0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

8427. ‘Et mane videbitis gloriam Jehovae’: quod significet in principio status novi quod Adventus Domini, constat ex significatione ‘mane’ quod sit principium status novi, de qua nunc supra n. 8426, et ex significatione ‘gloriae Jehovae’ quod sit praesentia et Adventus Dominii; quod ‘gloria’ sit praesentia ¹ et Adventus Domini, est quia gloria ² in supremo sensu est Divinum Verum quod procedit a Domino, et Divinum Verum apparet coram oculis angelorum ut lux et splendor a Sole, qui est Dominus; quod gloria ² sit Divinum Verum procedens a Domino, videatur n. 5922, 8267, et quod sit intelligentia et sapientia quae Divino Vero, n. 4809, et quod inde ³ sensus internus Verbi, nam ille est Divinum Verum in gloria, n. 5922.

[2] Dicitur quod ‘mane visuri gloriam Jehovae’ quia ortus solis et inde lux, quae in caelo visum angelicum et externum et internum illustrat, consequenter praesentia et Adventus Domini, qui in caelo est Sol, correspondet tempori matutino in terra, et significatur hic per ‘mane’; lux illa ex sole tunc, quae est Divinum Verum procedens a Domino, ita Dominus, est gloria; ⁴ ex his patet quod per ‘gloriam’ significetur praesentia et Adventus Domini; quod ⁵ haec sint gloria, etiam constat ex ⁶ pluribus locis in Verbo, ut apud Moschen, Obtexit nubes montem, et habitavit gloria Jehovae super monte Sinai; et obtexit illum nubes sex dies: species gloriae Jehovae erat sicut ignis comedens in capite montis ante oculos filiorum Israelis, Exod. ⁷ 24:15-18;

patet quod praesentia Jehovae, hoc est, Domini, apparens sicut nubes et sicut ignis super monte, hic ⁸ dicatur ‘gloria Jehovae’: ⁹ apud eundem,

Obtexit nubes tentorium conventus, et gloria Jehovae implevit tabernaculum; nec potuit Moscheh intrare in tentorium conventus, eo quod habitaret super eo nubes, et gloria Jehovae impleret tabernaculum, Exod. 40:34, 35;

hic quoque praesentia Domini apparens ut nubes dicitur ‘gloria’:

apud eundem,

[3] Ingressus est Moscheh et Aharon in tentorium conventus, et exiverunt et benedixerunt populo; tunc apparuit gloria Jehovae erga universum populum, Lev. 9:23, 24:

apud eundem,

Gloria Jehovae apparuit in tentorio conventus coram omnibus filiis Israelis, Num. 14:10-12;

pariter 16:19, 17:7 [KJV 16:42]: in libro 1 Regum, Nubes implevit domum Jehovae ita ut non potuerint sacerdotes stare ad ministrandum propter nubem, quia implevit gloria Jehovae domum Jehovae, 8:10, 11:

apud Johannem, Impletum est Templum fumo, ¹⁰ ex gloria Dei et virtute Ipsius, ita ut nemo posset ingredi in Templum, Apoc. 15:8:

apud eundem,

Ostendit mihi civitatem magnam, sanctam Hierosolymam descendentem a caelo e Deo, habentem gloriam Dei: civitas non opus habet sole, neque luna, ut luceant in ea; gloria Dei illustrat illam, et lucerna illius Agnus, Apoc. 21:10, 11, 23 ¹¹ ; hic ‘gloria Dei’ manifeste pro luce a Domino, quae est Divinum Verum procedens ab Ipso, ita praesentia Domini, nam Dominus in Vero quod ab Ipso est praesens.

[4] Quod ‘gloria Jehovae’ sit praesentia ¹² Ipsius, adhuc constat apud Moschen, Dixit Moscheh ad Jehovam, Ostende mihi, quaeso, gloriam Tuam; cui dixit, Ego praeterire faciam omne bonum Meum coram te, et cum praeteribit gloria Mea, fiet ut ponam te in foramine petrae, et obtegam manum Meam super te. usque dum praeterivero; ubi vero removero manum Meam, videbis posteriora Mea, et facies Meae non videbuntur, Exod. 33:18 ad fin. ;

hic quoque ‘gloria Jehovae’ ¹³ manifeste pro praesentia Ipsius:

apud Matthaeum, Discipuli dixerunt ad Jesum, Dic nobis quodnam signum Tui adventus; dixit ¹⁴ Jesus, Tunc apparebit signum Filii hominis, et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caeli cum virtute et gloria, 24:3, 30;

agitur hic de ultimo tempore Ecclesiae prioris et primo novae; ‘Filius hominis’ est verum Divinum procedens a Domino, ‘nubes caeli’ est Verbum in sensu litterae, ‘virtus et gloria’ est sensus internus, ita Divinum Verum quod tunc apparebit; ‘adventus Domini’ pro agnitione veri Divini ab illis qui ab Ecclesia nova, et pro negatione ab illis qui ab Ecclesia Vetere, videatur n. 4060 ¹⁵ fin.

[5] Quod Dominus quoad Divinum Verum sit ‘gloria’, constat apud Esaiam,

Vox clamantis in deserto, Parate viam Jehovae; revelabitur gloria Jehovae, et videbunt omnis caro simul, 40:3, 5;

ibi de Domino, Qui est ‘gloria’:

apud Johannem, Verbum caro factum est, et habitavit in nobis, et vidimus gloriam Ipsius, gloriam ut Unigeniti a Patre, plenus gratia et veritate, 1:14:

apud eundem,

Haec dixit Esaias, quando vidit gloriam Ipsius, et locutus est de Ipso, 12:41;

hic ‘gloria’ pro Domino: similiter apud Moschen, Vivus Ego, et implebitur gloria Jehovae universa terra, Num. 14:21;

hic ‘gloria Jehovae’ pro Adventu Domini, ac illustratione a Divino Vero quod ab Ipso: ‘gloria’ pro Divino Domini, apud Esaiam,

6

Ego Jehovah, hoc nomen Meum, et gloriam Meum alteri non dabo, 42:8:

apud Marcum, Quando Filius hominis venit in gloriam Patris Sui, cum angelis sanctis, 8:38:

¹⁶ apud Lucam, Haec oportebat pati Christum, et ingredi in gloriam Suam, 24:26.

Quia per ‘gloriam Jehovae’ significatur Dominus quoad Divinum Verum, ita quoque per ‘gloriam’ significatur Divina Sapientia et Intelligentia, quae est Divini Veri a Domino; sapientia et intelligentia a Divino intelligitur per gloriam apud Ezech. 1:28, 8:4, 9:3, 10:4, 18, 19, 11:22, 23, quae repraesentata est ibi per ‘iridem’ qualis in nube.

Bilješke:

2813. ‘Ligavit Jishakum filium suum’: quod significet statum Rationalis Divini sic quoad verum subituri tentationis ultimos gradus, constare potest a significatione ‘ligare’, tum ‘Jishaki filii sui’; ligare quod sit ¹ induere statum subeundi tentationis ultimos gradus, constare potest inde quod qui in tentationis statu est, non aliter sit ac ligatus aut vinctus; quod ‘Jishakus filius’ sit Rationale Divinum Domini', hic quoad verum, videatur n. 2802, 2803; omne rationale genuinum consistit ex bono et vero; Rationale Divinum Domini quoad bonum non potuit pati, seu subire tentationes, ad Bonum enim Divinum nullus genius aut spiritus inducens tentationes potest accedere, est supra omnem tentationis conatum; at Verum Divinum ligatum erat quod potuit tentari, fallaciae enim sunt, et magis falsa, quae illud infringunt, et ita tentant; de Vero enim Divino potest formari aliqua idea, sed non de Bono Divino nisi ab illis qui perceptionem ² habent, et sunt angeli caelestes: Verum Divinum erat quod non amplius agnoscebatur, cum Dominus venit in mundum, quare illud erat ex quo Dominus subiit et sustinuit tentationes: Verum Divinum in Domino est quod vocatur Filius hominis, Bonum Divinum autem in Domino quod vocatur Filius Dei; de Filio hominis pluries dicit Dominus quod passurus, nusquam autem de Filio Dei: quod de Filio hominis seu Vero Divino, constat apud Matthaeum, Ecce ascendimus Hierosolymam, et Filius hominis tradetur principibus sacerdotibus, et scribis, et condemnabunt Illum, et tradent Illum gentibus ad illudendum et flagellandum Illum, et crucifigendum, 20:18, 19:

apud eundem,

Jesus dixit discipulis suis, Ecce adest hora, et Filius hominis tradetur in manus peccatorum, 26:45:

apud Marcum, Jesus coepit docere illos, quod oporteat Filium hominis multa pati, et reprobari a senioribus, et principibus sacerdotum, ac scribis, et occidi; post tres tamen dies resurgere, 8:31:

apud eundem,

Scriptum de Filio hominis est, quod multa patietur, et contemnetur:... et Filius hominis tradetur in manus hominum, qui occident Illum, sed occisus tertia die resurget, 9:12, 31:

apud eundem,

Ecce ascendimus Hierosolymam, et Filius hominis tradetur principibus sacerdotum et scribis, qui condemnabunt Illum mortis, tradent Illum ethnicis, hi illudent Illum, et flagellabunt Illum, ' et exspuent in Illum, et occident Illum, tertia tamen dic resurget, 10:33, 34:

apud eundem,

Venit hora, ecce tradetur Filius hominis in manus peccatorum, 14:41:

apud Lucam, Oportet Filium hominis multa pati, et reprobari a senioribus et principibus sacerdotum, et scribis, et occidi, et tertia die resurgere, 9:22, 44:

apud eundem,

Ascendimus Hierosolymam, ubi perficientur omnia quae scripta sunt per prophetas de Filio hominis; tradetur gentilibus, et illudetur, et contumeliis afficietur, et conspuetur, et flagellantes occident Illum, die tamen tertio resurget, 18:31-33:

apud eundem,

Angelus ad mulieres, Mementote quod locutus est vobis, cum adhuc esset in Galilaea, dicens, quod oportet Filium hominis prodi in manus hominum peccatorum, et crucifigi, et tertio die resurgere, 24:6, 7

[2] In omnibus his locis per ‘Filium hominis’ intelligitur Dominus quoad Verum Divinum, seu quoad Verbum in sensu suo interno, quod a principibus sacerdotum et scribis reprobaretur, contumeliis afficietur, flagellaretur, exspueretur et crucifigeretur, ut constare potest manifeste ex eo quod Judaei omnia et singula sibi applicuerint et arrogaverint secundum litteram, nec scire voluerint quicquam de spirituali sensu Verbi, et de regno caelesti, credentes Messiam venturum ad evehendum regnum eorum super omnia regna terrae, sicut etiam hodie credunt inde patet quod Verum Divinum ³ fuerit quod ab illis reprobatum contumeliis affectum, ⁴ flagellatum et crucifixum; sive dicas Verum Divinum, sive Dominum quoad Verum Divinum, idem est, nam Dominus est ipsum Verum, sicut est ipsum Verbum, n. 2011, 2016,

[3] 2533 f. Quod Dominus tertia die resurrexerit, etiam involvit quod Verum Divinum, seu Verbum quoad sensum internum, sicut intellectum fuit Antiquae Ecclesiae, in consummatione saeculi, quae quoque est ‘tertia dies’, n. 1825, 2788, resuscitabitur, quare dicitur quod tunc apparebit Filius hominis, hoc est, Verum Divinum, ⁵ Matth. 24:30, 37, 39, 44; Marcus 13:26; Luc. 17:22, 24-26, 30; 21:27, 36.

[4] Quod Filius hominis sit Dominus quoad Verum Divinum, ex allatis locis constat, et porro ab bis;

apud Matthaeum,

Qui seminat bonum semen est Filius hominis, ager est mundus; ... in consummatione saeculi mittet Filius hominis angelos suos, et colligent e regno Ipsius omnia offendicula, 13:37, 41, 42;

ubi ‘bonum semen’ est verum, ‘mundus’ sunt homines, ‘seminans illud’ est Filius hominis, ‘offendicula’ sunt falsa: apud Johannem,

Dixit turba, Nos audivimus ex Lege quod Christus manet in aeternum, quomodo ergo tu dicis, oportet exaltari Filium hominis? quis est hic Filius hominis? respondit illis Jesus, Breve tempus Lux vobiscum est, ambulate quousque Lucem habetis, ne tenebrae vos apprehendant, nam qui ambulat in tenebris, non scit quorsum vadit, quousque Lucem habetis, credite in Lucem, ut filii Lucis sitis, 12:34, 35;

ubi cum quaerunt, quis Filius hominis, respondit Jesus de Luce, quae est verum, et quod Ipse sit Lux ⁶ seu Verum in quod crederent; de Luce quae a Domino, quae est Divinum Verum, videatur n. 1053, 1521, 1529-1531, 1619-1632.

[5] Quod autem Filius Dei, seu Dominus quoad Bonum in Humano Divino, non potuerit tentari, ut supra dictum, patet etiam a responso Domini ad tentatorem, apud Evangelistas,

Dixit tentator, Si Filius es Dei, mitte Te Ipsum deorsum, scriptum enim est, Angelis suis praecipiet de te, ... ne forte offendas ad lapidem pedem tuum. Dixit illi Jesus, Iterum scriptum est, Non tentabis Dominum Deum tuum, Matth. 4:6, 7; Luc. 4:9-12.

Bilješke: