29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

432. Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande.

Den som rätt överväger saken kan veta, att det inte är kroppen som tänker, eftersom den är materiell, utan att det är själen som gör det, eftersom den är andlig. Människans själ, om vars odödlighet många ha skrivit, är hennes ande, ty den är odödlig med hänsyn till allt som tillhör den. Den är det också som tänker i kroppen, ty den är andlig, och det som är andligt mottager vad som är andligt och lever andligen, vilket är att tänka och vilja. Allt förnuftigt liv, som kommer till synes i kroppen, tillhör därför anden, och intet tillhör kroppen. Ty kroppen är, som ovan sades, materiell, och det materiella, som tillhör kroppen, är tillfogat och nästan liksom förbundet med anden, för att människans ande skall kunna leva och göra nytta i den naturliga världen, där alla ting är materiella och i sig själva utan liv. Och då det materiella inte lever, utan blott det andliga, så kan det vara tydligt, att vad som helst som lever hos människan tillhör hennes ande, och att kroppen endast tjänar den, alldeles som ett redskap tjänar den levande kraft som sätter i rörelse. Det säges väl om ett redskap, att det verkar, sätter i rörelse eller slår; men att tro, att det är redskapet som gör det, och inte den som medelst det verkar, sätter i rörelse och slår, är en villfarelse.