29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

521. Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet.

De som inte ha blivit undervisade om himlen och om vägen till himlen ävensom om himlens liv hos människan är av den meningen, att upptagandet till himlen sker endast av barmhärtighet, som vederfares dem som är i tro och för vilka Herren medlar, alltså att det är endast ett insläppande av nåd, följaktligen att alla människor, hur många de än äro, kunna frälsas efter gottfinnande; ja, somliga mena, att detta också är fallet med alla i helvetet. Men de som tänka så ha inte någon kännedom om människan, att hon är alldeles sådan som hennes liv, och att hennes liv är sådant som hennes kärlek är, inte endast med hänsyn till det inre, som tillhör hennes vilja och förstånd, utan även med hänsyn till det yttre, som tillhör hennes kropp, och att den kroppsliga formen endast är en yttre form, vari det inre framträder som verkan, och att hela människan därför är sin kärlek (se ovan nr 363). Icke heller veta de, att kroppen inte lever av sig själv, utan från sin ande, och att människans ande är själva hennes böjelse, och att hennes andliga kropp ej är annat än människans böjelse i mänsklig form, sådan som den också visar sig i efter döden (se ovan nr 453-460). Så länge dessa saker är okända, kan människan förledas till att tro, att frälsning inte är annat än Gudomligt gottfinnande, som kallas barmhärtighet och nåd.