0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

2136. Första Moseboken, Kapitel 18

1. Och Jehovah visade Sig för honom i Mamres eklundar, och han satt vid tältöppningen, allt medan dagen blev varmare.

2. Och han lyfte upp sina ögon, och såg, och se, tre män stod över honom. Och han såg och skyndade fram mot dem från tältöppningen och bugade sig ned till jorden.

3. Och han sade: Min Herre, om jag funnit nåd i dina ögon, så gå då, jag ber, ifrån ovan (desuper) inte förbi din tjänare1 .

4. Låt mig hämta litet vatten, och ni alla tvättar era fötter och vilar under trädet.

5. Och jag vill hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka ert hjärta. Därefter må ni gå vidare, ty varför har ni annars gått över till er tjänare. Och de sade: Gör som du har talat.

6. Och Abraham skyndade in i tältet till Sarah och sade: Skynda dig att ta tre sea-mått finsiktat vetemjöl, knåda det och baka kakor.

7. Och Abraham skyndade bort till boskapen och tog en tjurkalv2 , späd och god, och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.

8. Och han tog smör och mjölk och tjurkalven, som han låtit tillreda, och satte fram för dem. Och han stod framför dem under trädet, och de åt.

9. Och de sade till honom: Var är Sarah, din hustru? Och han sade: Se, därinne i tältet.

10. Och han sade: Jag skall förvisso komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid3 , och se, då skall din hustru Sarah ha en son. Och Sarah hörde detta vid ingången till tältet, och den var bakom honom.

11. Och Abraham och Sarah var gamla och komna till hög ålder, och Sarah hade inte mer det som kvinnor brukar ha.

12. Och Sarah log inom sig och sade: Skulle jag väl nu på min ålderdom ge mig till lusta, nu då också min herre är gammal?

13. Och Jehovah sade till Abraham: Varför log Sarah häråt och sade: Skulle jag då verkligen föda barn, så gammal som jag är?

14. Är då något för underbart för Jehovah? På den bestämda tiden skall Jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år4 , och då skall Sarah ha en son.

15. Och Sarah nekade till det och sade: Jag log inte, ty hon blev förskräckt. Och Han sade: Nej, men visst log du.

16. Och männen stod upp därifrån och vände blicken mot Sodoms ansikten, och Abraham gick med dem för att följa dem till vägs.

17. Och Jehovah sade: Skulle Jag väl dölja för Abraham vad Jag gör?

18. Och Abraham skall förvisso bli ett stort och talrikt folkslag, och i honom skall alla folkslag på jorden bli välsignade.

19. Ty Jag känner honom, i det att han skall befalla sina söner, och sitt hus efter sig, och de skall iaktta Jehovahs väg till att utöva rättfärdighet och dom, för att Jehovah må bringa över Abraham det som Han har talat rörande honom.

20. Och Jehovah sade: Ropet från Sodom och Gomorra har blivit stort, och deras synd har blivit ofantligt svår.

21. Jag vill nu gå dit ned, och Jag skall se, om de har bragt det till ett slut enligt det rop som kommit till Mig – och om inte, skall Jag veta det.

22. Och männen såg därifrån och gick mot Sodom. Och Abraham stod ännu inför Jehovah.

23. Och Abraham trädde närmare och sade: Vill Du då också förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige?

24. Måhända finns det femtio rättfärdiga människor mitt i staden. Skall Du då också förstöra och inte skona orten för de femtio rättfärdiga människornas skull, som finns mitt i den?

25. Bort det ifrån Dig att göra något sådant och låta den rättfärdige dö tillsammans med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige som den ogudaktige. Bort det ifrån Dig! Skulle Han som är hela jordens Domare inte utöva dom?

26. Och Jehovah sade: Om Jag i Sodom finner femtio rättfärdiga människor mitt i staden, så vill Jag skona hela orten för deras skull.

27. Och Abraham svarade och sade: Se, jag har dristat mig att tala till min Herre, och jag är inte annat än stoft och aska.

28. Kanhända skall det fattas fem i femtio rättfärdiga. Vill Du då för de fems skull förstöra hela staden? Och Han sade: Jag skall inte förstöra den, om Jag finner fyrtiofem där.

29. Och han talade till Honom igen och sade: Kanhända skall fyrtio finnas där. Och Han sade: Jag skall inte göra det, för de fyrtios skull.

30. Och han sade: Min Herre, vredgas inte över att jag ännu talar något. Kanhända skall trettio finnas där. Och Han sade: Jag skall inte göra det, om Jag finner trettio där.

31. Och han sade: Se, jag har dristat mig att tala till min Herre. Kanhända skall tjugo finnas där. Och Han sade: Jag skall inte förstöra den, för de tjugos skull.

32. Och han sade: Min Herre, vredgas inte över att jag talar ännu en gång. Kanhända skall tio finnas där. Och Han sade: Jag skall inte förstöra den, för de tios skull.

33. Och Jehovah gick bort, sedan Han talat ut med Abraham. Och Abraham vände tillbaka till sin ort.

Innehåll

Först handlar det om tillståndet av Herrens förnimmelse i det Mänskliga och om förbindelsen vid denna tid med det Gudomliga före den fullkomliga föreningen av Hans Mänskliga Väsen med det Gudomliga, vilket tillstånd är vad Herren också åsyftar när Han säger:

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde Sonen som är i Faderns sköte, Han har gjort Honom känd. Johan 1:18.