स्वीडनबॉर्ग के कार्यों से

 

Om Himlen och om Helvetet #2

इस मार्ग का अध्ययन करें

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

फुटनोट:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

स्वीडनबॉर्ग के कार्यों से

 

Arcana Coelestia #50

इस मार्ग का अध्ययन करें

  
/ 10837  
  

50. Quid Antiquissima Ecclesia per ‘imaginem Domini’ intellexerunt, plura sunt quam ut dici possint. Homo nescit prorsus quod regatur a Domino per angelos et spiritus et quod apud unum quemvis hominem sint ad minimum bini spiritus et bini angeli; per spiritus fit communicatio hominis cum mundo spirituum, et per angelos, cum caelo; absque communicatione hominis per spiritus cum mundo spirituum et per angelos cum caelo, et sic per caelum cum Domino, nequaquam vivere potest; vita ejus pendet prorsus a conjunctione illa; si recederent spiritus et angeli, momento periret. Quamdiu homo non regeneratus est, regitur prorsus aliter quam cum regeneratus; cum non regeneratus, apud eum sunt spiritus mali qui dominantur ita super eum ut angeli tametsi adsunt, vix quicquam efficere possint qua solum dirigere ne praecipitet se in ultimum malum, et flectere eum ad quoddam bonum, et quidem per propria ejus cupiditates ad bonum, et per fallacias sensuum ad verum; tunc communicationem habet cum mundo spirituum per spiritus qui apud eum, sed non ita cum caelo, quia spiritus mali dominantur et angeli solum avertunt. Cum autem regeneratus est, tunc dominantur angeli et omnia bona et vera ei inspirant, ac horrorem et timorem pro malis e falsis. Angeli quidem ducunt, sed solum ministrant, nam Dominus solus est qui hominem regit per angelos et spiritus; et quia fit ministerio angelorum, hic primum dicitur in plurali, ‘faciamus hominem in imaginem nostram’; sed quia solus usque regit et disponit, in subsequente versu dicitur in singulari, ‘creabat Deus illum in imaginem Suam’; quod etiam Dominus clare dicit apud Esaiam,

Ita dixit Jehovah Redemptor tuus, et Formator tuus ab utero, Ego Jehovah facio omnia, extendens caelos Solus, expandens terram a Me Ipso, 44:24.

Ipsi angeli etiam fatentur quod nihil potestatis apud eos, sed quod Solo Domino agant.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.