2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Bilješke:

3650. GENESEOS CAPUT VIGESIMUM OCTAVUM

Ante caput praecedens xxvii explicata sunt quae Dominus docuit et praedixit de ultimo judicio, seu de ultimis diebus Ecclesiae, apud Matthaeum, capite xxiv a versu 8 ad 14, n. 3486-3489; nunc sequuntur ordine, ante hoc caput juxta institutum, explicanda quae ibi versibus 15-18;

Cum ergo videritis abominationem desolationis dictam a Daniele propheta, stantem in loco sancto, qui legit, animadvertat.

Tunc qui in Judaea, fugiant in montes. Qui super tecto domus, ne descendat ad tollendum quid e domo sua. Et qui in agro, ne revertatur retro, ad accipiendum vestem suam ¹ .

Bilješke:

4769. ‘Et mactarunt hircum caprarum’: quod significet vera externa ex jucundis, constat ex significatione ‘hirci caprarum’ in Verbo quod sint vera naturalia, hoc est, vera externi hominis ex quibus jucunda vitae, tum quoque quod sint vera externa ex jucundis, de qua sequitur; vera externi hominis ex quibus jucunda vitae, sunt vera Divina qualia sunt sensus litteralis Verbi, ex quibus doctrinalia genuinae Ecclesiae; haec proprie significantur per ‘hircum’, jucunda ¹ quae inde sunt, significantur per ‘capras’; ita per hircum caprarum in genuino sensu, illi qui in talibus veris et inde jucundis sunt; in sensu autem opposito per ‘hircum caprarum’ significantur illi qui sunt in veris externis, hoc est, in apparentiis veri ex sensu litterae ² quae jucundis vitae eorum conveniunt, sicut quae jucundis corporis, quae in genere voluptates vocantur, et quae jucundis animi, quae in genere sunt honores et lucra; tales per ‘hircum caprarum’ in sensu opposito significantur; verbo, per ‘hircum caprarum’ in hoc sensu significantur qui in fide separata a charitate sunt, nam hi non alia ³ vera ex Verbo desumunt quam quae cum jucundis vitae eorum concordant, hoc est, quae favent amoribus sui et mundi; cetera vera illuc per interpretationes deducunt, et inde falsitates sistunt sicut apparentias veri.

[2] Quod ‘hircus caprarum’ ⁴ significet illos qui in fide separata sunt, constare potest apud Danielem,

Ecce hircus caprarum venit ab occidente super facies omnis terrae, et non attingens terram, et huic hirco cornu aspectus inter oculos illius; ... ex uno de quatuor cornibus exivit cornu unum de exiguo, et crevit valde versus meridiem et versus ortum, et versus decus; quin ⁵ crevit usque ad exercitum caelorum, et dejecit in terram de exercitu, et de stellis, et conculcavit ea ⁶ :... et projecit veritatem in terram, 8:5, 9, 10, 12; agitur ibi de statu Ecclesiae in genere, non solum de statu Ecclesiae Judaicae sed etiam de statu Ecclesiae sequentis quae est Ecclesia Christiana, nam Verbum Domini est universale; ‘hircus caprarum’ respective ad Ecclesiam Judaicam significat illos qui vera interna nihili fecerunt, sed externa acceptabant quatenus favebant amoribus eorum, qui erant ut maximi et opulentissimi essent; inde Christum seu Messiam quem exspectabant, non aliter agnoscebant quam sicut regem qui eveheret illos supra omnes gentes et populos in universo terrarum orbe, et hos subjiceret illis sicut vilissimos servos, inde deduxerunt amorem in Illum; quid amor erga proximum, prorsus non sciebant, modo quod esset conjunctio per honoris supradicti participationem et per lucrum;

[3] ‘hircus autem caprarum’ respective ad Ecclesiam Christianam, significat illos qui in veris externis ex jucundis sunt, hoc est, qui in fide separata, nam hi quoque nihil interna curant, sique illa docent, est solum ut inde aucupent famam, ut ad honores evehantur et ad lucra perveniant, haec sunt jucunda quae in corde eorum quando vera sunt in ore; et praeterea illa quae genuinae fidei sunt per sinistras interpretationes trahunt ad favorem ‘suorum amorum’; inde patet quid in sensu interno per illa verba apud Danielem significatur, nempe per ‘hircum caprarum’ illi qui in fide separata; quod ‘hircus venerit ab occidente’ est quod a malo; quod occidens sit malum, videatur n. 3708; quod ‘venerit super facies omnis terrae, non attingens terram’ est quod super totam Ecclesiam; per ‘terram’ in Verbo non aliud intelligitur quam terra ubi Ecclesia, ita Ecclesia,

⁷ n. 566, 662, 1067, 1262, 1413, 1607, 1733, 1850, 2117, 2118 f,

2928, 3355, 4435, 4447; ‘cornua quae ei’, sunt potentiae ex falso, n. 2832; ‘cornu aspectus inter oculos’ est potentia ex ratiocinatione de veris fidei, quod constare potest ab illis quae de oculo ⁸ n. 4403-4421, ⁹ n. 4523-4534 ostensa sunt; ‘unum cornu quod crevit versus meridiem, ortum, et decus’ est potentia ex fide separata ¹⁰ usque versus illa quae sunt status lucis caeli, status boni et veri; quod ‘meridies’ sit status lucis, videatur n. 3708, quod ‘ortus seu oriens’ sit status boni, n. 1250, 3249, 3708, quod ‘decus’ sit status veri, ex Verbo passim constat ¹¹ ; quod ‘crevit usque ad exercitum caelorum, et dejecit in terram de exercitu, et de stellis, et conculcavit ¹² illa’ est quod cognitiones boni et veri; quod ‘exercitus caelorum et stellae’ sint cognitiones boni et veri, n. 4697; inde scitur quid sit quod ‘projecerit veritatem in terram’, quod nempe ipsam fidem quae in se est charitas, nam fides spectat ¹³ charitatem quia procedit a ¹⁴ charitate; quod in Antiqua Ecclesia vocatum est veritas, hoc in nova vocatur fides, n. 4690.

[4] Similiter hircus apud Ezechielem,

Ecce Ego judicans inter pecudem et pecudem, inter arietes et inter hircos: num parum vobis, pascuum bonum depascitis, et reliquum pascuorum vestrorum conculcatis pedibus vestris?

sedimentum aquarum bibitis, reliquas pedibus vestris turbatis?... Cornibus vestris feritis omnes infirmas, donec disperseritis eas foras, 34:17, 18, 21; ibi etiam per ‘hircos’ significantur illi qui in fide separata, hoc est, qui praeponunt doctrinam vitae, et tandem vitam non curant, cum tamen vita facit hominem non doctrina separata, et vita manet post mortem, non autem doctrina nisi quantum illa ex vita trahit; de illis dicitur quod pascuum bonum depascant, et reliquum pascuorum conculcent pedibus, ac quod sedimentum aquarum bibant,

et reliquas pedibus turbent, tum quod ‘cornibus feriant infirmas, donec disperserint illas’.

[5] Ex his nunc patet quinam sunt qui per ‘hircos’ et quinam per ‘oves’ intelliguntur, de quibus Dominus apud Matthaeum, Congregabuntur coram Ipso omnes gentes, et separabit eas ab invicem, sicut pastor separat oves ab hircis; et statuet oves a dextris [suis], hircos vero a sinistris, etc. , 25:32,

33; quod ‘oves’ sint illi qui in charitate sunt et inde in veris fidei, et quod hirci qui in nulla charitate tametsi in veris fidei, hoc est, qui in fide separata, a singulis ibi liquet; describuntur ibi illi.

[6] Quinam ¹⁵ sunt et quales ¹⁶ qui in fide separata, et per ‘hircos’ intelliguntur, constare potest ab his binis locis;

apud Matthaeum, Omnis arbor quae non facit fructum bonum, exscindetur, et in ignem conjicietur; quare ex fructibus eorum cognoscetis eos: non omnis dicens Mihi, Domine, Domine, intrabit in regnum caelorum, sed faciens voluntatem Patris Mei Qui in caelis est: multi dicent Mihi in die illa, Domine, Domine, nonne per nomen Tuum prophetavimus, et per nomen Tuum daemonia ejecimus, et in nomine Tuo virtutes multas fecimus? sed tunc confitebor illis, Non novi vos, discedite a Me Operarii iniquitatis ¹⁷ , vii

19-23:

et apud Lucam, Tunc incipietis foris stare, et pulsare januam, dicentes, Domine, Domine, aperi nobis; sed respondens dicet vobis, Non novi vos unde sitis; tunc incipietis dicere, Edimus coram Te, et bibimus, et in plateis nostris docuisti; sed dicet, Dico vobis, non novi vos unde sitis, discedite a Me omnes operarii iniquitatis, 13:25-27;

hi sunt qui in fide separata, et ‘hirci’ vocantur. Quid autem ‘hirci’ in bono sensu significant, sicut qui in sacrificiis adhibebantur, ac apud Prophetas passim nominantur, alibi ¹⁸ , ex Divina Domini Misericordia, dicetur.

Bilješke: