From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #5063

Study this Passage

  
/ 10837  
  

5063. GENESEOS CAPUT QUADRAGESIMUM

Ante caput praecedens xxxix explicata sunt quae Dominus locutus est de judicio super bonos et malos, apud Matthaeum [xxv]

34-36; sequuntur nunc haec: Tunc respondebunt Ipsi justi, dicentes, Domine, quando Te vidimus esurientem et aluimus Te, aut sitientem et potavimus quando vero Te vidimus peregrinum et collegimus, aut nudum et amicivimus? quando vero Te vidimus aegrotum, aut in carcere et venimus ad Te? sed respondens Rex dicet illis, Amen dico vobis, Quartum fecistis uni horum fratrum Meorum minimorum Mihi fecistis. Tunc dicet etiam iis qui a sinistris, Discedite Me maledicti in ignem aeternum, paratum diabolo et angeli ejus; esurivi enim et non dedistis Mihi edere, sitivi et non potastis Me, peregrinus fui et non collegistis Me, nudus et non amicivistis Me, aegrotus et in carcere et non visitastis Me. Tunc respondebunt Ipsi etiam isti, dicentes, Domine, quando Te vidimus esurientem aut sitientem, aut peregrinum, aut nudum, aut aegrotum, aut in carcere, et non ministravimus Tibi? tunc respondebit illis, dicens Amen dico vobis, quantum non fecistis uni istorum minimorum neque Mihi fecistis: et abibunt hi in poenam aeternam, at justi in vitam aeternam, Gen. 40:37-46.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #445

Study this Passage

  
/ 603  
  

445. Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet.

När kroppen inte längre kan utföra sina funktioner i den naturliga världen, motsvarande dess andes tankar och böjelser, som den har från den andliga världen, då säges människan dö. Detta sker, när lungornas andning och hjärtats slag upphöra. Människan dör dock inte utan skiljes blott från det kroppsliga, som varit henne till nytta i världen; ty människan själv lever. Det säges, att människan själv lever, eftersom människan inte är människa på grund av kroppen utan på grund av anden, ty det är anden i människan som tänker, och det är tanken tillika med böjelsen som utgör människan. Härav är det klart, att när människan dör, övergår hon endast från en värld till en annan. Härav kommer det, att »död» i Ordets inre mening betecknar uppståndelse och livets fortsättning 1 .

Footnotes:

1. Att »död» i Ordet betecknar uppståndelse, eftersom när människan dör, hennes liv dock fortsättes, Himmelska Hemligheter 3498, 3505, 4618, 4621, 6036, 6222.

  
/ 603