0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

4696. ‘Et ecce sol et luna’: quod significet bonum naturale et verum naturale, constat a significatione ‘solis’ quod sit bonum caeleste ¹ , de qua n. 1529, 1530, 2120, 2441, 2495, 3636, 3643, 4060: et ex significatione ‘lunae’ quod sit bonum spirituale seu verum, de qua n. 1529, 1530, 2495; ‘sol’ in supremo sensu significat ² Dominum quia Ipse ut sol apparet illis in caelo qui in caelesti amore sunt, et ‘luna’ in supremo sensu etiam significat Dominum quia Ipse ut luna apparet illis in caelo qui in spirituali amore sunt; etiam omne lucis in caelo ³ est inde; lux ideo a sole ibi est caeleste amoris seu bonum, et lux a luna ibi est spirituale amoris seu verum; hic itaque ‘sol’ est bonum naturale et ‘luna’ est verum naturale, quia praedicantur de Jacobo et Lea, ut patet avers. 10ubi Jacob dicit ‘An veniendo veniemus ego et mater tua, et fratres tui, ad incurvandum nos tibi terram?’ Per ‘Jacobum’ enim repraesentatur bonum naturale et per ‘Leam’ verum naturale, ut prius passim ostensum est. Divinum quod a Domino venit, hoc in supremo sensu est Divinum in Ipso, in sensu autem respectivo est Divinum ab Ipso; Divinum bonum quod ab Ipso, est quod vocatur caeleste, et Divinum verum quod ab Ipso, est quod dicitur spirituale; cum rationale illa recipit, sunt bonum et verum rationalis quae significantur, cum autem naturale illa recipit, sunt bonum ⁴ et verum naturalis quae significantur; hic bonum et verum naturalis quia praedicantur de Jacobo et Lea.

სქოლიოები:

1361. Quod ex idololatria Ecclesia repraesentativa facta sit, nullus scire potest nisi sciat quid repraesentativum est; quae in Ecclesia Judaica repraesentabantur, et quae in Verbo, est Dominus, ac Ipsis regnum, proinde caelestia amoris, et spiritualia fidei; haec sunt quae repraesentantur, praeter plura quae ad illa pertinent, sicut omnia quae sunt Ecclesiae: repraesentantes sunt vel personae, vel res quae sunt in mundo aut super tellure, verbo omnia quae sunt objecta sensuum, usque adeo ut vix aliquid objectum sit quod non repraesentativum esse possit: sed generalis lex repraesentationis est quod nihil reflectatur super personam aut super rem quae repraesentat, sed super illud ipsum quod repraesentatur; ut pro exemplo:

[2] omnis rex quicumque fuit, in Juda et Israele, immo in Aegypto, et alibi, potuit repraesentare Dominum; ipsum regium eorum est repraesentativum; ita potuit rex omnium pessimus, sicut Pharaoh qui erexit Josephum super terram Aegypti; Nebuchadnezzar in Babele, Dan. 2:37, 38, Saul et ceteri reges Jehudae et Israelis, qualescumque fuerunt; ipsa unctio, unde appellati uncti Jehovae, hoc involvit. Similiter omnes sacerdotes quotcumque fuerunt, repraesentabant Dominum; ipsum sacerdotale est repraesentativum; sacerdotes qui fuerunt mali et immundi, similiter; quia in repraesentativis nihil reflectebatur super personam qualis fuit. Nec solum homines repraesentabant sed etiam bestiae, sicut omnes quae sacrificabantur; ‘agni et oves’ repraesentabant caelestia, ‘columbae et turtures’ spiritualia; ‘arietes, hirci, juvenci et boves’ similiter sed caelestia et spiritualia inferiora.

[3] Nec solum animata, ut dictum, repraesentabant sed etiam inanimata, sicut altare, immo lapides altaris, tum arca et tentorium cum omnibus quae ibi, ut et templum cum omnibus quae ibi, quod cuivis notum esse potest; ita lucernae, panes, vestes Aharonis: nec solum haec repraesentativa fuerunt sed etiam omnes ritus qui fuerunt in Ecclesia Judaica. In Antiquis Ecclesiis repraesentativa se extendebant ad omnia objecta sensuum, sicut ad montes et colles, adque valles, planities, fluvios, rivos, fontes, cisternas, ad lucos, ad arbores in genere, et ad quamcumque arborem in specie, usque adeo ut unaquaevis arbor aliquid certum significaret, quae postea cum Ecclesia significativa cessavit, facta sunt repraesentativa; ex his constare potest quid per repraesentativa intelligatur: et quia non solum per homines, quicumque et qualescumque essent sed etiam per bestias, tum etiam per inanimata, repraesentari potuerunt caelestia et spiritualia, illa nempe quae sunt regni Domini in caelis, et quae sunt regni Domini in terris, inde constat quid Ecclesia repraesentativa.

[4] Repraesentativa se habuerunt quod coram spiritibus et angelis apparerent omnia sancta quae fiebant secundum ritus mandatos, ut cum summus sacerdos lavasset se aquis, amictu pontificali indutus ministraret, coram candelis accensis staret, utcumque ille fuisset, etiam si vel immundissimus et corde suo idololatres; ita quoque ceteri sacerdotes; nam, sicut dictum, in repraesentativis non reflectebatur super personam sed super ipsum illud quod repraesentabatur, prorsus abstracte a persona, sicut abstracte a bovibus, juvencis, agnis quae sacrificabantur, aut a sanguine qui effundebatur circum altare, ut et abstracte ab ipso altari, et sic porro.

[5] Ecclesia haec repraesentativa instituta est postquam omnis cultus internus periit, et cum factus non solum mere externus sed etiam idololatricus, ob causam ut aliqua conjunctio caeli foret cum terra, seu Domini per caelum cum homine; et hoc postquam periit conjunctio per interna cultus: sed qualis conjunctio haec sit per sola repraesentativa, ex Divina Domini Misericordia, dicetur in sequentibus. Repraesentativa non prius incohantur quam in capite sequente, ubi omnia et singula quae ibi et in sequentibus, pure repraesentativa sunt: hic agitur de statu illorum qui patres fuerunt, antequam quidam ex illis et posteri eorum repraesentativi facti, qui quod in idololatrico cultu fuerint, supra ostensum est.