0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

1540. SENSUS INTERNUS

HISTORICA vera Verbi incohata sunt, ut dictum, capite praecedente xii; illuc usque seu potius ad Eberum fuerunt historica facta: quae nunc de Abramo continuantur, in sensu interno significant Dominum, et quidem primam Ipsius vitam qualis fuit antequam Externus Ipsius Homo conjunctus fuit cum Interno adeo ut unam rem agerent, hoc est, antequam Externus Ipsius Homo similiter caelestis et Divinus factus sit. Historica sunt quae Dominum repraesentant, ipsa verba sunt significativa illorum quae repraesentantur: sed quia historica sunt, mens legentis non aliter potest quam teneri in illis, cumprimis hodie cum plerique et fere omnes non credant dari sensum internum, minus in singulis verbis; et forte nec agnitum adhuc, tametsi ita manifeste huc usque ostensum est; ex eo quoque, quod sensus internus appareat ita recedere a sensu litterae ut vix cognoscatur; sed scire possunt solum inde quod historica nusquam possint esse Verbum, quia in illis separatis a sensu interno non plus Divini est quam in alio quodam historico; at sensus internus facit ut Divinum sit. Quod sensus internus sit ipsum Verbum, constat a multis quae revelata sunt, ut Ex Aegypto vocavi filium Meum, Matth. 2:15;

praeter plura alia; Ipse etiam Dominus post Resurrectionem docuit discipulos quid apud Mosen et Prophetas scriptum fuisset de Ipso: Luc. 24:27, ita quod nihil in Verbo scriptum quod non Ipsum spectet: Ipsius regnum, et Ecclesiam; haec sunt spiritualia et caelestia Verbi; at quae sensus litterae habet, sunt utplurimum mundana, corporea, et terrestria, quae nusquam facere possunt Verbum Domini. Hodie tales sunt ut nihil nisi quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter quam talia percipiant; quid spiritualia et caelestia, vix sciunt; aliter Antiquissimae et Antiquae Ecclesiae homo, qui si hodie vixisset et legisset Verbum, nihil attenderet ad sensum litterae: quem videret sicut nullum, sed ad sensum internum; mirantur valde quod aliquis aliter percipiat Verbum: quare etiam omnes antiquorum libri ita scripti sunt ut aliter ferrent in sensu interiore quam in littera.

2159. Att ’tjänare’ betyder det mänskliga hos Herren, innan det blev Gudomligt, framgår av många ställen hos Profeterna. Orsaken, som flera gånger redan angivits, var denna. Det mänskliga hos Herren var, innan Han avklädde Sig det och gjorde det Gudomligt, inte någonting annat än en tjänare. Det mänskliga hos Honom kom från modern och var därför ofullkomligt. Från henne hade Han ett arv, som Han besegrade genom frestelsestrider och fullständigt drev ut, och detta ända till den grad att Han inte hade något kvar av det ofullkomliga och ärftliga från modern, ja, slutligen inte något alls från modern. Han avklädde Sig det som var från modern så fullständigt att Han inte längre var hennes son, såsom Han också Själv förklarar hos Markus:

De sade till Jesus: Din moder och Dina bröder är här utanför och söker Dig. Och Han svarade dem och sade: Vem är Min moder, eller Mina bröder? Och Han såg på dem som satt runt omkring Honom och sade: Se, Min moder och Mina bröder! Ty var och en som gör Guds vilja är Min broder, och Min syster, och Min moder. Markus 3:32–35; Matteus 12:46–50; Lukas 8:20-21.

[2] I och med att Han hade avklätt Sig detta mänskliga iklädde Han Sig det Gudomliga Mänskliga, i kraft av vilket Han kallade Sig Människosonen, såsom ofta i Nya Testamentets Ord, och också Guds Son. Med ’Människosonen’ menade Han själva det sanna och med ’Guds Son’ själva det goda, något som hör till Hans Mänskliga Väsen i och med att detta blivit Gudomligt. Det förra tillståndet var Herrens ödmjukelsetillstånd, men det senare Hans härliggörelsetillstånd, varom redan talats i nr 1999.

[3] I det förra tillståndet, ödmjukelsetillståndet, när Han ännu hos Sig hade det ofullkomliga mänskliga, tillbad Han Jehovah såsom en annan utanför Sig och var verkligen som en tjänare, ty det ofullkomliga mänskliga är jämförelsevis inte någonting annat. I Ordet omnämns också därför detta mänskliga som ’tjänare’, såsom hos Jesaja:

Jag skall beskydda denna stad och så frälsa den för Min egen skull och för Davids, Min tjänares, skull. 37:35.

Detta syftar på assyrierna, i vilkas läger en ängel dräpte etthundraåttiofemtusen. ’David’ står för Herren, som – eftersom Han skulle komma – till sitt mänskliga kallas ’tjänare’. Att ’David’ i Ordet står för Herren, se nr 1888.

[4] Hos samme profet:

Se, Min tjänare, mot vilken Jag skall luta Mig, Min utkorade, till vilken Min själ har behag. Jag har låtit Min ande komma över honom. Han skall föranstalta om dom åt folkslagen. 42:1.

Detta syftar fullt tydligt på Herren, som så länge Han var i det mänskliga kallas ’tjänare’ och ’utkorad’.

Hos samme profet:

Vem är blind, om inte Min tjänare, Min budbärare, som Jag skall sända? Vem är blind som den fullkomlige, och blind som Jehovahs tjänare? 42:19.

Även detta syftar på Herren, om vilken likaledes sägs ’tjänare’ och ’budbärare’, när Han var i det mänskliga.

[5] Hos samme profet:

Ni är Mina vittnen, sade Jehovah, och Min tjänare, som Jag har utvalt, för att ni må känna och tro Mig och förstå att Jag är Denne. 43:10.

Hos samme profet:

Och nu sade Jehovah, som danade mig från moderlivet till att bli en tjänare åt Honom, till att föra tillbaka Jakob till Honom och att Israel må församlas till Honom – Han sade: Det är ringa, att du skulle vara en tjänare för Mig till att upprätta Jakobs stammar. Jag har givit dig till ett ljus för hedningarna, för att Min frälsning må nå intill jordens ända. 49:5-6.

Det handlar uppenbarligen även här om Herren och om Hans mänskliga, innan det blev ’ett ljus för hedningarna’ och ’en frälsning intill jordens ända’.

Hos samme profet:

Vem bland er fruktar Jehovah, lyssnar till rösten från Hans tjänare – som vandrar i mörkret och inte har något ljus? Må han förtrösta på Jehovahs namn och stödja sig på sin Gud. 50:10.

’Tjänare’ står även här för Herrens mänskliga. Hans undervisning i sanningens väg, medan Han var i detta mänskliga, förstås med ’Jehovahs tjänares röst’.

[6] Hos samme profet:

Jehovah går framför er, och Israels Gud församlar er. Se, Min tjänare skall handla vist. Han skall upplyftas och upphöjas och vara högt uppsatt. 52:12-13.

’Tjänare’ syftar här tydligt på Herren, när Han var i det mänskliga, eftersom det om Honom sägs att Han skall upplyftas, upphöjas och bli högt uppsatt.

Hos samme profet:

Han hade ingen gestalt och ingen ära. Vi såg honom, men det fanns ingen skönhet hos honom. Föraktad var han, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Jehovah ville förkrossa honom och göra honom ofullkomlig. Om hans själ så blev ett skuldoffer, skall han se sin säd, skall han förlänga sina dagar, och Jehovahs vilja skall ha framgång med hjälp av hans hand. Han skall se frukten av sin själs vedermöda och bli tillfredsställd. Genom sin insikt skall den rättfärdige, Min tjänare, göra många rättfärdiga. Och Han har burit deras missgärningar. 53:2-3, 10-11.

Detta – liksom hela kapitlet – handlar uppenbarligen om Herrens ödmjukelsetillstånd. Att Han i detta tillstånd var i det ofullkomliga mänskliga förklaras också, nämligen att Han var ’en smärtornas man, förtrogen med sjukdom’, ’gjordes ofullkomlig’ och upplevde ’sin själs vedermöda’, med mera, i vilket tillstånd Han åberopas som ’tjänare’.