1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

脚注:

4996. ‘Eo quod tu uxor illius’: quod significet quia non alii bono conjungendum, constat ex significatione 'uxoris' quod sit verum adjunctum suo bono, de qua n. 1468, 2517, 3236, 4510, 4823, hic verum naturale non spirituale cum bono naturali non spirituali, ut supra n. 4988.

2184. Quod ‘butyrum’ sit caeleste rationalis, quod ‘lac’ sit spirituale inde, et quod ‘filius bovis’ sit naturale correspondens, constat a significatione ‘butyri’, et a significatione ‘lactis’, tum a significatione ‘filii bovis’; quod ‘butyrum’ attinet, illud in Verbo significat caeleste, et hoc ex pinguedine; quod ‘pingue’ sit caeleste, in Parte Prima n. ' 353 ostensum est; et quod ‘oleum’, quia pingue, sit ipsum caeleste, n. 886; quod etiam ‘butyrum’, constare potest apud Esaiam,

Ecce virgo pariens filium, et vocabit nomen ejus Immanuel, butyrum et mel comedet, ad sciendum ipsum reprobare malum et eligere bonum, 7:14, 15;

ubi agitur de Domino, Qui est Immanuel; et quod per ‘butyrum’ non significetur butyrum, nec mel per ‘mel’, quisque videre potest; sed per ‘butyrum’ significatur caeleste Ipsius, et per ‘mel’ illud quod ex caelesti:

[2] apud eundem,

Et erit prae multitudine faciendi lac, comedet butyrum, nam butyrum et mel comedet omnis residuus in medio terrae, 7:22;

ubi de regno Domini, et de illis qui in terris qui in regno Domini sunt; ‘lac’ ibi pro bono spirituali, ‘butyrum’ pro bono caelesti, et ‘mel’ pro felici inde:

[3] apud Mosen,

Jehovah solus ducit eum, et non cum illo deus alienus, equitare facit illum super excelsis terrae, et cibat proventibus agrorum, et sugere facit eum mel e petra, et oleum e silice rupis: butyrum armenti, et lac gregis, cum adipe agnorum, et arietum filiorum Bashanis, et hircorum, cum adipe renum tritici, et sanguinem uvae bibes merum, Deut. 32:12-14;

quid haec sunt, nemo intelligere potest nisi sciat sensum internum cujusvis; apparet sicut congeries expressionum, quales sunt eloquiorum apud sapientes mundi, sed usque unumquodvis significat caeleste et ejus spirituale, tum inde beatum et felix, et haec in concinna serie; ‘butyrum armenti’ est caeleste naturale, ‘lac gregis’ est caeleste spirituale rationalis.

[4] Quod autem ‘lac’ attinet, ut dictum, hoc significat spirituale ex caelesti, seu caeleste spirituale; quid caeleste spirituale, videatur in Parte Prima n. 1577, 1824, et alibi passim; quod ‘lac’ sit spirituale quod ex caelesti, inde est quia ‘aqua’ significat spirituale, n. 680, 739; lac autem quia in illo pingue, caeleste spirituale ¹ , seu quod idem, boni verum, aut quod idem, amoris seu charitatis fidem, aut ² quod ‘etiam’ idem, boni voluntatis intellectuale, adhuc idem, affectionem veri in qua intus affectio boni, et adhuc quod idem, affectionem cognitionum ac scientiarum ex affectione charitatis erga proximum, qualis est apud eos qui amant proximum et se confirmant in eo ex cognitionibus fidei, tum ³ ex scientificis, et haec inde amant; haec omnia eadem sunt ac caeleste spirituale, et praedicantur secundum rem de qua agitur:

[5] quod illud significetur, patet etiam ex Verbo, ut apud Esaiam,

Omnis sitiens, ite ad aquas, et cui non argentum, ite, emite, et comedite; et ite, emite absque argento, et sine pretio vinum et lac; cur appenditis argentum pro non pane? 55:1, 2;

ubi ‘vinum’ pro spirituali quod est fidei, ‘lac’ pro spirituali quod est amoris:

apud Mosen,

Lavit in vino vestimentum suum, et in sanguine uvarum operimentum suum: ruber oculis prae vino, et albus dentibus ⁴ prae lacte, Gen. 49:[11], 12; ubi prophetia Jacobi, tunc Israelis, de Jehuda, et per ‘Jehudam’ ibi describitur Dominus; et per ‘album dentibus ⁵ prae lacte’ significatur caeleste spirituale quod Ipsius Naturali:

[6] apud Joelem,

Erit in die illo stillabunt montes mustum, et colles ibunt lacte; et omnes rivi Jehudae ibunt quis, 4:18;

ubi de regno Domini, et ‘lac’ ibi pro caelesti spirituali. In Verbo etiam terra Canaan, per quam repraesentatur et significatur regnum Domini, dicitur ‘terra lacte et melle fluens’, ut Num. 13:27; 14:8; Deut. 26:9, 15; 27:3; Jer. 11:5; 32:22; Ezech. 20:6, 15;

et ibi per ‘lac’ nihil aliud intelligitur quam abundantia caelestium spiritualium, et per ‘mel’ abundantia felicitatum inde; ‘terra’ est ipsum caeleste regni, ex quo illa.

[7] Quod ‘filium bovis’ concernit ⁶ , quod per illum significetur caeleste naturale, mox supra n. 2180 ostensum; caeleste naturale est idem ac bonum naturale, seu bonum in naturali; naturale hominis, sicut ejus rationale, habet suum bonum et suum verum, nam ubivis est conjugium boni et veri, ut supra n. 2173 dictum; bonum naturalis est jucundum quod percipitur ex charitate seu ex amicitia quae charitatis est, ex quo jucundo existit volupe seu voluptas, quae proprie est corporis; verum naturalis est scientificum quod illi jucundo favet; inde constare potest quid caeleste naturale.

脚注: