Iz Swedenborgovih djela

 

Om Himlen och om Helvetet #0

Proučite ovaj odlomak

/ 603  
  

0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

/ 603  
  

Iz Swedenborgovih djela

 

Arcana Coelestia #2395

Proučite ovaj odlomak

  
/ 10837  
  

2395. ‘Quia perdentes nos locum hunc’: quod significet quod status mali in quo erant, damnaret eos, constat a sensu ‘perdere’ cum praedicatur de Domino, quod in significatu interno sit perire a malo hoc est, damnari; tum a significatione ‘loci’ quod sit status mali, n. 2393. Multoties in Verbo occurrit quod ‘Jehovah perdat’, sed in sensu interno intelligitur quod homo semet perdat, Jehovah enim seu Dominus nullum perdit, sed quia apparet sicut foret a Jehovah seu Domino, quia omnia et singula videt, et omnia et singula regit, ita passim locutum est in Verbo ob causam ut inde homines teneantur in communissima idea, quod omnia sub oculis Domini sint, et omnia sub Ipsius auspicio, in qua idea cum primum tenentur, dein possunt facile instrui; explicationes enim Verbi quoad sensum internum, non sunt nisi quam singularia quae communem ideam elucidant: causa etiam est quod qui in nullo amore sunt, teneantur in timore, et sic vereantur Dominum et ad Ipsum propter liberationem fugiant; inde patet quod nihil noceat quod credatur sensui litterae, tametsi internus aliud docet, modo illud fiat ex simplici corde; sed de his plenius in sequentibus ad vers. 24, n. 2447, ubi dicitur quod ‘Jehovah pluere fecit super Sodomam et Amoram sulphur et ignem’; tantum abest ut angeli quia in sensu interno sunt, cogitent quod Jehovah seu Dominus aliquem perdat, ut solam ejus rei ideam non sustineant, quare cum haec et similia in Verbo ab homine leguntur, rejicitur quasi ad tergum sensus litterae, et abit tandem in illum, quod ipsum malum sit quod perdit hominem, 1 et quod Dominus neminem perdat, ut constare potest ab exemplo, de quo n. 1875.

Bilješke:

1. The Manuscript inserts et sic damnat illum. This should probably have been deleted for it continues et quod Dominus neminem perdat, minus damnet, quia nihil nisibonum ab Ipso. From minus to Ipso is then deleted.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Iz Swedenborgovih djela

 

Om Himlen och om Helvetet #267

Proučite ovaj odlomak

  
/ 603  
  

267. Att änglarna kunna mottaga så stor vishet, är eftersom deras inre är upplåtet, och visheten liksom all fullkomlighet tillväxer mot det inre, således allt efter dess upplåtande 1 . Det finns hos varje ängel tre grader av liv, vilka motsvarar de tre himlarna (se nr 29-40).De hos vilka den första graden är upplåten är i den första eller yttersta himlen; de hos vilka den andra graden är upplåten är i den andra eller mellersta himlen; de åter hos vilka den tredje graden är upplåten är i den tredje eller innersta himlen. Allt efter dessa grader är änglarnas vishet i himlarna. Därför övergår den innersta himlens änglars vishet omätligt den mellersta himlens änglars vishet och visheten hos dessa den yttersta himlens änglars vishet (se ovan nr 209, 210, och hur beskaffade graderna äro, nr 38).Att det är sådan åtskillnad, är eftersom de ting som är i en högre grad är enskilda, och de som är i en lägre grad är allmänna, och de allmänna tingen är sammanfattningar av de enskilda tingen. De enskilda tingen förhålla sig till de allmänna såsom tusen eller myriader till ett; så förhåller sig visheten hos änglarna i en högre himmel till visheten hos änglarna i en lägre himmel. Men visheten hos dessa övergår på liknande sätt helt och hållet människans vishet, ty människan är i det kroppsliga och dess sinnliga ting, och människans kroppsliga sinnliga ting är i den lägsta graden. Härav är det klart, hurdan visheten är hos dem som tänka från sinnliga ting, det är, de som kallas sinnliga människor, nämligen att de inte är i någon vishet, utan endast i vetande 2 . Men det är annorlunda med de människor, vilkas tankar är upplyfta över de sinnliga tingen, och ännu mera med dem, vilkas inre är upplåtet ända till himlens ljus.

Bilješke:

1. Att i den mån människan upplyftes från yttre ting till inre, i samma mån kommer hon i ljus, alltså i samma mån i förståndighet, Himmelska Hemligheter 6183, 6313. Att det är ett verkligt upplyftande, nr 7816, 10330. Att upplyftandet från yttre ting till inre är såsom från en töckensky till ljus, nr 4598. Att yttre ting är mera avlägsna från det Gudomliga hos människan, varför de jämförelsevis är dunkla, nr 6451. Och även jämförelsevis oordnade, nr 996, 3855. Att de inre tingen är fullkomligare, eftersom de är närmare det Gudomliga, nr 5146, 5147. Att i det inre finnas tusen och åter tusen ting, vilka i det yttre se ut som ett enda allmänt, nr 5707. Att därför ju mera inre tanken och förnimmelsen är, desto klarare är den, nr 5920.

2. Att det sinnliga är det yttersta av människans liv, vidhängande och inneboende i hennes kroppsliga, Himmelska Hemligheter 5077, 5767, 9212, 9216, 9331, 9730. Att den kallas en sinnlig människa som bedömer och sluter sig till allt från kroppens sinnen och som inte tror någonting utom vad hon ser med ögonen och vidrör med händerna, nr 5094, 7693. Att en sådan människa tänker i det utvärtes och inte längre in i sig, nr 5089, 5094, 6564, 7693. Att hennes inre är tillslutet, så att hon där inte ser något av andligt sant, nr 6564, 6844, 6845. Med ett ord, hon är i ett grovt naturligt ljus och förnimmer sålunda inte någonting som är från himlens ljus, nr 6201, 6310, 6564, 6844, 6845, 6598, 6612, 6614, 6622, 6624. Att hon till det inre är emot de ting som höra till himlen och kyrkan, nr 6201, 6316, 6844, 6845, 6948, 6949. Att de lärda som befäst sig emot kyrkans sanningar bliva sådana, nr 6316. Att sinnliga människor är mera listiga och ondskefulla än andra, nr 7693, 10236. Att de resonera skarpsinnigt och skickligt, men från det kroppsliga minnet, i vilket de sätta all förståndighet, nr 195, 196, 5700, 10236. Men att det sker från sinnenas villor, nr 5084, 6948, 6949, 7693.

  
/ 603