स्वीडनबॉर्ग के कार्यों से

 

Om Himlen och om Helvetet #1

इस मार्ग का अध्ययन करें

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

फुटनोट:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

बाइबल

 

Matteus 23

पढाई करना

   

1 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar

2 och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

3 Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

4 De binda ihop tunga bördor och lägga dem människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

5 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

6 De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna

7 och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.

8 Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.

9 Ej heller skolen I kalla någon jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen.

10 Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.

11 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.

12 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

13 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.

15 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!

16 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'!

17 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

18 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

19 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

20 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

21 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

22 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

23 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

24 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

25 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.

27 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

28 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

29 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter

30 och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

31 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.

32 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.

33 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?

34 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.

35 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.

36 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.

37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'»

   

स्वीडनबॉर्ग के कार्यों से

 

Arcana Coelestia #1925

इस मार्ग का अध्ययन करें

  
/ 10837  
  

1925. 'The angel of Jehovah found her' means thought in the interior man, that is to say, thought residing with the Lord. This becomes clear from the representation and meaning of 'the angel of Jehovah'. Mention is made several times in the Word of 'the angel of Jehovah', and in every case when used in the good sense it represents and means some essential quality with the Lord and from the Lord. Which one it represents and means however becomes clear from the train of thought. They were indeed angels who were sent to men and women, and who also spoke through the prophets. Yet what they spoke did not originate in those angels but was something imparted through them. In fact their state at the time was such that they knew no other than that they were Jehovah, that is, the Lord. But as soon as they had finished speaking they returned to their previous state and spoke as they normally did from themselves.

[2] This was the case with the angels who uttered the Word of the Lord, as I have been given to know from much similar experience in the next life, experience that will be presented in the Lord's Divine mercy further on. This is the reason why angels were sometimes called Jehovah, as is quite clear from the angel that appeared in the bramble-bush to Moses, concerning whom the following is recorded,

The angel of Jehovah appeared to Moses in a flame of fire from the middle of the bramble-bush. Jehovah saw that he turned aside to see, and God called to him from the middle of the bramble-bush God said to Moses, I am who I am. And God said again to Moses, Thus shall you say to the children of Israel, Jehovah the God of your fathers has sent me to you. Exodus 3:2, 4, 14-15.

From these verses it is evident that it was an angel who appeared to Moses as a flame in the bramble-bush and that he spoke as Jehovah, because the Lord or Jehovah was speaking through him.

[3] So that man may be spoken to by means of articulated sounds heard in the natural world, the Lord employs angels as His ministers by filling them with the Divine and by rendering unconscious all that is their own, so that for the time being they know no other than that they themselves are Jehovah. In this way the Divine of Jehovah which belongs in highest things comes down into the lowest constituting the natural world in which man sees and hears. It was similar in the case of the angel who spoke to Gideon, of whom the following is said in the Book of Judges,

The angel of Jehovah appeared to Gideon and said to him, Jehovah is with you, O mighty man of strength. And Gideon said to him, Forgive me for asking, 1 O my Lord; why has all this befallen us? And Jehovah looked on him and said, Go in this might of yours. And Jehovah said to him, Surely I will be with you. Judges 6:12-14, 16.

And further on,

Gideon saw that he was the angel of Jehovah, and Gideon said, Alas, Lord Jehovih! Inasmuch as I have seen the angel of Jehovah face to face. 2 And Jehovah said to him, Peace be to you; do not fear. Judges 6:22-23.

Here similarly it was an angel, but his state was such at that time that he knew no other than that he was Jehovah, or the Lord. Elsewhere in the Book of Judges,

The angel of Jehovah went up from Gilgal to Bochim, and he said, I brought you up out of Egypt and led you into the land which I swore to give to your fathers. I said, I will not break my covenant with you, even for ever. Judges 2:1.

Here similarly the angel speaks in the name of Jehovah, declaring that he brought them out of the land of Egypt, though in fact it was not the angel who led them out but Jehovah, as is stated many times elsewhere.

[4] From this it may become clear how angels spoke through the prophets - that it was the Lord Himself who spoke, yet through angels, and that the angels spoke nothing at all from themselves. That the Word comes from the Lord is clear from many places, as also in Matthew,

To fulfill what the Lord had spoken through the prophet, saying, Behold, a virgin will be with child and give birth to a son. Matthew 1:22-23.

And there are other places besides this. It is because the Lord speaks through angels when He speaks to man that the Lord is also called an angel in various places in the Word. In these instances 'angel' means, as stated, some essential quality residing with the Lord and deriving from Him, as is the case here where it is the Lord's interior thought. This also is the reason why in this chapter the angel is named Jehovah and also God, as in verse 13, 'And Hagar called the name of Jehovah who was speaking to her, You are a God who sees me'.

[5] In other places 'angels' is used in a similar way to mean some specific attribute that is the Lord's, as in John,

The seven stars are the angels of the seven Churches. Revelation 1:20.

There are no angels of Churches, but by 'angels' is meant that which constitutes the Church, and thus which is the Lord's in regard to the Churches. In the same book,

I saw the wall of the Holy Jerusalem, great and high, having twelve gates, and above the gates twelve angels, and names written which are those of the twelve tribes of the sons of Israel. Revelation 21:12.

Here 'twelve angels' has the same meaning as 'the twelve tribes', namely all things of faith, and so the Lord from whom faith and all that belongs to it is derived. In the same book,

I saw an angel flying in mid-heaven, having an eternal gospel. Revelation 14:6.

Here 'an angel' means the gospel that is the Lord's alone.

[6] In Isaiah,

The angel of His presence 3 saved them; 4 in His love and in His pity He redeemed them, and lifted them up and carried them all the days of eternity. Isaiah 63:9.

Here 'the angel of His presence" is used to mean the Lord's mercy towards the entire human race in redeeming it. Similarly in Jacob's blessing of the sons of Joseph,

May the angel who has redeemed me from every evil bless the boys. Genesis 48:16.

Here also the redemption, which is the Lord's, is meant by 'the angel'. In Malachi,

Suddenly there will come to His temple the Lord whom you are seeking, and the angel of the covenant in whom you delight. Malachi 3:1.

Here it is plainly evident that the Lord is meant by 'the angel'. The expression 'the angel of the covenant' is used here because of His Coming into the world. In Exodus it is plainer still that 'an angel' means the Lord,

Behold, I send an angel before you to guard you on the way, and to bring you to the place which I have prepared. He will not tolerate your transgression, for My name is within him. Exodus 23:20-21.

From this it is now clear that 'an angel' in the Word is used to mean the Lord; but just what aspect of the Lord is evident from the train of thought in the internal sense.

फुटनोट:

1. literally, In me or On me

2. literally, faces to faces

3. literally, faces

4. The Latin means us but the Hebrew means them which Swedenborg has in other places where he quotes this verse.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.