0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

347. Den himmelska förståndigheten är en inre förståndighet, uppkommande från kärlek till det sanna, inte för någon äras skull i världen, ej heller för någon äras skull i himlen, utan för själva det sannas skull, varav de intagas och förnöjas på det innerligaste. De som intagas och förnöjas av själva det sanna intagas och förnöjas av himlens ljus, och de som intagas och förnöjas av himlens ljus, de intagas och förnöjas av det Gudomliga Sanna, ja, av Herren själv, ty himlens ljus är det Gudomliga Sanna, och det Gudomliga Sanna är Herren i himlen (se ovan nr 126-140). Detta ljus ingår inte annat än i det inre av sinnet, ty det inre av sinnet är danat till att taga emot det ljuset, och allt efter som det ingår, intager och förnöjer det även, ty vadhelst som inflyter från himlen och mottages har i sig nöje och behag. Därifrån är den äkta böjelsen för det sanna, som är en böjelse för det sanna för det sannas skull. De som är i denna böjelse eller, vilket är detsamma, de som är i denna kärlek är i den himmelska förståndigheten och lysa i himlen såsom med fästets glans. Att de lysa, är eftersom det Gudomliga Sanna, varhelst det än är i himlen, lyser (se ovan nr 132). Och himlens fäste betecknar på grund av motsvarighet detta inre förståndiga som är i himlens ljus, såväl hos änglar som hos människor. Men de som är i kärlek till det sanna antingen för ärans skull i världen eller för ärans skull i himlen kunna inte lysa i himlen, eftersom de inte förnöjas och intagas av själva ljuset i himlen, utan av världens ljus, och detta ljus utan ljuset i himlen är idel mörker ¹ . Det egna jagets ära härskar nämligen då, eftersom den är det ändamål de ha i sikte, och när denna ära är ändamålet, då avser människan sig själv i främsta rummet, och de sanningar som tjäna hennes egen ära betraktar hon endast som medel till ändamålet och som underdåniga tjänare. Ty den som älskar de Gudomliga sanningarna för sin egen äras skull ser i de Gudomliga sanningarna till sig själv och inte till Herren. Därför vänder han sin syn, som är förståndets och trons, från himlen till världen och från Herren till sig själv. Därav kommer det, att sådana människor är i världens ljus och inte i himlens ljus. De se i det yttre, alltså inför människorna, lika förståndiga och lärda ut som de som är i himlens ljus, eftersom de tala på lika sätt, stundom till det yttre skenet visare, eftersom de är uppeggade av självkärlek och ha lärt sig att låtsa himmelska böjelser. Men till sitt inre, vari de synas för änglarna, är de dock helt annorlunda. Härav kan det vara tämligen tydligt, vilka de är som förstås med de förståndiga som i himlen skola lysa såsom med fästets glans. Men vilka de är som förstås med dem som skola göra många rättfärdiga och som skola lysa som stjärnorna, skall nu sägas.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: