter plura alia; Ipse etiam Dominus post Resurrectionem docuit discipulos quid apud Mosen et Prophetas scriptum fuisset de Ipso: Luc. 24:27, ita quod nihil in Verbo scriptum quod non Ipsum spectet: Ipsius regnum, et Ecclesiam; haec sunt spiritualia et caelestia Verbi; at quae sensus litterae habet, sunt utplurimum mundana, corporea, et terrestria, quae nusquam facere possunt Verbum Domini. Hodie tales sunt ut nihil nisi quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter Antiquissimae et Antiquae Ecclesiae homo, qui si hodie vixisset et legisset Verbum, nihil attenderet ad sensum litterae: quem videret sicut nullum, sed ad sensum internum; mirantur valde quod aliquis aliter percipiat Verbum: quare etiam omnes antiquorum libri ita scripti sunt ut aliter ferrent in sensu interiore quam in littera.

2284. Att orden ’kanhända skall tio finnas där’ innebär om dock kvarlevor ännu fanns är uppenbart av det talet ’tio’ står för som är kvarlevor, behandlat i del 1, i nr 576, 1738. Men vad som avses med kvarlevor har sagts och visats på åtskilliga ställen redan, såsom i nr 468, 530, 560, 561, 660, 661, 1050, 1738, 1906, nämligen att de är allt gott och allt sant som ligger förvarat undangömt hos människan i hennes två minnen och i hennes liv.

[2] Det torde vara väl känt att det inte finns något gott och inte heller något sant som inte kommer från Herren. Likaså torde det vara väl känt att gott och sant oupphörligt strömmar från Herren in i människan, men att det tas emot på olika sätt, och att det faktiskt tas emot i enlighet med det liv av ont och i enlighet med de falska grundsatser som människan har bekräftat sig i. Det är dessa som antingen släcker ut, eller förkväver, eller förvänder den godhet och den sanning som oavbrutet flyter in från Herren. För att förhindra att godhet och ondska blandas samman – ty om de blandades samman skulle människan gå evigt förlorad – skiljer Herren isär dem, och den godhet och sanning som människan har tagit emot förvarar Han i hennes inre människa. Herren tillåter aldrig att de träder fram därifrån, så länge som människan låter sig ledas av det som är ont och falskt, utan blott vid de tillfällen då hon befinner sig i ett tillstånd som är heligt, eller då hon är djupt oroad över någonting, eller när hon är sjuk, och så vidare. De olika slag av godhet och sanning som Herren sålunda förvarat undangömda hos människan är vad som kallas kvarlevor och som det ofta talas om i Ordet, fast ingen hittills vetat att det just är detta som de betecknar.

[3] Det är helt i överensstämmelse med beskaffenheten och tillgången på kvarlevor, det vill säga på godhet och sanning som finns hos henne, som människan får åtnjuta sällhet och lycka i nästa liv, ty, som framhållits, förvaras sådana kvarlevor i hennes inre människa och blottas först när hon lämnat det lekamliga och världsliga bakom sig. Herren allena känner till beskaffenheten och myckenheten av människans kvarlevor. Själv kan människan omöjligen veta något om detta, ty nuförtiden är hon så funtad att hon kan hyckla godhet, allt medan hos henne inte finns annat än det som är ont. Människan kan också förefalla att vara ond och ändå inom sig äga det som är gott. Därför tillåts aldrig människan att döma om en annan människas andliga liv, ty, som sagts, endast Herren vet hurdant det är. Men människan tillåts att döma om hurdant en annan människas privata och offentliga liv är, eftersom detta är betydelsefullt för samhället.

[4] Det är mycket vanligt att de som har en viss åsikt om en trossanning sätter sig till doms över andra och säger att de inte kan frälsas, om de inte tror lika med dem själva, ett sätt att döma som Herren förbjudit, hos Matteus 7:1-2. Jag vet emellertid av mycken erfarenhet med visshet att människor av alla religioner frälses, under förutsättning att de genom att leva ett människokärlekens liv begåvats med kvarlevor av gott och sant. Det är detta som förstås med att ’om tio fanns där skulle de inte förstöras, för de tios skull’, det vill säga att om kvarlevor fanns, så skulle de frälsas.

[5] Människokärlekens liv består i att tänka väl om en annan och att vilja honom väl och inom sig känna glädje över att även andra frälses. Men de har inte människokärlekens liv som vill att inga andra skall frälsas än de vars tro sammanfaller med deras egen, och ännu mindre de som är indignerade över att det förhåller sig på annat vis. Detta står klart redan av att flera hedningar än kristna frälses. Ty de som har tänkt gott om nästan och velat honom väl tar vida bättre än de som kallas kristna emot trons sanningar i livet efter detta och erkänner Herren mer än vad de kristna gör. Ja, ingenting skänker änglarna större glädje och lycka än att få undervisa dem som kommer från jorden till det andra livet.