1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

फुटनोट:

8915. ‘Et vocem buccinae’: quod significet eadem per caelum, nempe Divina Vera ex bono, constat ex significatione ‘vocis buccinae’ quod sit status caeli angelici quod circum Divinum, et quod sit verum Divinum inde, de qua n. 8815, 8823; ex quibus constare potest quid significatur per Domini verba, ubi de consummatione saeculi seu de ultimo tempore Ecclesiae praedicit, quod tunc Dominus missurus sit angelos cum tubae voce magna, qui congregabunt electos Ipsius a quattuor ventis, Matth. 24:31;

qui non scit quod omnia verba Domini etiam intus in se recondant caelestia et Divina, hoc est, quod sensus internus illis insit, credent quod cum ultimum judicium instat, apparituri sint angeli et annuntiaturi illud, et quoque congregaturi electos cum voce tubae; sed quod per ‘vocem tubae’ seu ‘buccinae’ ibi non intelligatur vox tubae seu buccinae sed verum Divinum per caelum in forma interna et ejus evangelizatio, videatur n. 4060 fin. , tum 8815 et 8823.

2709. ‘Et fuit jaculator arcus’: quod significet spiritualis Ecclesiae hominem, constat a significatione ‘jaculi, teli, seu sagittae’ quod ¹ sit verum, et a significatione ‘arcus’ quod sit doctrina, de quibus supra n. 2686. Spiritualis Ecclesiae homo olim ‘jaculator arcus’ est dictus, quia per vera se defendit, et de veris disserit, secus ac caelestis Ecclesiae homo, qui ex bono tutus est, ac de veris non disserit, videatur supra n. 2708; vera per quae spiritualis Ecclesiae homo se defendit, et de quibus disserit, sunt ex doctrina quam agnoscit:

[2] quod spiritualis homo olim dictus sit ‘jaculator’ et ‘sagittarius’, et doctrina dicta sit ² arcus et pharetra, et vera doctrinae, seu potius doctrinalia, dicta sint tela, jacula et sagittae, constat porro apud Davidem,

Filii Ephraimi armati, jaculatores arcus, averterunt se in die praelii, Ps. 78:9;

‘Ephraim’ pro intellectuali Ecclesiae: in libro Judicum, Equitantes asinas candidas, sedentes super Middim ³ , et ambulantes super via, meditemini; a voce sagittariorum inter haurientes, ibi disserent justitias Jehovae, justitias villae ejus in Israel, 5:10, 11:

apud Esaiam,

Jehovah ab utero vocavit me, a visceribus matris meae memorare fecit nomen meum, et posuit os meum sicut gladium acutum; in umbra manus Suae abscondidit me, et posuit me in sagittam purgatam, in pharetra Sua occultavit me, et dixit mihi, Servus Meus tu Israel, quia in te gloriabor, 49:1-3;

[3] ‘Israel pro Ecclesia spirituali’:

apud Davidem,

Sicut sagittae in manu potentis, ita filii pueritiarum; beati quisque qui implevit pharetram suam ex illis, Ps. 127:4 [KJV Ps. 127:5];

‘pharetra’ pro doctrina boni et veri: apud Habakkuk, Sol, luna, stetit sede sua, ad lucem sagittarum tuarum ibunt, ad splendorem fulguris hastae, 3:11:

quod Joash rex Israelis ex jussu Elishae jaculatus sit sagittam arcus trans fenestram, dicente tunc Elisha, Sagitta salutis Jehovae, sagitta salutis Jehovae in Syrum, 2 Reg. 13:16-18,

[4] significat arcana de doctrina boni et veri. Sicut pleraque in Verbo etiam oppositum sensum habent, ita quoque ‘jacula, tela, sagittae, arcus, jaculator’, et significant falsa, doctrinam falsi, et illos qui in falso sunt, ut apud Mosen,

Filius fecundae Josephus, filius fecundae juxta fontem filiarum, incedit super murum, et amaritudine affecerunt cum, et jaculati sunt; et oderunt eum sagittarii, Gen. 49:22, 23:

apud Jeremiam,

Jaculati ⁴ sunt linguam suam, arcum suum mendacium, et non ad veritatem, ... sagitta extensa lingua eorum, dolum loquitur, Jer. 9:2, 7 ⁵ [KJV 3, 8]:

apud Davidem,

Acuerunt sicut gladium linguam suam, tetenderunt sagittam suam verbum amarum, ad jaculandum in occultis integrum, subito jaculabuntur, et non timebunt eum; roborabunt sibimet verbum malum, narrabunt ad occultandum laqueos, Ps. 64:4-6 [KJV Ps. 64:3-5]:

apud eundem,

Ecce mali tendunt arcum, parant sagittam suam super nervo ⁶ , ad jaculandum in ipsa caligine rectos corde, Ps. 11:2:

apud eundem,

Scutum et clypeus veritas ejus, non timebis a pavore noctis, a sagitta volat interdiu, Ps. 91:4, 5.

फुटनोट: