5063. GENESEOS CAPUT QUADRAGESIMUM

Ante caput praecedens xxxix explicata sunt quae Dominus locutus est de judicio super bonos et malos, apud Matthaeum [xxv]

34-36; sequuntur nunc haec: Tunc respondebunt Ipsi justi, dicentes, Domine, quando Te vidimus esurientem et aluimus Te, aut sitientem et potavimus quando vero Te vidimus peregrinum et collegimus, aut nudum et amicivimus? quando vero Te vidimus aegrotum, aut in carcere et venimus ad Te? sed respondens Rex dicet illis, Amen dico vobis, Quartum fecistis uni horum fratrum Meorum minimorum Mihi fecistis. Tunc dicet etiam iis qui a sinistris, Discedite Me maledicti in ignem aeternum, paratum diabolo et angeli ejus; esurivi enim et non dedistis Mihi edere, sitivi et non potastis Me, peregrinus fui et non collegistis Me, nudus et non amicivistis Me, aegrotus et in carcere et non visitastis Me. Tunc respondebunt Ipsi etiam isti, dicentes, Domine, quando Te vidimus esurientem aut sitientem, aut peregrinum, aut nudum, aut aegrotum, aut in carcere, et non ministravimus Tibi? tunc respondebit illis, dicens Amen dico vobis, quantum non fecistis uni istorum minimorum neque Mihi fecistis: et abibunt hi in poenam aeternam, at justi in vitam aeternam, Gen. 40:37-46.

395. Den himmelska glädjen och lyckan.

Vad himlen är, och vad himmelsk glädje är, vet knappast någon nu för tiden. De som ha tänkt på dessa ting ha bildat sig en så allmän och så krass föreställning därom, att det knappt är någon. Av de andar som från världen komma över till det andra livet har jag mycket väl kunnat få veta, vad begrepp de hade om himlen och den himmelska glädjen, ty, lämnade åt sig själva, såsom vore de i världen, tänka de på lika sätt. Orsaken till, att det inte är känt, vad himmelsk glädje är, är den att de som tänkt därpå ha dömt efter de yttre fröjder som tillhöra den naturliga människan och inte ha vetat, vad den invärtes eller andliga människan är, således inte heller vad hennes förnöjelse och salighet är. Om det hade blivit sagt av dem som varit i en andlig eller inre förnöjelse, vad och hur beskaffad himmelsk glädje är, så hade det därför inte kunnat fattas, ty det skulle ha fört till ett okänt begrepp, således inte till någon förnimmelse, varför det skulle ha varit bland de ting som den naturliga människan förkastat. Var och en kan dock veta, att en människa, när hon lämnar den utvärtes eller naturliga människan, kommer i den invärtes eller andliga människan. Härav kan man veta, att den himmelska förnöjelsen är en inre och andlig förnöjelse, men ej en yttre och naturlig, och eftersom den är invärtes och andlig, att den är renare och finare och påverkar människans inre, som tillhör hennes själ eller ande. Endast härav kan var och en sluta sig till, att hans förnöjelse är sådan som hans andes nöje har varit, och att kroppens nöje, som kallas köttets nöje, i jämförelse härmed inte är himmelskt. Vad som är i en människas ande, när hon lämnar kroppen, förblir även efter döden, ty då lever människan som ande.