1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Фусноти:

10574. ‘Et dixit, Fac videre mihi quaeso gloriam Tuam’: quod significet apperceptionem Divini Veri interni in externo, constat ex repraesentatione ‘Moschis’ hic, quod sit externum Ecclesiae, cultus, et Verbi non ira separatum ab interno ¹ sicut apud ipsam gentem, de qua n. 10563, 10571, ex significatione ‘facere videre’ quod sit appercipere, de qua n. 215O, 3764, 4567, 4723, 5400, et ex significatione ‘gloriae Jehovae’ quod sit internum Verbi, de qua in Praefatione ad Gen. 18, et n. 5922, 9429; inde patet quod per ‘dixit Moscheh, Fac videre mihi quaeso gloriam Tuam’ significetur apperceptio interni in externo Verbi, Ecclesiae, et cultus.

[2] Quod haec significentur per illa verba, etiam constare potest ex praecedentibus hujus capitis, ibi enim in sensu interno agitur ² de gente Israelitica, et quod Ecclesia apud illam non institui posset, ex causa quia non recipere potuerunt aliquid internum; recipere internum Ecclesiae est recipere Divinum Verum e caelo, et per id caelestem amorem; quoniam de ³ hoc agitur in sensu interno, et usque Moscheh institit ut Jehovah introduceret illos in terram Canaanem, per quod significatur instauratio Ecclesiae, ideo nunc dicit Moscheh, ‘Fac videre mihi gloriam Tuam’, per quod ideo significatur apperceptio Divini Veri interni in externo; quod per ‘gloriam Jehovae’ intelligatur tale Divinum quod non

[3] appercipi ⁴ potuit a Mosche, constat manifeste ex sequentibus hujus capitis, ubi dicitur quod non videre posset facies Jehovae, ⁵ ita ibi vocatur gloria, sed postquam pertransiverat, videret posteriora, et hoc ex fissura petrae, per quae significatur quod modo externa Ecclesiae, cultus, et Verbi apperciperet, sed non interna; quod tale per ‘gloriam Jehovae’ significetur, patet ex eo quod aliquoties dicatur quod viderint gloriam Jehovae, ⁶ sed fuit nubes quae ita vocata est, ut super monte Sinai, et super tentorio, inque illo, ⁷ videatur Exod. 16:10, 24:16, 17, Exod. 40:34, 35; Num. 17:7 [KJV Num. 16:42]; et alibi; per ‘nubem’ ⁸ ibi, quae gloria Jehovae dicta est, significatur externum Ecclesiae, cultus, et Verbi, ⁹ seu sensus litterae Verbi, videatur in Praefatione ad Gen. 18, et n. 4060, 4061, 5922, 6343 fin. , 6752, 8106, 8781, 9430, 10551.

[4] Quod ‘gloria Jehovae’ significet internum ¹⁰ Verbi, Ecclesiae, et cultus, est quia Divinum Verum procedens a Domino, quale est in caelo, est gloria Jehovae, Divinum enim Verum procedens a Domino ¹¹ apparet ibi ut lux; ¹² apparentia Domini in illa luce est quae in genuino sensu intelligitur per ‘gloriam Jehovae’; per apparentiam Domini intelliguntur omnia ibi quae a Domino sunt, quae sunt innumerabilia, et communi voce vocantur caelestia et spiritualia. Quod internum Verbi, Ecclesiae, et cultus significetur per ‘gloriam Jehovae’, est quia illud in ea luce est, externum autem in luce mundi, quapropter hoc in Verbo per ‘nubem’ significatur; inde patet quod ¹³ sensus internus Verbi sit ‘gloria’.

[5] Ex his nunc constare potest quid per ‘gloriam Jehovae’ et per ‘lucem’ Ipsius in sequentibus his locis significatur, ut apud Esaiam,

Surge, illuminare, quia venit lux Tua, et gloria Jehovae super Te exorta est; ecce tenebrae obtegunt terram, et caligo populos, sed super Te exorietur Jehovah, et gloria Ipsius super Te videbitur ambulabunt gentes ad lucem Tuum, et reges ad splendorem ortus Tui: non occidet amplius sol Tuus, et luna Tua non colligetur, quia Jehovah erit Tibi in lucem aeternitatis, 60:1-3, 20; agitur ibi de Adventu Domini; ¹⁴ 'lux' ibi est Divinum Verum procedens a Domino, et ‘gloria Ipsius’ ac ‘splendor ortus Ipsius’ sunt omne id quod de Domino, deque fide et amore in Ipsum in luce illa apparet ‘tenebrae et caligo quae obtegunt terram et populos’ sunt obscura fide et amoris, dicitur enim de instauranda Ecclesia apud gentes; inde sequitur quod per lucem et gloriam, quae exoriturae, et quae videbuntur et ad quas ambulabunt ¹⁵ , sint Divina Vera ¹⁶ de Domino, ¹⁷ deque fide et ¹⁸ amore in ipsum ab Ipso:

[6] apud eundem,

Jehovah vocavi Te in justitia, et dedi Te in foedus populo, in lucem gentium: Ego Jehovah, hoc nomen Meum, gloriam Meam alteri non dabo, 42:6, 8;

agitur ¹⁹ etiam ibi de Domino, Qui ‘lux gentium’ vocatur quia ab Ipso omne Divinum Verum, et Qui gloria Jehovae, quia in Ipsum omne fidei et amoris:

apud eundem,

Erumpet sicut aurora lux tua, ambulabit ante te justitia tua gloria Jehovae colliget te, 58:8;

[7] similiter: apud eundem,

Gaudete cum Hierosolyma, deliciemini ex splendore gloria ²⁰ Ipsius, Esai. 66:[10, ] 11;

‘Hierosolyma’ ibi ²¹ ut alibi est Ecclesia, et ‘splendor gloriae’ est amor veri a Domino:

apud Sachariam,

Ego ero ²² illi murus ignis circumcirca, et in gloriam ero in medio ejus, Sach. 2:9 ²³ [KJV 5];

etiam ibi de Hierosolyma, quae est Ecclesia; ‘gloria in medio ejus’ est Ipse Dominus quoad omnia veri et boni quae fidei et amoris; quod per ‘gloriam’ ibi intelligantur illa quae lucis Divinae sunt, patet:

[8] similiter ut apud Johannem, Sancta Hierosolyma habens gloriam Dei, et luminare illius simile lapidi pretiosissimo; gloria Dei illustrabit illam, et lucerna ejus Agnus; gentes quae salvantur in luce ²⁴ Illius ambulabunt, et reges terrae afferent gloriam et honorem suum in eam. Portae ejus non claudentur interdiu; nox enim non erit ibi, afferent gloriam et honorem gentium in eam, Apoc. 21:11, 23-25 [, Apoc. 21:26];

‘Sancta Hierosolyma’ ibi est Ecclesia, quae successura hodiernae; illa quae Ecclesiae sunt, quae sunt fidei et amoris in Dominum a Domino, describuntur ²⁵ per ‘luminare’, per ‘lucem’, et per ‘gloriam’; quia per gloriam intelliguntur illa quae lucis sunt, ideo dicitur gloria Dei illustrabit eam; quisque qui expendit, et ipsas res intuetur, et non haeret in

[9] solis verbis, videre potest quod per omnia illa significentur talia quae Ecclesiae sunt, at quid per singula significatur docet sensus internus, nam in Verbo ²⁶ nihil inaniter dicitur, ne quidem vocula:

apud Lucam, Viderunt oculi mei salutare Tuum quod praeparasti ante faciem omnium populorum, lucem in revelationem gentium, et gloriam populi Tui Israelis, 2:30-32;

haec in prophetico Simeonis de Domino nato; ‘lux in revelationem gentium’ est Divinum Verum procedens a Domino, et ‘gloria populi Israelis’ est omne id quod a Domino revelatum est de Se Ipso, deque fide et amore in Ipsum apud illos qui recipiunt; omne hoc vocatur gloria, quia apparet in caelo et in luce ibi, lux ibi est Divinum Verum; ²⁷ per ‘filios Israelis’ intelliguntur qui in fide et amore in Dominum.

[10] Quod lux sit Dominus quoad Divinum Verum, et quoque gloria quae lucis, patet ex Ipsius Domini verbis, apud Johannem, Diligebant gloriam hominum magis quam gloriam Dei; Ego lux in mundum veni, ut omnis qui credit in Me, in tenebris non maneat, 12:43, 46:

et apud eundem,

In principio erat Verbum, et Verbum erat apud Deum, Deus erat Verbum: erat lux vera quae illuminat omnem hominem venientem in mundum: et Verbum caro factum est, et habitavit in nos, et vidimus gloriam Ipsius, gloriam sicut Unigeniti a Patre, 1:1, 9, 14;

‘Verbum’ est Divinum Verum, et quoque ‘lux’; et gloria est omne quod apparet de Domino in luce illa.

[11] Haec loca e Verbo allata sunt quia in illis ‘gloria’ et simul ‘lux’ nominantur, et allata sunt ob finem ut sciatur quod ‘lux’ sit Divinum Verum a Domino, ita Ipse Dominus quoad Divinum Verum, et quod ‘gloria’ sit omne quod lucis, proinde omne quod ex Divino Vero quod facit intelligentiam et sapientiam apud angelos, et apud homines qui Dominum fide et amore recipiunt. Simile per ‘gloriam’ significatur alibi, ut apud Johannem,

Volo ut ubi Ego sum, etiam illi sint Mecum, ut videant gloriam Meam, Joh. 17:24 ²⁸ :

apud Lucam,

Nonne hoc oportebat pati Christum et ingredi in gloriam Suam? 24:26:

apud Matthaeum,

Tunc apparebit signum Filii hominis, et tunc plangent omnes tribus terrae, et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caeli cum virtute et gloria, 24:30;

[12] per ‘nubes’ ibi intelligitur Divinum Verum quale est in luce mundi, ita quale apud homines, et per ‘gloriam’ intelligitur Divinum Verum quale est in luce caeli, ita ‘quale’ apud angelos; et quia Divinum Verum per ‘nubem’ et per ‘gloriam’ intelligitur, ideo est Verbum quoad sensum externum et quoad sensum internum quod intelligitur, quoad sensum externum per ‘nubem’ et quoad sensum internum per ‘gloriam’; etiam quod apparet in luce mundi est nubes respective ad id quod apparet luce caeli; quod ‘nubes’ id sit, videatur ²⁹ Praefatio ad Gen. 18, et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8106, 8443, 8781, 9430, 10551.

[13] Inde est quod nubes etiam in Verbo dicatur ‘gloria’, ut in Exodo, Gloria Jehovae apparuit in nube, Exod. 16:10:

alibi,

Habitavit gloria Jehovah super monte Sinai; et obtexit eum nubes sex dies, sed species gloriae Jehovae erat sicut ignis comedens in capite montis ante oculos filiorum Israelis, Exod. 24:16, 17:

et alibi in Exodo,

Obtexit nubes tentorium conventus, et gloria Jehovae implevit habitaculum; nec potuit Moscheh intrare, eo quod habitaret super eo nubes, et gloria Jehovae impleret habitaculum, Exod. 40:34, 35:

in Numeris,

Cum congregaretur contio contra Moschen et contra Aharonem, et respiceret ad tentorium conventus, ecce obtexit illud nubes, et apparuit gloria Jehovae, Num. 17:7 [KJV Num. 16:42]:

in libro 1 Regum,

Nubes implevit domum Jehovae, ita ut non potuerint sacerdotes stare ad ministrandum Propter nubem, quoniam implevit gloria Jehovae domum Jehovae, [1 Reg. 8:10, ] 11:

et in Apocalypsi,

Impletum est templum fumo et gloria Dei, ³⁰ 15:8;

[14] quoniam Divinum apparuit sicut nubes, ideo per ‘nubem’ significatur Praesentia Divina, et ubi Praesentia Divina ibi Divinum Verum, nam Divinum absque illo non apparet, quoniam est in illo et est illud; inde est quod nubes ³¹ ibi dicatur gloria; nec aliter potuit apparere genti Israeliticae, quoniam in externis absque interno erant, videatur n. 6832, 8814, 8819, 10551; sed usque nubes et gloria distinguuntur sicut lux mundi et lux caeli, seu sicut sensus litterae Verbi et sensus ³² internus ejus, et sicut sapientia humana et sapientia angelica. Ex his nunc constare potest quod per ‘dixit Moscheh, Fac videre mihi quaeso gloriam Tuam’ significetur ut ostendatur ipsi Divinum internum; et quia Moscheh repraesentabat externum Ecclesiae, cultus, et Verbi, significatur apperceptio Divini Veri interni in externo.

Фусноти:

2788. ‘In die tertio’: quod significet completum et principium sanctificationis, constat a significatione ‘diei tertii’; ‘dies’ in Verbo significat statum, n. 23, 487, 488, 493, 893, sicut etiam ‘annus’, in genere omnia tempora, ut hora, dies, septimana, mensis, annus, saeculum, ut et mane, meridies, vespera, nox; ac ver, aestas, autumnus, hiems; quibus cum additur tertia vel tertius, significant illius stati finem, et simul status sequentis principium; hic quia de sanctificatione Domini agitur, quae per tentationes, ‘dies tertius’ significat completum et simul principium sanctificationis, ut quoque sequitur ab illis quae praecedunt; causa significationis est quia Dominus cum omnia implevisset, die tertio resurgeret, nam quae a Domino dum vixit in mundo, facta sunt, seu quae fierent, in ¹ Ecclesiae repraesentativis fuerunt sicut facta, ut quoque in sensu interno Verbi, in Deo enim fieri et esse idem est, immo omne aeternum est Ipsi praesens;

[2] inde numerus ternarius repraesentativus fuit, non modo in Antiqua Ecclesia et in Judaica, sed etiam apud varias gentes, videantur quae de hoc numero dicta sunt, n. 720, 901, 1825; quod ex illa origine, constat apud Hoscheam,

Revertemur ² ad Jehovam, quia ille sauciavit, et sanabit nos, percussit, et obligabit nos, vivificabit nos a duobus diebus in die tertio suscitabit nos, ut vivamus coram Ipso, 6:1, 2;

ubi ‘dies tertius’ pro Adventu Domini et resurrectione: et a Jona, quod In visceribus piscis fuerit tres dies, et tres noctes, Jon. 2:1. [KJV 1:17];

de quibus ita Dominus apud Matthaeum,

Quemadmodum fuit Jonas in ventre ceti tribus diebus et tribus noctibus, sic erit Filius hominis in corde terrae tribus diebus et tribus noctibus, 12:40.

[3] Sciendum est quod in sensu interno Verbi ‘tres dies’ idem significent, ut quoque in locis quae sequuntur, tria et tertium:

apud Johannem, Dixit Jesus Judaeis, Solvite templum hoc, in tribus tamen diebus exsuscitabo illud; ... Ipse loquebatur de templo corporis Sui, 2:19-21; Matth. 26:61; Marcus 14:58; 15:29: quod Dominus tertio die resurrexerit, notum est:

[4] ideo etiam Dominus distinxit tempora vitae Suae in Tria, apud Lucam,

Euntes dicite vulpi isti, Ecce ejicio daemonia, et sanationes perficio hodie et cras, sed tertio die consummor, 13:32:

Etiam ultimam tentationem, quae erat crucis, sustinuit Dominus hora tertia diei, Marcus 15:25;

et post tres horas tenebrae factae sunt super universam terram, seu hora sexta, Lucas 23:44;

et post tres horas, seu hora nona, finis, Marcus 15:33, 34, 37;

Mane autem tertio die resurrexit, Marcus 16:1-4; Lucas 24:7;

videatur Matthaeus 16:21; 17:22, 23; 20:18, 19; Marcus 9:31; 8:31; 10:33, 34; Lucas 18:33; 24:46;

inde ³ , et imprimis ex resurrectione Domini die tertio, numerus ternarius repraesentativus et significativus fuit; quod fuerit, constare potest ab his in Verbo locis, Cum Jehovah descenderet super monte Sinai, dixit ad Mosen, ut sanctificaret populum hodie et cras, et ut lavarent vestes suas, et essent parati in diem tertium, quia in die tertio descendet Jehovah, Exod. 19:10, 11, 15, 16: Cum profecti a monte Jehovae itinere trium dierum, arca Jehovae proficiscebatur coram iis itinere trium dierum ad investigandum iis requiem, Num. 10:33: praeterea quod Fuerit caligo in omni terra Aegypti tres dies, et non viderit vir fratrem suum tres dies, at filiis Israelis fuerit lux, Exod. 10:22, 23;

[5] Quod caro sacrificii votivi et spontanei comederetur primo et secundo die, nihil relinqueretur ad diem tertium, sed combureretur, ... quia abominatio; pariter Caro sacrificii Eucharistici, et si comederetur die tertio, non placaretur, sed anima iniquitatem suam portaret, Lev. 7:16-18; 19:6, 7: Quod tangens mortuum se expiaret die tertio, et die septimo mundus esset; si non, exscinderetur anima illa ex Israele:... et quod spargeret aquam mundus super immundum die tertio et die septimo, Num. 19:12, 13, 19: Qui in proelio occiderunt animam, et tetigerunt confossum, quod purificarent se die tertio, et die septimo, Num. 31:19:

[6] Quod fructus, cum venirent in terram Canaanem, tribus annis esset praeputiatus, et non comederetur, Lev. 19:23: Quod a fine trium annorum educerent omnes decimas proventus sui in anno isto, et reponerent in portis, ut Levita, peregrinus, pupillus, et vidua, comederent, Deut. 14:28, 29; 26:12: Quod tribus vicibus in anno, feriarentur Jehovae:... et tribus vicibus in anno compareret omnis masculus ante faciem Domini Jehovae, Exod. 23:14, 17: Deut. 16:16: Quod Joshua diceret ad populum, quod in tres dies transirent Jordanem, et hereditarent terram, Jos. 1:11, 3:2: Quod Jehovah clamaverit ad Samuelem tribus vicibus, ille tertia vice responderet, 1 Sam. 3:8:

[7] Cum Saul occidere vellet Davidem, quod David se occultaret in agro ad vesperam tertiam:... Jonathan diceret ad Davidem, Explorabo patrem meum tempore crastino tertio:... quod Jonathan tres sagittas ad latus lapidis jacularetur:... quodque David coram Jonathane tunc ceciderit super faciem suam ad terram, et incurvaverit se tribus vicibus, 1 Sam. 20:5, 12, 19, 20, 35, 36, 41: Quod David eligeret ex tribus unum; vel septem annos famis in terra; vel tribus mensibus fugeret coram hostibus: vel tribus diebus pestem in terra, 2 Sam. 24:12, 13:

[8] Quod fames, diebus Davidis, tribus annis fuerit, anno post annum, 2 Sam. 21:1: Quod Elias se mensus super puero mortuo tribus vicibus et vivificaverit illum, 1 Reg. 17:21: Elias, cum aedificaverat altare Jehovae, quod diceret, effunderent aquas super holocaustum, et super ligna tribus vicibus, 1 Reg. 18:34: Quod ignis consumpserit praefectos super quinquaginta missos ad Eliam binis vicibus, non autem missum tertia vice 2 Reg. 1:13[, 14]:

Quod esset signum Hizkiae regi, quod comederent eo an sponte natum, in anno secundo ultro crescens, anno autem tertio sererent, meterent, plantarent vineas, et comederent fructum eorum, 2 Reg. 19:[29]:

[9] Quod Daniel ingressus domum suam, et fenestrae apertae illi in cenaculo versus Hierosolymam, ubi tribus vicibus in benediceret super genubus, et oraret, Dan. 6:11, 14 [KJV 10, 13]:

Quod Daniel lugeret tribus septimanis dierum, panem desideriorum non comedens, nec vinum bibens, nec se ungens, usque dum implerentur tres septimanae dierum, Daniel 2, 3: Quod Esaias iret nudus et discalceatus tribus annis, in signum et prodigium super Aegypto et super Cusho, Esai. 20:3: Quod ex Candelabro exirent tres calami utrinque, et tres scyphi amygdalati in quovis calamo, Exod. 25:32, 33: Quod in Urim et Thummim essent tres lapides pretiosi in quovis ordine, Exod. 28:[17, 18, ] 19, [20]:

[10] Quod in Novo Templo erunt thalami portae tres hinc et in tres illinc, mensura una ternis illis; ... ad porticum domus latitudo portae tres ulnae hinc et tres ulnae illinc, Ezech. 40:10, 21, 48: Quod in Nova Hierosolyma erunt tres portae ad septentrionem, tres ad orientem, tres ad meridiem, et tres ad occidentem, Ezech. 48:31-34; Apoc. 21:13. Similiter in his Quod Petrus ter abnegaverit Jesum, Matth. 26:34, 69 seq. :

Quod Dominus dixerit Petro ⁴ tribus vicibus, Amasne Me? Joh. 21:17: Tum in parabola, quod homo, qui plantavit vineam, tribus vicibus miserit servos, tandem filium, Luc. 20:12; Marcus 12:2, 4-6: Qui laborabant ⁵ in vinea, quod conducti hora tertia, hora sexta, hora nona, et hora undecima, Matth. 20:1-17: Et de ficu, quia non ferret fructum per tres annos, quod exscinderetur, Luc. 13:6, 7.

[11] Sicut trinum et tertium erat repraesentativum, etiam erat tertia pars; ut quod ⁶

Minhae de similagine duae decimae mixtae essent oleo tertia hinis parte, et vinum in libamen esset tertia hinis, Num. 15:6, 7; Ezech. 46:14:

apud Ezechielem,

Quod traduceret novaculam super caput suum, et super barbam suam, ... et dein divideret crines, et tertiam partem igne combureret, ... tertiam percuteret gladio circum eam, et tertiam dispergeret in ventum, 5:1, 2, 11:

apud Zachariam,

Quod in universa terra, duae partes exscinderentur, et tertia relinqueretur, sed duceretur tertia per ignem, ... et probaretur, 13:8, 9:

apud Johannem,

[12] Cum clanxit angelus primus, facta est grando, et ignis mixtus sanguine, et cecidit super tertam, ita ⁷ ut tertia pars arborum combusta sit.... Secundus angelus clanxit, et quasi mons magnus igne ardens projectus est in mare; et facta est tertia pars maris, sanguis, unde mortua tertia pars creaturarum in mari habentium animas; et tertia pars navium corrupta est. Tertius angelus clanxit, et cecidit e caelo stella magna ardens sicut lampas, et cecidit super tertiam partem fluviorum, ... nomen stellae absinthium.... Quartus angelus clanxit, ita ut percussa sit tertia pars solis, et tertia pars lunae, et tertia pars stellarum, ut obtenebraretur tertia pars earum, et dies non luceret tertia sui parte, noxque similiter, Apoc. 8:7-12:

[13] Soluti sunt quatuor angeli, ut occiderent tertiam partem hominum, Apoc. 9:15:

A tribus his occisi sunt tertia pars hominum, ab igne, fumo, et sulphure, quod exibat ex ore equorum, Apoc. 9:18:

Draco cauda traxit tertiam partem stellarum caeli, et projecit in tertam, Apoc. 12:4.

Sed ‘tertia pars’ significat aliquid, et nondum plenum; at ‘tertium et ⁸ trinum’ completum, et hoc pro malis malum, et pro bonis bonum.

Фусноти: