2395. ‘Quia perdentes nos locum hunc’: quod significet quod status mali in quo erant, damnaret eos, constat a sensu ‘perdere’ cum praedicatur de Domino, quod in significatu interno sit perire a malo hoc est, damnari; tum a significatione ‘loci’ quod sit status mali, n. 2393. Multoties in Verbo occurrit quod ‘Jehovah perdat’, sed in sensu interno intelligitur quod homo semet perdat, Jehovah enim seu Dominus nullum perdit, sed quia apparet sicut foret a Jehovah seu Domino, quia omnia et singula videt, et omnia et singula regit, ita passim locutum est in Verbo ob causam ut inde homines teneantur in communissima idea, quod omnia sub oculis Domini sint, et omnia sub Ipsius auspicio, in qua idea cum primum tenentur, dein possunt facile instrui; explicationes enim Verbi quoad sensum internum, non sunt nisi quam singularia quae communem ideam elucidant: causa etiam est quod qui in nullo amore sunt, teneantur in timore, et sic vereantur Dominum et ad Ipsum propter liberationem fugiant; inde patet quod nihil noceat quod credatur sensui litterae, tametsi internus aliud docet, modo illud fiat ex simplici corde; sed de his plenius in sequentibus ad vers. 24, n. 2447, ubi dicitur quod ‘Jehovah pluere fecit super Sodomam et Amoram sulphur et ignem’; tantum abest ut angeli quia in sensu interno sunt, cogitent quod Jehovah seu Dominus aliquem perdat, ut solam ejus rei ideam non sustineant, quare cum haec et similia in Verbo ab homine leguntur, rejicitur quasi ad tergum sensus litterae, et abit tandem in illum, quod ipsum malum sit quod perdit hominem, ¹ et quod Dominus neminem perdat, ut constare potest ab exemplo, de quo n. 1875.

각주:

588. Vad helvetenas antal angår, så är det lika många helveten som det är änglasamfund i himlarna, eftersom mot varje himmelskt samfund svarar i följd av motsättning ett helvetiskt samfund. Att det är otaliga himmelska samfund, och att alla är åtskilda i enlighet med kärlekens, människokärlekens och trons godheter, kan ses i kapitlet om de samfund, av vilka himlarna bestå (nr 41-50) och i kapitlet om himlens omätlighet (nr 415-420). Det förhåller sig alltså på liknande sätt med de helvetiska samfunden, som är åtskilda i enlighet med de ondskor som är motsatta godheterna. Varje ont har oändliga variationer liksom varje gott. Att det förhåller sig så, fatta inte de som ha endast en enkel föreställning om varje ont, såsom om förakt, ovänskap, hat, hämnd svek och annat sådant ont, men de må veta, att vart och ett av dessa ondskor innehåller så många skiljaktigheter av särskild beskaffenhet och dessa i sin tur så många särskilda och enskilda skiljaktigheter, att en bok ej skulle räcka till för att uppräkna dem. Helvetena är så åtskilda i en ordning som är i enlighet med skiljaktigheterna hos varje ont, att det inte finns något som är mera ordnat och åtskilt. Härav kan vara tydligt, att de är otaliga, det ena nära det andra och det ena avlägset från det andra, allt efter ondskornas olikheter med avseende på slag, art och enskildheter. Det är också helveten under helveten. En del av dem stå i förbindelse med varandra genom övergångar och flera genom utdunstningar och detta alldeles i enlighet med frändskapen av ett slag och en art av det onda med andra. Hur stort helvetenas antal är, har det blivit mig givet att veta därav, att det är helveten under varje berg, kulle och klippa och även under varje slätt och dal, och att de utsträcka sig under dem på längden, bredden och djupet. Med ett ord, hela himlen och hela andarnas värld är liksom urhålkade, och under dem är det ett fortlöpande helvete. Detta om helvetenas antal.