29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

51. Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form.

Att varje samfund är en himmel i en mindre form och varje ängel en himmel i minsta form, är därför, att det är kärlekens och trons goda som bildar himlen, och detta goda är i varje samfund av himlen och i varje ängel i samfundet. Det gör ingenting till saken, att detta goda överallt är olika och varierande; det är alltjämt himlens goda. Olikheten gör blott, att himlen är sådan här och sådan där. Därför säges det, när någon upplyftes till något himlens samfund, att han kommer till himlen, och om dem som är där, att de är i himlen och var och en i sin. Detta veta alla som är i det andra livet, och därför säga de som stå utanför eller nedanför himlen och på avstånd blicka dit, där skaror av änglar äro, att himlen är där och även där. Det förhåller sig jämförelsevis såsom med överordnade, ämbetsmän och underordnade I ett kungligt palats eller vid ett hov. Fast de bo var och en för sig i sin våning eller i sitt rum, den ene över, den andre under, så är de dock i ett och samma palats eller vid ett och samma hov, var och en där i sin förrättning för att tjäna konungen. Härav är det klart, vad som förstås med Herrens ord, att »i Hans Faders hus är många boningar» (Johannes 14:2), och vad som menas med himlens boningar och med himlarnas himlar hos profeterna.