1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

სქოლიოები:

5292. ‘In septem annis abundantiae annonae’: quod significet quae insinuata sunt illis temporibus cum multiplicata vera cum bonis, constat ex significatione ‘annorum’ quod sint status, et inde quoque tempora, de qua sequitur; et ex significatione ‘abundantiae annonae’ quod sit multiplicatio veri, seu multiplicatum verum, de qua supra n. 5276, 5278, 5280; hic itaque multiplicata vera cum bonis, quia vera non sunt aliquid nisi cum bonis, et vera non reconduntur in interiore homine, ¹ de qua re mox supra n. 5291, nisi quae conjuncta bonis. Quod ‘anni’ significent non solum status sed etiam tempora, est quia ‘anni’ in sensu interno significant integros status, hoc est, integras periodos a status principio ad finem; hae periodi non aliter exprimi possunt quam per tempora, nec aliter capi ab illis qui in tempore sunt quam sicut tempora; quod anni et dies sint et status et tempora, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, 2906.

სქოლიოები:

2575. ‘Ecce dedi mille argenti fratri tuo’: quod significet abundantiam infinitam veri rationalis bono adjuncti, constat ex significatione ‘mille’ quod sit multum et innumerum, hic infinitum seu infinita abundantia, quia praedicatur de Domino, de qua ejus significatione 'infra; a significatione ‘argenti’ quod sit verum rationale de qua n. 1551, 2048; et a significatione ‘fratris’ quod sit caeleste bonum vero rationali, ut frater sorori, adjunctum ¹ , n. 2524, 2557 inde patet quod ‘dedi mille argenti fratri tuo’ significet abundantiam infinitam veri rationalis bono adjuncti; quod bono data, quod est ‘frater’, non autem vero, est quia a bono verum, non vicissim: de infinita illa abundantia, videatur n. 2572.

[2] Quod ‘mille’ in Verbo significent multum ac innumerum, et cum praedicantur de Domino, quod infinitum, patet ab his locis;

apud Mosen,

Ego Jehovah Deus tuus, Deus zelotes, visitans iniquitatem patrum super filios, super tertios, et super quartos, osoribus Mei' et faciens misericordiam millibus amantibus Me, et custodientibus praecepta Mea, Exod. 20:5, 6; 34:7; Deut. 5:9, 10:

et apud Jeremiam,

Jehovah faciens misericordiam in millenos, et retribuens iniquitatem patrum in sinum filiorum eorum post eos, 32:18;

ubi per ‘millia et millenos’ non significatur aliquod definitum sed infinitum, misericordia enim Domini est infinita quia Divina:

apud Davidem,

Currus Dei binae myriades, milleni duplicati, Dominus in illis, Sinai in sanctitate, Ps. 68:18 [KJV Ps. 68:17];

[3] ubi ‘myriades et milleni’ pro innumerabilibus:

apud eundem,

Cadet a latere tuo mille, et myrias a dextra tua, ad te non accedet, Ps. 91:7;

ubi ‘mille et myrias’ etiam pro innumerabilibus; et quia de Domino, Qui per Davidem in Psalmiis intelligitur, pro omnibus qui inimici sunt apud eundem,

Penuaria nostra plena depromentia de cibo ad cibum, greges nostri parientes mille, et decem mille in plateis nostris, Ps. 144:13;

etiam ibi ‘mille, et decem mille seu myrias’ pro innumerabilibus:

apud eundem,

Mille anni in oculis Tuis sicut dies heri, cum transiit, Ps. 90:4;

‘mille anni’ pro quod absque tempore, ita pro aeterno quod est infinitum temporis:

apud Esaiam,

Mille unum a coram increpatione unius, a coram increpatione quinque, fugietis, donec remaneatis sicut malus super capite montis, 30:17;

ubi ‘mille unum seu chilias’ pro multis absque definito numero, ‘quinque’ pro paucis, n. 649:

apud Mosen,

Jehovah Deus patrum vestrorum addat super vos, sicut vos, mille vicibus, et benedicat vobis, Deut. 1:11;

ubi ‘mille vices’ pro innumeris, sicut in communi sermone, in quo etiam mille pro multis dicuntur, sicut quod millies dictum, quod mille modis factum: similiter apud Joshuam, Vir unus de vobis persequetur mille, quia Jehovah Deus vester pugnat vobis, 23:10.

[4] Quia mille definitus est numerus in calculo, apparet in propheticis, imprimis cum ² historice connexa sunt, quod ‘mille’ significent mille, cum tamen significant absque certo numero multos seu innumerabiles; historica enim talis naturae sunt ut determinent ideas ad significationes proximas et proprias vocum, sicut etiam ad nomina, quae ibi, cum tamen per numeros, aeque ac per nomina, in Verbo significentur res, ut constare potest ex illis quae de numeris prius, n. 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075, 2252 ostensa sunt; inde est quod etiam aliqui autument per ‘mille annos’ in Apocalypsi 20:1-7, mille annos seu mille tempora significari, ex causa, ut dictum, quia prophetica ibi historice descripta sunt, cum tamen per ‘mille annos’ ibi nihil nisi ³ multum indeterminatum, tum alibi quoque infinitum temporis seu aeternum, significatur.

სქოლიოები: