1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

फुटनोट:

4996. ‘Eo quod tu uxor illius’: quod significet quia non alii bono conjungendum, constat ex significatione 'uxoris' quod sit verum adjunctum suo bono, de qua n. 1468, 2517, 3236, 4510, 4823, hic verum naturale non spirituale cum bono naturali non spirituali, ut supra n. 4988.

4007. ‘Omne in quo album’: quod significet in quo verum, constat ex significatione ‘albi’ quod sit verum, proprie autem Justitia et Meritum Domini, et inde justitia et meritum Domini apud hominem, de qua ¹ n. 3301, 3993; quod ‘album’ sit illud, est quia lux caeli quae a Domino, ex qua luce splendor et candor, significat verum; quod itaque illustratur a luce illa, et fit splendidum et candidum, est id quod vocatur ² justitia et meritum Domini apud hominem; ³ qui illam, nempe Justitiam Domini, agnoscunt et ex bono recipiunt, ac justitiam propriam rejiciunt, sunt qui in specie significantur per ‘justos’, de quibus Dominus apud Matthaeum, Justi fulgebunt ut sol in regno ⁴ Patris, 13:43;

[2] quod album splendens seu candidum sit illud, patet etiam ex aliis, locis in Verbo, ut apud Mosen,

Ruber oculis ⁵ prae vino, et albus dentibus ⁵ prae lacte,

Gen. 49:12;

ibi de Jehudah, per quem quod repraesentetur Dominus quoad Divinum amoris Ipsius, et in sensu interno regnum caeleste, ita homo caelestis, videatur n. 3881; ‘ruber oculis ⁵ prae vino’ significat Divinam Sapientiam, ‘albus dentibus ⁵ prae lacte’ significat Justitiam: apud Davidem,

Purificabis me hyssopo, et mundabor; lavabis me, et prae nive albus fiam, Ps. 51:9 [KJV 7];

‘lavare et prae nive albus fieri’ pro purificari a peccatis, per receptionem et induitionem justitiae Domini: apud Johannem,

In medio septem candelabrorum similis Filio hominis, ... caput Ipsius et capilli albi, sicut lana alba, sicut nix, et oculi Ipsius sicut flamma ignis, Apoc. 1:13, 14:

[3] apud eundem,

Habes pauca nomina in Sardis qui non polluerunt vestimenta sua, et ambulabunt Mecum in albis, quia digni sunt: qui vicerit, hic induetur vestimentis albis, Apoc. 3:4, 5:

apud eundem,

Consulo tibi ut emas a Me aurum ⁶ igne purificatum, ut ditescas, et vestimenta alba ut induaris, Apoc. 3:18:

apud eundem,

⁷ Datae sunt unicuique animae sub altari stolae albae, Apoc.

6:9, 11:

apud eundem,

Vidi stantes coram throno, et coram Agno, indutos stolis albis:... unus seniorum dixit mihi, Hi induti stolis albis quinam sunt, et unde venerunt? cui dixi, Domine, tu scis; dixit mihi, Hi sunt qui veniunt ex afflictione magna, et lavarunt stolas suas, et dealbarunt stolas suas in sanguine Agni, Apoc. 7:9, 13, 14:

apud eundem,

Angeli induti linteo albo et splendido, et circumcincti circum pectora cingulis aureis, Apoc. 15:6:

apud eundem,

Vidi, cum ecce equus albus, et sedens super illo habens arcum, cui data est corona, Apoc. 6:2;

et alibi, Postea vidi caelum apertum, cum ecce equus albus; ... exercitus Ipsius in caelo sequebantur Ipsum super equis albis, induti byssinum album et mundum Apoc. 19:11, 14;

[4] in omnibus his locis per ‘album’ significatur verum fidei; vestimenta alba et stolae albae non aliud sunt; sed verum fidei non illis est qui credunt habere fidem ex semet, ita sapere ex semet, sed illis qui credunt a Domino, nam illis fides et sapientia datur; ⁸ hi enim sibi nihil veri et boni tribuunt, minus per vera et bona apud se mereri credunt, et adhuc minus per illa justificari, sed solum tribuendo illa Domino, ita omnia gratiae et misericordiae; hoc est ‘induere vestimenta alba’, et quoque ‘dealbari in sanguine Agni’: sunt duo quae exuunt omnes illi qui intrant in caelum, nempe proprium et inde confidentiam, ⁹ atque meritum sui seu justitiae propriae, ac induunt proprium caeleste quod est a Domino, ac meritum seu justitiam Domini, et quantum haec, tantum interius in caelum veniunt: haec in specie significantur per rubrum et per album, per ‘rubrum’ bonum amoris quod illis tunc, et per ‘album’ verum fidei.

फुटनोट: