1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Bilješke:

3735. ‘Et vestem ad induendum’: quod significet conjunctionem cum Divino Vero, constat a significatione ‘vestis’ quod sit verum, de qua n. 1073, 2576, hic Divinum Verum quia agitur de Domino; et ex significatione ‘induere’ quod sit ei appropriari et conjungi.

¹ Sensus internus Verbi qualis est, ex his et reliquis constare potest, quod nempe cum in sensu litterae agitur de pane, et de veste, et quoque ubi historice hoc dicitur, ut hic, si Deus dederit mihi panem ad edendum, et vestem ad induendum, ' angeli qui apud hominem tunc, nihil cogitent de pane, sed de bono amoris, et in ² sensu supremo de Divino Bono Domini, et non de veste, sed de vero, ac in supremo sensu de Divino Vero Domini; sunt illis talia quae in sensu litterae solum objecta cogitandi de caelestibus et Divinis, nam ³ talia sunt vasa quae in ultimo ordinis;

[2] ita cum ab homine quando in sancto est, cogitatur de pane, ut de pane in Sacra Cena, aut de pane quotidiano in Oratione Domini, tunc cogitatio illa quae est homini de pane, inservit angelis qui apud hominem pro objecto cogitandi de bono amoris quod a Domino, nam angeli cogitationem hominis de pane nihil capiunt, sed loco ejus illis est cogitatio de bono, talis enim correspondentia est; similiter cum ab homine cum in sancto est, cogitatur de veste, quod cogitatio angelis tunc sit de vero; ita se habet cum omnibus reliquis quae in Verbo; inde qualis conjunctio caeli et terrae per Verbum est, constare potest, nempe quod talis ut homo qui ⁴ sancte legit Verbum, per correspondentias tales arcte conjunctus sit cum caelo, et per caelum cum Domino, tametsi homo solum in cogitatione est de illis in Verbo quae in ejus sensu litterae sunt; ipsum sanctum quod apud hominem tunc, est ex influxu cogitationum et affectionum caelestium et spiritualium quae tales apud angelos;

[3] ut talis influxus esset, ac inde conjunctio hominis cum Domino, a Domino instituta fuit Sancta Cena, ubi apertis verbis dicitur quod panis et vinum sit Dominus; corpus enim Domini significat Divinum Ipsius amorem ac reciprocum apud hominem, qualis amor est apud angelos caelestes, et sanguis similiter Divinum Ipsius amorem, et reciprocum apud hominem, sed qualis amor est apud angelos spirituales. Inde patet quantum Divini in singulis Verbi inest, tametsi homo, quid sit, ⁵ et quale sit, ignorat. ⁶ At qui in vita boni fuerunt cum in mundo, illi in cognitiones et perceptionem omnium illorum veniunt post obitum, tunc enim exuunt terrestria et mundana, et induunt caelestia, ac similiter in idea spirituali ac caelesti sunt, in ⁷ qua angeli.

Bilješke: