2395. ‘Quia perdentes nos locum hunc’: quod significet quod status mali in quo erant, damnaret eos, constat a sensu ‘perdere’ cum praedicatur de Domino, quod in significatu interno sit perire a malo hoc est, damnari; tum a significatione ‘loci’ quod sit status mali, n. 2393. Multoties in Verbo occurrit quod ‘Jehovah perdat’, sed in sensu interno intelligitur quod homo semet perdat, Jehovah enim seu Dominus nullum perdit, sed quia apparet sicut foret a Jehovah seu Domino, quia omnia et singula videt, et omnia et singula regit, ita passim locutum est in Verbo ob causam ut inde homines teneantur in communissima idea, quod omnia sub oculis Domini sint, et omnia sub Ipsius auspicio, in qua idea cum primum tenentur, dein possunt facile instrui; explicationes enim Verbi quoad sensum internum, non sunt nisi quam singularia quae communem ideam elucidant: causa etiam est quod qui in nullo amore sunt, teneantur in timore, et sic vereantur Dominum et ad Ipsum propter liberationem fugiant; inde patet quod nihil noceat quod credatur sensui litterae, tametsi internus aliud docet, modo illud fiat ex simplici corde; sed de his plenius in sequentibus ad vers. 24, n. 2447, ubi dicitur quod ‘Jehovah pluere fecit super Sodomam et Amoram sulphur et ignem’; tantum abest ut angeli quia in sensu interno sunt, cogitent quod Jehovah seu Dominus aliquem perdat, ut solam ejus rei ideam non sustineant, quare cum haec et similia in Verbo ab homine leguntur, rejicitur quasi ad tergum sensus litterae, et abit tandem in illum, quod ipsum malum sit quod perdit hominem, ¹ et quod Dominus neminem perdat, ut constare potest ab exemplo, de quo n. 1875.

Footnotes:

415. Himlens omätlighet.

Att Herrens himmel är omätlig, kan vara tydligt av mycket som i det föregående är sagt och visat, i synnerhet därav, att himlen är från människosläktet (se ovan nr 311-317), och inte endast från det släkte som är fött inom kyrkan, utan även från det som är fött utom den (nr 318-328), alltså från alla ifrån detta jordklots begynnelse som ha levt i det goda. Hur stor mängd människor det är på denna jordens rund, kan var och en sluta sig till som vet något om detta jordklots delar, områden och riken. Den som företager en beräkning skall finna, att varje dag dö bort därifrån flera tusen människor, således inom ett år åtskilliga myriader eller millioner, och detta från de första tiderna, sedan vilka åtskilliga tusen år förflutit, och alla dessa ha efter döden kommit och komma fortfarande till den andra världen, som kallas den andliga världen. Men hur många av dessa som blivit och bliva himlens änglar kan inte sägas. Det har blivit mig sagt, att i de forngamla tiderna ganska många blev det, eftersom människorna då tänkte på ett mera inre och andligt sätt och i följd därav voro i ett himmelskt tillstånd; men att det i de följande tidsåldrarna inte var så många, eftersom människan under tidernas lopp blev mera yttre och begynte tänka mera naturligt och så vara i ett jordiskt tillstånd. Härav kan främst vara tydligt, att himlen bara från denna jords innevånare är stor.