3926. ‘Filium secundum Jacobo’: quod significet alterum verum commune, constat a significatione ‘filii’ quod sit verum, de qua n. 489, 491, 533, 1147; hic quod sit commune, constat ab illis quae supra de duodecim filiis Jacobi et de duodecim tribubus ab illis nominatis, dicta et ostensa sunt, quod nempe sint communia Ecclesiae, proinde communia fidei et amoris, seu veri et boni, quae per illos significantur et repraesentantur; et quod etiam in opposito sensu sint omnia communia non fidei et ¹ amoris, seu omnia falsi et mali, patebit a sequentibus.

Bilješke:

2395. Att orden ’ty vi skall förstöra denna ort’ betyder att det tillstånd av ondska som de var i skulle fördöma dem är uppenbart av det som ’att förstöra’ står för när det sägs om Herren, nämligen att det i den invärtes meningen betyder att förgås av det onda, det vill säga att fördömas. Det är också tydligt av det som förstås med ’ort’ som är ett tillstånd av ondska, nr 2393. Uttrycket ’Jehovah förstör’ förekommer många gånger i Ordet. I den invärtes meningen anger detta emellertid att människan förstör sig själv, ty Jehovah eller Herren förstör aldrig någon. Men eftersom det ser ut som om Jehovah eller Herren var upphovet till förstörelsen, därför att Han ser allt och varje ting och styr allt och varje ting, så förekommer detta uttryck på olika ställen i Ordet. Anledningen till detta är att människorna därigenom om möjligt skall hållas i en den allmännaste föreställning om att allting är under Herrens ögon och under Hans ledning. Och i och med att de så hålls i denna föreställning kan de lätt undervisas, ty förklaringarna till Ordet i den invärtes meningen är inte annat än detaljer, som kastar ljus över eller kompletterar den allmänna föreställningen. Det finns en ytterligare anledning till att de som inte har någon kärlek hålls i fruktan och i denna fruktan vördar Herren samt flyr till Honom för befrielses skull. Av vad här nu anförts framgår att det inte skadar att tro på bokstavsmeningen, även om den invärtes meningen lär något annat, bara det sker av ett okonstlat hjärta. Men om detta skall talas utförligare vid vers 24, i nr 2447, där det sägs att ’Jehovah lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra’. Då nu änglarna har den invärtes meningen, så är de så långt ifrån att tänka att Jehovah eller Herren fördärvar någon att de inte kan fördra föreställningen om detta. När människan läser detta eller annan liknande utsaga i Ordet, så kastas därför bokstavsmeningen liksom bakom dem och övergår slutligen i den meningen att det är själva det onda som fördärvar människan och att Herren inte fördärvar någon, vilket framgår av anförda exempel i nr 1875.