1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

სქოლიოები:

1529. In caelo notissimum est, non ita in mundo spirituum, unde lux tanta, quod nempe a Domino; et quod mirum, Dominus apparet in caelo tertio angelis caelestibus ut Sol, et angelis spiritualibus ut Luna; ipsa origo lucis non est aliunde; at quantum caeleste et spirituale apud angelos, tantum lucis habent, et quale caeleste et spirituale, talem lucem; ita ipsum caeleste et spirituale Domini se manifestat per lucem coram visu eorum externo.

8206. ‘Et aquae illis murus a dextra illorum et a sinistra illorum’: quod significet quod a falsis detenti fuerint undequaque, constat ex significatione ‘aquarum’, nempe illius maris, quod sint falsa ex malo, de qua n. ¹ 8137, 8138; ex significatione ‘esse illis murus’ quod sit detineri ab illis, de qua sequitur; et a significatione ‘a dextra illorum et a sinistra illorum’ quod sit undequaque. Quod ‘esse illis murus’, cum de aquis, per quas significantur falsa, ‘dicitur’, sit detineri a falsis, est quia ita cum homine se habet: is cum a Domino tenetur in ² bono et vero, tunc falsa et mala removentur, ³ ac remota circumstant sicut murus, ⁴ ingredi enim in sphaeram ubi ⁵ bonum et verum non possunt; causa est quia in ² bono et vero ⁶ Dominus est praesens, et praesentia Domini amovet undequaque ⁷ malum et falsum, bonum enim et verum sunt prorsus opposita malo et falso, quare non simul possunt esse quin unum destruat alterum;

[2] sed bonum cum vero destruit, hoc est, removet malum cum falso, quia illud Divinum est, ⁸ et inde omnem potentiam habet, hoc autem infernale ⁹ ac ideo nihil potentiae habet; illud ab internis agit, hoc autem ab externis; cum removentur ¹⁰ mala cum falsis apud hominem, sicut murus, ut dictum est, circumstant, ac in perpetuo conatu irruendi sunt, sed irruere non possunt quia praesentia Domini, quae est in bono et vero, arcet ¹¹ ; haec sunt quae significantur per quod ‘aquae illis essent sicut murus a sinistra et a dextra’. Quod homo detineatur a malo et falso per quod teneatur in bono et vero a Domino, videatur n. 1581, 2406, 4564; sed a malo detineri et in bono teneri nemo potest nisi ¹² per exercitium charitatis in mundo ¹³ receperat illam facultatem; vita boni seu vita secundum vera fidei hoc facit, inde affectio seu amor boni; ¹⁴ is cui amor et affectio boni ex vita ¹⁵ potest in sphaera boni et veri esse, ¹⁶ non autem ¹⁷ ille qui per vitam ¹⁸ induerat naturam mali.

სქოლიოები: