1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Bilješke:

1659. SENSUS INTERNUS

Quae in hoc capite continentur, apparent sicut non forent repraesentativa, nam agitur solum de bellis inter plures reges, et de vindicatione Loti per Abramum, et tandem de Malkizedecho, ita tanquam non aliquid arcanum caeleste intus haberent; sed usque haec, sicut omnia reliqua, in sensu interno recondunt arcanissima, quae quoque in continua serie consequuntur ab illis quae praecedunt et se in continua serie connectunt cum illis quae sequuntur:

[2] in illis quae praecedunt, actum est de Domino ac Ipsius instructione, tum de externo Ipsius Homine, qui mediis scientiis et cognitionibus conjungendus esset Interno; sed quia Externus Ipsius Homo talis erat, ut dictum, quod ex hereditario a matre habuerit in Se illa qua impedirent conjunctionem, quae usque prius per pugnas et tentatione’. expellenda essent antequam Externus Ipsius Homo uniri posse’ Interno, seu Humana Ipsius Essentia Divinae, quare in hoc capite agitur de pugnis illis, quae in sensu interno repraesentantur et significantur per ‘bella’, de quibus hic agitur: intra Ecclesiam notum est quod Malkizedechus repraesentaverit Dominum, et quod sic de Domino in sensu interno, ubi de Malkizedecho, agatur; inde quoque concludi potest quod non solum illa sed etiam cetera repraesentent: nam ne verbulum in Verbo potest scriptum esse quod non demissum sit e caelo, et consequenter in quo non angeli videant caelestia:

[3] antiquissimis temporibus etiam plura repraesentabantur per bella, quae vocabant ‘Bella Jehovae ¹ ’, quae nihil aliud significabant quam pugnas Ecclesiae et illorum qui fuerunt ab Ecclesia, hoc est, illorum tentationes, quae non aliud sunt quam pugnae et bella cum malis apud se, proinde cum turba diabolica quae mala excitat, et conatur destruere Ecclesiam et hominem Ecclesiae: quod per ‘bella’ in Verbo nihil aliud intelligatur, constare manifeste ex eo potest quod in Verbo nihil nisi de Domino et Ipsius Regno et Ecclesia agi possit, quia est Divinum non humanum, proinde caeleste non mundanum, quare per bella quae in sensu litterae non alia in sensu interno possunt intelligi; quod melius a sequentibus constare potest.

Bilješke:

9688. ‘Opere acupictoris’: quod significet quae scientifici, constat ex significatione ‘operis acupictoris’ seu acupicturae, quod sit scientificum; pluribus in locis in Verbo dicitur acupictum et acupictura, et ubivis per id significatur scientificum; hoc ducit ¹ causam ex repraesentativis in altera vita; ibi apparent vestes acupictae vario modo, et per illas significantur vera scientifica.

[2] Vera scientifica differunt a veris intellectualibus sicut externa ab internis, seu sicut naturale a spirituali apud hominem; scientifica enim inserviunt intellectuale pro objectis, ex quibus excludat ² vera; intellectuale enim est visuale interni seu spiritualis hominis, et scientifica sunt objecta ejus in externo seu naturali homine; haec per ‘opus acupictoris’ significantur, illud autem per ‘opus excogitatoris’, ³ n. 9598, excogitare enim est intellectus, et ⁴ acupingere est scientis et efficientis ex intellectu; inde est quod illa in habitaculo, quae significabant interna, ex opere excogitatoris essent, sicut ipsa aulaea ibi, vers. 1, et velum inter sanctum et sanctum sanctorum, vers. 31; at ⁵ quod illa quae significabant externa, ex opere acupictoris essent, sicut tegumentum pro ostio tentorii, et pro porta atrii, Exod. 38:18;

tum etiam ⁶ balteus, Exod. 39:29, ‘balteus’ enim est externum conjungens omnia interna ⁷ , ‘atrium’ est ultimum caeli, et ‘ostium tentorii’ est ubi exitus e caelo medio in ultimum.

[3] Quod acupictura et acupictum sit scientificum quod externi seu naturalis ⁸ hominis, constat ex his locis in Verbo: ⁹ apud Ezechielem,

Byssus in acupictura ex Aegypto fuit expansio tua; hyacinthinum et purpura ex insulis ‘Elischa’ fuit tegumentum tuum: Syria negotiatrix tua per multitudinem operum tuorum, cum chrysopraso purpuram, et acupictura, et byssum. Negotiatores Schebae cum glomeribus hyacinthini et acupicto, 27:7, 16, 24; agitur ibi de Tyro, per quam significantur illi qui in cognitionibus veri et boni sunt, et in sensu abstracto ¹⁰ illae ipsae cognitiones, n. 1201; per ‘byssum in acupictura’ significatur verum scientificum, ‘byssus’ enim est verum ex origine caelesti, n. 5319, 9469, et ‘acupictura’ est scientificum; ideo quoque dicitur ex Aegypto, quia per ‘Aegyptum’ significatur scientificum, n. 1164, 1165, 1186, 1462, 2588, 4749, 4964, 4966, 5700, 5702, 6004, 6015, 6125, 6651, 6679, 6683, 6692, 6750, 7779 fin. , 9391, et quoque ex Syria et ex Scheba, quia per ‘Syriam’ significantur cognitiones veri et boni, n. 1232, 1234, 3051, 3249, 3664, 3680, 4112, similiter per ‘Schebam’, ¹¹ n. 1171, 3240; cognitiones veri et boni sunt scientifica Ecclesiae; quisque qui gaudet facultate intellectualiter cogitandi et res expendendi, videre potest quod non acupictura ibi, nec byssus, nec hyacinthinum, nec purpura intelligantur, sed quod per illa significentur ¹² talia quae digna Verbo sunt, ita ¹³ spiritualia quae caeli et Ecclesiae ¹⁴ :

[4] apud eundem,

Descendent ¹⁵ desuper thronis suis omnes principes maris, et abjicient amicula sua, et vestes acupicturae suae ¹⁶ exuent, terroribus induentur, 26:16;

ibi etiam de Tyro; ‘principes maris’ sunt primaria scientifica, quae dogmata vocantur; quod ‘principes’ sint primaria, videatur ¹⁷ n. 1482, 2089, 5044, et ‘mare’ ¹⁸ scientificum iri genere, n. 28, 2850; ‘amicula’ sunt vera externa, ‘acupicturae’ sunt vera scientifica, quae etiam sunt externa; quod ‘vestes’ sint vera, ¹⁹ n. 2576, 4545, 4763, 5248, 5319, 5954, 6914, 6917, 6918, 9093, 9158, 9212, 9216:

[5] apud eandem, Vestivi te acupicto, et calceavi te taxo, accinxi te bysso, et obtexi te serico: sic ornata es auro et argento, et vestes tuae byssus, sericum, at acupictum: sed sumpsisti vestes acupicti tui, et texisti imagines, cum quibus scortata es, 16:10, 13, 18; ibi de Hierosolyma, per quam Ecclesia significatur; ‘vestes acupicti’ pro veris scientificis, ‘tegere imagines, cum quibus scortata’ pro confirmare falsa, ‘scortari’ enim est pervertere ²⁰ vera per applicationes ad falsa aut mala; quis non videt quod per ‘byssum, sericum, et acupictum’ ibi non byssus, sericum, et acupictum intelligantur ²¹ ? agitur enim de Hierosolyma; sed quid intelligitur, orbis Christianus non inquirit, quia caelestia et spiritualia Verbi ponit in sensu ejus litterali, ac interiora ejus vocat mystica, quae non curat:

[6] apud eundem,

Aquila magna, magna alis, longa pennis, plena plumis, cui acupictura, Ezech. 17:3 ²² ; ibi de domo Israelis, per quam significatur Ecclesia spiritualis, quae ‘aquila’ dicitur ex perceptione veri, n. 3901, 8764, cui acupictura pro cui scientificum:

apud Davidem,

Tota gloriosa filia regis intus, ex implexis auri vestis ejus, in acupicto adducetur ²³ regi, Ps. 45:14, 15 [KJV Ps. 45:13, 14];

‘filia regis’ pro affectione veri, ‘acupictum’ pro scientifico veri: in libro Judicum, Divident praedam, praedam colorum Siserae, praedam colorum acupicti, colorem acupictorum ²⁴ , collis praedae, 5:30;

canticum Deborae et Baraki, ‘acupictum’ ibi ²⁵ pro scientifico quod naturalis hominis.

Bilješke: