1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

脚注:

1151. 'Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Meshech, and Tiras' were just so many nations with whom such worship existed, and who in the internal sense mean just so many differing types of doctrine which were one and the same as the forms of ritual which they observed devoutly. This is quite clear from the Word where these nations are mentioned in various places, for those nations everywhere mean external worship, sometimes external worship corresponding to internal, sometimes the contrary The reason the latter is sometimes meant is that all Churches everywhere altered in the course of time, and altered indeed into something contrary. The fact that the nations named here mean nothing other than external worship, and therefore their doctrinal teachings, which were forms of ritual, becomes clear, as has been stated, from other parts of the Word, chiefly in the Prophets.

[2] Magog, Meshech, Tubal, and Gomer are referred to in Ezekiel as follows,

Son of man, set your face ¹ towards Gog, the land of Magog, the prince, the head of Meshech and Tubal, and prophesy against him, and say, Thus said the Lord Jehovih, Behold, I am against you, O Gog, the prince, the head of Meshech and Tubal; and I will turn you about, and put hooks into your jaws, and I will bring you back, and all your army, horses and horsemen, all of them clothed in full armor, a great company, with shield and buckler, all of them wielding swords: Persia, Cush, and Put with them; Gomer and all on his flanks; Bethtogarmah, the uttermost parts of the north, and all on his Ranks. In the latter years you will come upon the land that is brought back from the sword, that is gathered out of many peoples, upon the mountains of Israel, which have been made a waste. Ezekiel 38:2-6, 8.

The subject in the whole of this chapter is a Church that became corrupted and which at length focused the whole of worship in external things or religious observances once charity, meant by 'the mountains of Israel', had been destroyed. Here 'Gog and the land of Magog, the prince and head of Meshech and Tubal' is worship confined to external things. Anyone may see that Gog and Magog are not the subject, for the Word of the Lord does not deal with worldly things, but embodies Divine matters.

[3] In the same prophet,

Prophesy against Gog and say, Thus said the Lord Jehovih, Behold, I am against you, O Gog, the prince, the head of Meshech and Tubal; and I will bring you back, and will split you into six, and make you come up from the uttermost parts of the north and bring you on to the mountains of Israel. On the mountains of Israel you will fall, you and all on your flanks, and the peoples that are with you. Ezekiel 39:1-2, 4.

The subject in the whole of this chapter is likewise external worship separated from internal and made idolatrous. Such worship is meant here by 'Gog, Meshech and Tubal' who are also used to mean the matters of doctrine which people adopt and then confirm from the literal sense of the Word, and in so doing falsify truths and destroy internal worship. For, as has been stated, those same nations also mean contrary things.

[4] In John,

When the thousand years have come to an end, Satan will be loosed from his prison, and will come out to deceive the nations which are at the four corners of the earth. Gog and Magog, to gather them for battle. They went up over the breadth ² of the earth, and surrounded the camp of the saints, [and] the beloved city. Revelation 20:7-9.

Here also 'Gog and Magog' has a similar meaning. External worship separated from internal, that is, separated from love to the Lord and from love towards the neighbour, is nothing but idolatrous worship which 'surrounds the camp of the saints and the beloved city'.

[5] Meshech and Tubal are referred to in Ezekiel as follows,

Meshech and Tubal are there, and all their crowd; round about it are its graves; all of them are uncircumcised, pierced by the sword, for they spread their terror in the land of the living. Ezekiel 32:26.

This refers to Egypt, that is, to factual knowledge by means of which people wish to inquire into spiritual things. 'Meshech and Tubal' stands for doctrinal teachings, which were forms of ritual, which are called 'uncircumcised' when love does not exist. Consequently they are 'pierced by the sword, and a terror in the land of the living'.

[6] Javan is referred to in Joel,

You have sold the sons of Judah and the sons of Jerusalem to the sons of the Javanites, ³ to remove them far away from their border. Joel 3:6.

'The sons of Judah' stands for things on the celestial side of faith, 'the sons of Jerusalem' for those on the spiritual side, and so for things that are internal. 'The sons of the Javanites' stands for worship in external things that is separated from internal worship; and because this worship is so far removed from that which is internal it is said that they 'removed them far away from their border'.

[7] 'Javan and Tubal' in Isaiah stands for true external worship itself,

One is coming to gather all nations and tongues. And they will come and see My glory, and I will set a sign among them And I will send survivors from them to the nations, to Tarshish, Put, and Lud, who draw the bow, to Tubal and Javan, to the islands far off that have not heard My fame and have not seen My glory; and they will declare My glory among the nations. Isaiah 66:18-19.

This refers to the Lord's kingdom and His Coming. 'Tubal and Javan' stands for those whose worship is external corresponding to internal and who are to be informed about internal things.

脚注: