2395. ‘Quia perdentes nos locum hunc’: quod significet quod status mali in quo erant, damnaret eos, constat a sensu ‘perdere’ cum praedicatur de Domino, quod in significatu interno sit perire a malo hoc est, damnari; tum a significatione ‘loci’ quod sit status mali, n. 2393. Multoties in Verbo occurrit quod ‘Jehovah perdat’, sed in sensu interno intelligitur quod homo semet perdat, Jehovah enim seu Dominus nullum perdit, sed quia apparet sicut foret a Jehovah seu Domino, quia omnia et singula videt, et omnia et singula regit, ita passim locutum est in Verbo ob causam ut inde homines teneantur in communissima idea, quod omnia sub oculis Domini sint, et omnia sub Ipsius auspicio, in qua idea cum primum tenentur, dein possunt facile instrui; explicationes enim Verbi quoad sensum internum, non sunt nisi quam singularia quae communem ideam elucidant: causa etiam est quod qui in nullo amore sunt, teneantur in timore, et sic vereantur Dominum et ad Ipsum propter liberationem fugiant; inde patet quod nihil noceat quod credatur sensui litterae, tametsi internus aliud docet, modo illud fiat ex simplici corde; sed de his plenius in sequentibus ad vers. 24, n. 2447, ubi dicitur quod ‘Jehovah pluere fecit super Sodomam et Amoram sulphur et ignem’; tantum abest ut angeli quia in sensu interno sunt, cogitent quod Jehovah seu Dominus aliquem perdat, ut solam ejus rei ideam non sustineant, quare cum haec et similia in Verbo ab homine leguntur, rejicitur quasi ad tergum sensus litterae, et abit tandem in illum, quod ipsum malum sit quod perdit hominem, ¹ et quod Dominus neminem perdat, ut constare potest ab exemplo, de quo n. 1875.

Footnotes:

13. Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan.

Det från Herren utgående Gudomliga kallas i himlen det Gudomliga Sanna, av en orsak som skall omtalas i det följande. Detta Gudomliga Sanna inflyter i himlen från Herren från Hans Gudomliga Kärlek. Den Gudomliga Kärleken och det Gudomliga Sanna därifrån förhålla sig jämförelsevis som solens eld och ljuset därifrån i världen - kärleken som solens eld och det sanna därifrån som ljuset från solen. På grund av motsvarighet betecknar även »eld» kärlek och »ljus» det därifrån utgående sanna ¹ . Härav kan vara tydligt, hur beskaffat det från Herrens Gudomliga Kärlek utgående Gudomliga Sanna är, att det i sitt väsen är det Gudomliga Goda förbundet med det Gudomliga Sanna, och eftersom det är förbundet, ger det liv åt allt i himlen, liksom solens värme förbunden med ljuset i världen kommer allt på jorden att bära frukt, såsom det sker i vårens och sommarens tid. Det är annorlunda, när värmen inte är förbunden med ljuset, alltså när ljuset är kallt. Då är allt domnat och utan liv. Det Gudomliga Goda, som jämföres med värmen, är kärlekens goda hos änglarna; och det Gudomliga Sanna, som jämföres med ljuset, är det genom vilket och från vilket de ha kärlekens goda.

Footnotes: