0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

311. Himlen och helvetet är från människosläktet.

I den kristna världen vet man alls inte att himlen och helvetet är från människosläktet, ty man tror, att änglarna blev skapade från begynnelsen, och att himlen är därifrån, samt att djävulen eller satan har varit en ljusets ängel, som, eftersom han blev upprorisk, blivit med sin skara nedkastad, och att helvetet därav uppstått. Änglarna förundra sig på det högsta över, att det finns en sådan tro i den kristna världen, och än mer däröver, att de kristna inte alls veta något om himlen, då det likväl är det främsta av läran i kyrkan. Och eftersom det råder en sådan okunnighet, ha de av hjärtat fröjdat sig över, att det har behagat Herren att nu uppenbara för dem många ting om himlen och även om helvetet och därigenom så mycket som möjligt skingra mörkret, som dagligen tillväxer, eftersom kyrkan har kommit till sitt slut. Därför vilja de, att jag från deras mun skall försäkra, att det i hela himlen inte är en enda ängel som har blivit skapad från begynnelsen, ej heller i helvetet någon djävul som har blivit skapad till en ljusets ängel och nedkastad, utan att alla såväl i himlen som i helvetet är från människosläktet, i himlen de som i världen ha levt i himmelsk kärlek och tro, i helvetet de som levt i helvetisk kärlek och tro, och att hela helvetet i en sammanfattning är vad som kallas djävulen och satan. Det helvete som är bakom, varest de är som kallas onda genier, kallas djävulen, och det helvete som är framtill, varest de är som kallas onda andar, kallas satan ¹ . Hur beskaffat det ena och det andra helvetet är, skall sägas i det följande. De sade, att den kristna världen fattat en sådan tro om dem som är i himlen och om dem som är i helvetet på grund av några ställen i Ordet, som inte ha blivit förstådda annat än efter bokstavsmeningen och ej blivit belysta och förklarade genom den äkta läran från Ordet. Och dock är det så, att Ordets bokstavsmening, om den inte belyses av den äkta läran, drager sinnet bort till mångahanda ting, varav okunnighet, irrläror och villfarelser uppstå ² .

각주:

2343. Att orden ’och de åt’ betecknar att tillägna sig, att göra till sitt eget, är uppenbart av det som förstås med ’att äta’ som är att dela med sig och förbindas, således att göra till sitt eget, redan behandlat i nr 2187. Av vad hittills anförts och förklarats står det klart hur innehållet i den föregående och denna vers är anordnat och länkat samman i den invärtes meningen, i det att ’änglarna’ står för Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående, ’att vika av till honom’ att stanna kvar hos, ’att komma till hans hus’ att bekräftas i det goda, ’att ställa till gästabud’ att bo tillsammans, ’att baka osyrat bröd’ att bli renad och ’att äta’ att ta till sig och göra till sitt eget. Detta visar hurdan tankekedjan är i den invärtes meningen, trots att ingenting alls av denna mening är uppenbart i den historiska meningen.

[2] Sådan är ordningen och sammanhanget som existerar i alla enskilda delar av Ordet. Men hurdan denna tankekedja är i det enskilda fallet låter sig inte uppdagas, när vart ord för sig förklaras, ty då ser man ordet isolerat från det övriga, och meningssammanhanget går förlorat. Men väl låter det sig avslöjas, när alla de enskilda detaljerna betraktas tillsammans i en enda, komplett föreställning, eller uppfattas som en enda, komplett sinnebild, vilket inträffar hos dem som har tillgång till den invärtes meningen och på samma gång är i himmelskt ljus från Herren. Hos dessa, framställs åskådligt i dessa ord hela förloppet av deras omdaning och pånyttfödelse som blir medlemmar i Kyrkan, här förebildade av Lot. Detta vill med andra ord säga att de först förnimmer något av frestelse, men när de förblir ståndaktiga och segrar då har Herren sin boning hos dem och bekräftar dem i det goda och för dem in till Sig i Sitt rike och bor tillsammans med dem och renar och fullkomnar dem där och tillägnar dem samtidigt såsom deras eget sådant som är gott och ljuvligt. Allt detta utför Han genom Sitt Gudomliga Mänskliga och Heliga utgående.

[3] Inom Kyrkan är det väl bekant att all pånyttfödelse eller nytt liv, och följaktligen frälsning, kommer från Herren allena, men få är de som verkligen tror det. Att de inte sätter någon tro till det beror på att människokärlekens goda inte finns hos dem. Det är lika omöjligt för dem hos vilka detta goda inte existerar att tro det, som det är för en kamel att gå igenom ett nålsöga, ty det goda i människokärleken är trons själva plantskola. Det sanna och det goda trivs ihop, men det sanna och det onda gör det inte. De är av motstridig natur och vänder sig bort från varandra. I samma grad som människan är i det goda kan hon därför vara i det sanna, eller i samma grad som hon är i människokärlek kan hon vara i tron, i synnerhet i denna trons huvudprincip att all frälsning kommer från Herren.

[4] Att detta är trons huvudprincip är tydligt av många ställen i Ordet, såsom hos Johannes:

Så älskade Gud världen att Han gav Sin Enfödde Son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Johan 3:16.

I samma evangelium:

Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som inte tror på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. Johan 3:36.

I samma evangelium:

Detta är Guds verk, att ni tror på Honom som Fadern har sänt. Johan 6:29.

I samma evangelium:

Detta är Hans vilja som sänt Mig, att alla som ser Sonen och tror på Honom skall ha evigt liv. Och Jag skall låta dem uppstå på den sista dagen. Johan 6:40.

I samma evangelium:

Om ni inte tror att Jag är, skall ni dö i era synder. Johan 8:24.

I samma evangelium:

Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på Mig skall leva, om han än dör. Och den som lever och tror på Mig skall aldrig någonsin dö. Johan 11:25-26.

[5] Ingen kan tro på Herren, såvida han inte låter sig ledas av det goda, det vill säga ingen kan tro, såvida han inte har människokärlek. Detta framgår också tydligt hos Johannes:

Så många som tog emot Honom gav Han makten att vara Guds söner, åt alla som tror på Hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kötts vilja, inte heller av mans vilja, utan av Gud. Johan 1:12-13.

Och i samma evangelium:

Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som blir kvar i Mig, och Jag i honom, bär rik frukt, ty utan Mig kan ni ingenting göra. Den som inte blir kvar i Mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar. Liksom Fadern har älskat Mig, så har Jag älskat er. Bli kvar i Min kärlek. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra, så som Jag har älskat er. Johan 15:5-6, 9, 12.

[6] Av alla dessa citat kan man inse att kärleken till Herren och människokärleken mot nästan utgör trons liv. Men att de som är försjunkna i det onda, det vill säga som låter sig ledas av det onda, omöjligen kan tro att all frälsning kommer från Herren stod klart för mig av dem som från den kristna världen kom till det andra livet. Detta stod klart för mig även av dem som under kroppslivet, enligt den gängse trosläran, med munnen bekänt, ja, till och med lärt ut att det inte finns någon frälsning utan Herren, men som ändå fört ett ont leverne. När Herrens namn bara nämndes, fyllde de hela luftkretsen runtomkring sig med invändningar. Ty i livet efter detta förnims bara det som människan tänker, som sprider en sfär omkring sig, vilken ger tillkänna hurdan hennes tro är, se nr 1394.

[7] När bland dem bara nämndes kärlek eller människokärlek, förnam jag att något strömmade ut från dem, som var liksom fullt av mörker och samtidigt stoftbemängt. Detta var produkten av en oren kärlek, som till sin natur var sådan att den släckte ut, kvävde och förvände all känsla av kärlek till Herren och människokärlek mot nästan. Sådan är nu för tiden tron, som man påstår frälser utan det goda som kommer av människokärlek.

[8] Samma personer tillfrågades också vad tro de haft, eftersom det inte var den tro de bekänt sig till under kroppslivet. Då ingen i livet efter detta kan dölja vad han verkligen tänker, så sade de att de trodde på Gud hela världens Skapare. De utforskades emellertid om det verkligen var så, och det befanns att de inte trodde på någon Gud alls utan menade att allt var en produkt av naturkrafterna och att allt som sagts om evigt liv är rena påhittet. Sådan är tron hos alla inom Kyrkan som inte tror på Gud, men som säger att de tror på Gud hela världens Skapare. Ty sanningen kan inte ha sin upprinnelse annat än i Herren, och sanningen kan inte ha någon annan grogrund än det goda som kommer från Herren.

[9] Att Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående är det genom vilket och från vilket liv och frälsning kommer känner man väl till av orden i den Heliga Nattvarden: ’Detta är Min kropp, detta är Mitt blod’, vilket är Herrens Gudomliga Mänskliga. Och det är uppenbart att detta är urkällan till allt som är heligt. Vare sig vi talar om det Gudomliga Mänskliga, eller Hans Kropp, eller Kött, eller Bröd, eller Gudomliga Kärlek, så är det ett och detsamma, ty Herrens Gudomliga Mänskliga är ren Kärlek, och det Heliga utgåendet består av kärlek allena, medan det Heliga, som bildar tron, är därifrån.