Iz Swedenborgovih djela

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Proučite ovaj odlomak

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Bilješke:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Biblija

 

Matteus 25

Studija

   

1 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.

2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.

3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.

4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.

5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.

6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'

7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.

8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'

9 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'

10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.

11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'

12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'

13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

14 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar;

15 åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.

16 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.

17 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.

18 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap med dem.

20 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'

21 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

22 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.'

23 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

24 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött;

25 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se här har du vad dig tillhör.'

26 svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga, där jag icke har utstrött?

27 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.

28 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.

29 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

30 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig sin härlighets tron.

32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.

33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.

34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,

36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.'

37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?

38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?

39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'

40 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'

41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.

42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;

43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'

44 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'

45 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'

46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv

   

Iz Swedenborgovih djela

 

Apocalypse Explained #176

Proučite ovaj odlomak

  
/ 1232  
  

176. (Verse 27) And he shall rule them with a rod of iron. That this signifies that He is about to chastise evils by means of truths which are in the natural man is evident from the signification of ruling, as being to chastise, for it is added that He would break them in pieces as a potter's vessels, and the evils which are thereby signified are chastised by means of truths; also from the signification of a rod of iron, as being truths in the natural man. By a rod or staff is signified power, by means of which chastisement is effected, and by iron, truths in the natural man which chastise. (That a rod or staff denotes power, may be seen, n. 4013, 4015, 4876, 4936, 6947, 7011, 7026, 7568, 7572; that hence it is that kings have a sceptre, which is a short staff, n. 4581, 4876.) The reason why iron signifies truths in the natural man is, that metals, as well as all other things on earth, from correspondence, signify things spiritual and celestial, all of which have reference to truths and goods. Gold signifies the good of the internal man, silver its truths; copper or brass the good of the external or natural man, iron its truth. This is the reason why the ancients called the Ages by the names of metals - golden, silver, copper and iron: golden from the most ancient men, who lived in the good of love; silver from the ancients after them, who lived in truths from that good; copper from their posterity, who were in external or natural good; iron from the posterity of the latter, who were in natural truth alone without good. Natural truth is truth in the memory, and not in the life; truth which is of the life is good. (But more may be seen concerning this correspondence in the work, Heaven and Hell 104, 115.)

[2] The successive states of the church, even until the coming of the Lord, are meant by the gold, the silver, the brass, and the iron of which the statue seen by Nebuchadnezzar in a dream was composed, as it is thus recorded in Daniel:

"His head was fine gold, his breast and his arms silver, his belly and his thighs brass, his legs iron, his feet part of iron and part of clay. And a stone was cut out" of the rock, "and smote the image upon his feet, that were of iron and clay, and brake them to pieces. Whereas thou sawest the feet, part of potter's clay and part of iron," it signifies that "the kingdom shall be divided; the kingdom shall be partly strong and partly broken. Whereas thou sawest iron mixed with clay of mire, they shall mingle themselves by the seed of man; but they shall not cohere the one with the other, even as iron is not mixed with clay" (n. 32-34, 41-43).

By the head which was fine gold is meant the first state of the church, when men were in the good of love to the Lord; by the breast and arms, which were silver is meant the second state of the church, when they were in truth from that good. By the belly and thighs which were of brass, the following or third state of the church, when men were no longer in spiritual but in natural good, for brass signifies that good; by the legs which were of iron is meant the fourth state of the church, when there was no longer natural good, but only truth; but by the feet which were of iron and clay is meant the last state of the church, when there are truth and falsity: truth in the Word and falsity in doctrine. When the truths of the Word are falsified, and doctrine is drawn from falsified truth, then the state of the church is part iron and part clay, and thus the kingdom is partly strong and partly broken. The kingdom in this passage denotes the church; therefore the church is also called the kingdom of God. That truths are thus mixed with falsities, but that still they do not cohere, is meant by Whereas thou sawest iron mixed with clay of mire, they shall mingle themselves by the seed of man, but they shall not cohere one with the other, even as iron is not mixed with clay. The seed of man denotes Divine truth which is in the Word. (That this is signified by seed, may be seen, Arcana Coelestia 3038, 3337, 10248, 10249; that man signifies the Lord, from whom is the Word and also the church, see n. 768, 4287, 7424, 7523, 8547, 9276.) That potter's clay signifies the falsities that are in the natural man, will be seen presently in the following article, no. 177. By the stone cut out of the rock, which smote the image, upon his feet is meant the Lord by means of Divine truth, and the destruction of falsities not cohering with truths from the Word. (That stone signifies truth, and that the stone of Israel is the Lord as to Divine truth, may be seen, Arcana Coelestia 643, 1298, 3720, 6426, 8609, 10376; that rock also signifies the n. 8581, 10580, and in the small work, The Last Judgement n. 57.) Because iron signifies truths in the natural man, therefore the feet of the statue were of iron, for feet signify the Natural (as may be seen, Arcana Coelestia 2162, 3147, 3761, 3986, 4280, 4938-4952).

[3] Similar things are signified by gold, silver, brass, and iron, in the prophet Isaiah:

"For brass I will bring gold, for iron silver, for wood brass, and for stones iron" (60:17).

For brass to bring gold denotes celestial good for natural good; for iron silver denotes celestial truth for natural truth: for wood brass, and for stones iron denote natural good and truth in such abundance as are wood and stone. The state of the celestial church is here treated of. (That iron signifies truth in the natural man, may be seen, Arcana Coelestia 425, 426.)

[4] These things are adduced, in order that it may be known that a rod of iron signifies power, by means of which the Lord chastises the evils and disperses the falsities that are in the natural man. For a rod or staff signifies power, as was said above, and iron signifies truths in the natural man. The reason why the Lord chastises evils and disperses falsities by means of truths in the natural man is, that all evils and the falsities therefrom reside therein, but none in the spiritual or internal man. The internal man does not receive evils and falsities, but is closed against them; and because these all reside in the natural man, therefore they must be chastised and dispersed by the things that are also there, which are truths. Truths in the natural man are scientifics (scientifica) and knowledges cognitiones), from which man can think, reason and conclude naturally concerning the truths and goods of the church, and concerning the falsities and evils which are opposed to them, and thence be in some natural enlightenment when he reads the Word: for the Word in the letter is not intelligible without enlightenment, and this is either spiritual or natural. Spiritual enlightenment is only granted to those who are spiritual, who are those who are in the good of love and of charity, and consequently in truths; but natural enlightenment alone is granted to those who are natural (which may be seen in the work, Heaven and Hell 153, 425, and n. 140, above). To those also who are spiritual while they live in the world, there is granted enlightenment in the Natural; but this exists from the enlightenment in the Spiritual; for with them the Lord flows in through the spiritual or internal man into the natural or external, and thus enlightens the latter. From this enlightenment man sees what is true and good, and what is false and evil; and when he sees these things, then the Lord disperses the evils and falsities which are in the natural man by means of the truths and goods which are also there, and which make one with the goods and truths in the spiritual or internal man. (Further particulars concerning sciences (scientiis) and knowledges (cognitionibus), and what they effect, may be seen in The Doctrine of the New Jerusalem 51, and concerning influx, n. 277, 278.)

[5] From these considerations it may now be seen, what is signified by the rod of iron with which the Lord shall rule the nations, that is, will chastise the evils in the natural man. These things are said to the angel of this church because the subject treated of in what is written to this angel is the internal and external man, and their conjunction. For, when the internal and external, or the Spiritual and Natural are conjoined, then the Lord chastises the evils and falsities that are in the natural man, and this by means of the knowledges (cognitiones) of truth and good. But in the case of those in whom the internal and external man are not conjoined, evils and falsities cannot be chastised and expelled, because they receive nothing through the spiritual man from heaven, but everything they receive is from the world, which their Rational favours, and for which it furnishes confirmations.

Things similar to those here signified by a rod of iron, are also signified in the following passages; as in David:

"Thou shalt bruise" the nations "with a sceptre of iron; as a potter's vessel shalt thou disperse them" (Psalms 2:9).

In Isaiah:

"He shall smite the earth with the rod of his mouth, and with the breath of his lips shall he slay the wicked" (11:4).

In the Apocalypse:

The woman "brought forth a man child, who was to rule all nations with a rod of iron" (12:5).

Out of the mouth of him that sat upon the white horse "went a sharp sword, that with it he should smite the nations; for he shall rule them with a rod of iron" (19:15).

And in Micah:

"Arise, O daughter of Zion; for I will make thine horn iron, and I will make thy hoofs brass, and thou shalt beat in pieces many peoples" (4:13).

The daughter of Zion is the celestial church; a horn is power in the natural man; hoofs are its ultimates, which are called sensual scientifics (scientifica sensualia); hence it is evident what is signified by making the horn iron, and the hoofs brass. (That the daughter of Zion is the celestial church may be seen, Arcana Coelestia 2362, 9055; that horn denotes the power of truth from good in the natural man, n. 2832, 9081, 9719-9721, 10182, 10186; and that hoofs are the scientifics of the sensual man, which are truths in the ultimate of order, n. 7729.)

  
/ 1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.