2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

फुटनोट:

2900. Quod Verbum Novi Testamenti quod apud Evangelistas, attinet, quia Dominus ex ipso Divino locutus est, ideo quoque singula quae locutus, repraesentativa et significativa Divinorum, ita caelestium regni et Ecclesiae Ipsius, fuerunt, ut pluries in praecedentibus ostensum.

4727. ‘Et nunc ite, et occidamus eum’: quod significet exstinctionem essentialis doctrinae de Divino Humano Domini, constat a significatione ‘occidere’ quod sit exstinguere; et a repraesentatione ‘Josephi’ quem occidere volebant quod sit Divinum Verum Domini, et in specie doctrinale de Divino Humano Ipsius, n. 4723; quod hoc essentiale doctrinae sit, videatur etiam ibi. Quod Ecclesia agnoscens solam fidem id essentiale verum exstinxerit, notum est, quis enim eorum Humanum Domini credit Divinum? anne aversantur solam propositionem? cum tamen in Antiquis Ecclesiis creditum quod Dominus qui venturus in mundum Divinus Homo esset, et quoque Ille, ¹ cum visus ab iis, vocabatur Jehovah, ut patet a pluribus locis in Verbo; sed pro tempore adducatur solum hoc apud Esaiam,

Vox clamantis in deserto, Parate viam Jehovae, et complanate in solitudine semitam Deo nostro, 40:3;

quod haec de Domino dicta sint, et quod Ipsi a Johanne Baptista parata via et complanata semita, constat manifeste apud Evangelistas, Matth. 3:3; Marcus 1:3; Luc. 3:4; Joh. 1:23: et praeterea ² ex ipsis Domini verbis, quod unum esset cum Patre, ac Pater in Illo, et Ille in Patre, tum quod Ipsi data sit omnis potestas in caelis et in terris, et quoque quod Ipsi judicium; qui modo parum novit de potestate in caelo et in terra, ac de judicio, scire potest quod nihil sint nisi Ipse Divinus esset etiam quoad Humanum.

[2] Qui in sola fide sunt, illi nec scire possunt quid hominem facit novum seu illum sanctificat, minus quid Humanum Domini Divinum; nihil enim norunt de amore et charitate; amor enim in Dominum et charitas erga proximum faciunt hominem novum et illum sanctificant; at Amor Ipse Divinus Dominum Divinum fecit; amor enim est ipsum esse hominis, et inde est ejus vivere; ille format hominem secundum Sui imaginem, hoc quoque se habet sicut anima hominis quae est interior ejus essentia, haec quasi creat seu effigiat corpus ad sui imaginem, et quidem ita ut per illud agat et sentiat prorsus sicut vult et cogitat, et sic ut corpus sit sicut effectus, et anima sicut causa in qua finis, proinde quod anima fuit Ipse Jehovah, ut fuit Domino, a Jehovah enim conceptus fuit, Illi Humanum cum glorificatum, non potuit aliud esse. Ex his patet quantum aberrant qui Humanum Domini postquam glorificatum, humano hominis simile faciunt, cum tamen Divinum est et ex Divino Humano Ipsius omnis sapientia, omnis intelligentia, et quoque omnis lux, in caelo procedat; quicquid ab Ipso procedit, sanctum est; sanctum quod non a Divino, non sanctum est.

फुटनोट: