0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

4535. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM QUINTUM

Ante capita quae praecedunt a cap. xxvi huc usque, explicata sunt quae Dominus praedixerat de Adventu Ipsius seu de CONSUMMATIONE SAECULI, et aliquoties ibi ostensum quod per Adventum Ipsius seu Consummationem saeculi, significetur Ultimum Tempus Ecclesiae, quod in Verbo etiam ultimum Judicium vocatur: qui non ultra sensum litteralem vident, non aliter scire possent quam quod Ultimum Judicium sit Interitus Mundi, hoc ¹ imprimis ex Apocalypsi ubi dicitur, Quod viderit caelum novum et terram novam; prius enim caelum et prior terra transiit; et mare non erat amplius: insuper quod Viderit civitatem Sanctam Hierosolymam novam descendentem a Deo e caelo, 21:1, 2;

et quoque ex propheticis Esaiae, ubi similia ² ,

Ecce Ego creans caelos novos et terram novam; ideo non commemorabuntur priora nec ascendent super cor: laetamini et exsultate in aeternum, quae Ego creans: ecce Ego creaturus Hierosolymam, exsultationem, et populum ejus laetitiam, 65:17, 18; 66:22.

[2] Qui non ultra sensum litteralem vident, non aliter capiunt quam quod universum caelum cum tellure hac in nihilum casurum, et quod tunc primum resurrecturi mortui et ³ in novo caelo ac super nova terra habitaturi; sed quod Verbum hic non ita intelligendum sit constare potest a pluribus aliis locis in Verbo, ubi caeli et terra nominantur: qui de sensu interno aliquam fidem habent, ii manifeste videre possunt quod per novum caelum et novam terram intelligatur nova Ecclesia quae succedet cum prior transit, videatur n. 1733, 1850, 3355 f, et quod ‘caelum’ sit internum ejus, et ‘terra’ externum.

[3] Ultimum hoc tempus Ecclesiae prioris et primum Ecclesiae novae est quod etiam vocatur consummatio saeculi, de qua Dominus apud Matthaeum xxiv locutus est, et Adventus Ipsius, nam tunc recedit Dominus a priore Ecclesia et venit ad novam: quod consummatio saeculi illud sit, etiam ab aliis locis in Verbo constare potest; ut apud Esaiam,

In die illo... reliquiae revertentur, reliquiae Jacobi ad Deum potentem; nam etsi fuerit populus tuus Israel sicut arena maris, reliquiae revertentur ex eo; consummatio definita, inundata justitia; nam consummationem et definitionem Dominus Jehovih Zebaoth faciens in tota terra,

10:20-23:

apud eundem,

Nunc ne irrideatis, ne forte invalescant punitiones vestrae, quia consummationem et decisionem audivi a cum Domino Jehovih Zebaoth super universam terram, 28:22:

apud Jeremiam,

Sic dixit Jehovah, Vastitas erit tota terra, consummationem tamen non faciam, 4:27:

apud Zephaniam, In angustias redigam homines, et ibunt sicut caeci ejus, quia Jehovae peccarunt, et effundetur sanguis eorum sicut pulvis, et caro eorum sicut stercus, ... quia Jehovah consummationem et quidem festinatam faciet cum omnibus habitatoribus terrae, 1:17, 18;

quod ‘consummatio’ ibi sit ultimum tempus Ecclesiae, et quod terra sit Ecclesia, a singulis patet:

[4] quod terra sit Ecclesia, est inde quia terra Canaan fuit terra ubi ab antiquissimis temporibus Ecclesia, ac dein apud posteros Jacobi repraesentativum Ecclesiae; haec terra cum dicitur consummata, non est gens ibi quae intelligitur, sed est sanctum cultus ⁴ quod apud gentem ubi Ecclesia; Verbum enim ⁵ est spirituale, et ipsa terra non est spirituale, nec gens quae ibi, sed id quod est Ecclesiae: quod terra Canaan fuerit terra ubi ab antiquissimis temporibus Ecclesia, videatur n. 567, 3686, 4447, 4454, 4516, 4517; et quia ita, quod per ‘terram’ in Verbo significetur Ecclesia, n. 566, 662, 1066, 1067, 1262, 3355, 4447; inde patet quid apud Esaiam intelligitur per ‘consummationem facere in tota terra’; et apud Zephaniam per ‘consummationem festinatam cum omnibus habitatoribus terrae’; quod gens Judaica, quae fuit habitator terrae illius, non consummata sit, sed quod sanctum cultus apud illos, notum est.

[5] Quod consummatio id sit, manifestius adhuc constat apud Danielem,

Septimanae septuaginta decisae sunt super populum tuum, et super urbem sanctitatis tuam, ad consummandum praevaricationem, et ad obsignandum peccata, et ad expiandum iniquitatem, et ad adducendum justitiam saeculi, et ad obsignandum visionem et prophetam, et ad ungendum sanctum sanctorum:... in medio septimanae cessare faciet sacrificium et oblationem: tandem super avem desolationum desolatio, et usque ad consummationem et decisionem, stillabit super devastationem, 9:24, 27.

[6] Inde nunc ⁶ videri potest quod per consummationem saeculi, de qua discipuli ad Dominum, Quodnam signum Tui Adventus et Consummationis saeculi?

[Matth. ] 24:3,

non aliud significetur quam ultimum tempus Ecclesiae; et quoque per haec verba Domini, quae ultima sunt apud eundem Evangelistam, Jesus ad discipulos; Docentes servate omnia quaecumque mandavi vobis; et ecce Ego vobiscum sum omnibus diebus usque ad consummationem saeculi, 28:20;

quod dIctum a Domino quod cum discipulis esset usque ad consummationem saeculi, est quia per duodecim discipulos Domini significantur similia quae per duodecim tribus Israelis, nempe omnia amoris et fidei, proinde omnia Ecclesiae, videatur n. 3354, 3488, 3858; quod per duodecim tribus, n. 3858, 3926, 3939, 4060: quod consummatio Ecclesiae sit quando ibi nulla amplius charitas et inde nulla fides, prius aliquoties ostensum est': quod in hac Ecclesia quae Christiana vocatur, vix aliquid ⁷ charitatis et inde fidei supersit, ita quod consummatio ejus saeculi nunc adsit, in sequentibus, ex Divina Domini Misericordia, ostendetur.

फुटनोट:

2906. ‘Anni vitarum Sarae’: quod significet cum aliquid verum Divinum in terra superesset, constat ex significatione ‘anni’ quod sit integra periodus quae Ecclesiae a principio ad finem, ita ‘annorum’ quod sint periodi, de quibus mox supra n. 2905; et a significatione ‘vitarum Sarae’ quod sint status quoad verum Divinum, de qua etiam mox supra n. 2904, ita hic quod terminus cum non amplius aliquid verum Divinum superesset; quod etiam a mox praecedentibus sequitur.

[2] Quod ‘annus’ significet integrum tempus status Ecclesiae a principio ad finem, seu quod idem, integram periodum, et consequenter ‘anni’ tempora seu periodos intra ¹ communem, constare potest ab his locis in Verbo:

apud Esaiam,

Unxit Jehovah Me ad evangelizandum afflictis, misit Me ad obligandum fractos corde, ad proclamandum captivis libertatem, et vinctis apertionem ² omnimodam, ad proclamandum annum beneplaciti Jehovae, et diem ultionis Deo nostro, 61:2;

ubi de Adventu Domini; ‘annus beneplaciti Jehovae’ pro tempore novae' Ecclesiae:

apud eundem,

Dies ultionis in corde Meo, et annus redemptorum Meorum venit, 63:4;

similiter de Adventu Domini; ‘annus redemptorum’ pro tempore novae Ecclesiae:

apud eundem,

Dies ultionis Jehovae, annus retributionum propter litem Zionis, 34:8;

similiter.

[3] Idem tempus etiam vocatur ‘annus visitationis’, apud Jeremiam,

Adducam malum ad viros Anathoth anno visitationis illorum, 11:23:

apud eundem,

Adducam super Moabum annum visitationis eorum, xlviii

44: manifestius apud Ezechielem,

A diebus multis visitaberis, in posteritate annorum venies super terram reversam a gladio, congregatam e populis multis, super montes Israelis, qui erunt ad vastitatem jugiter, 38:8;

‘posteritas annorum’ pro ultimo tempore Ecclesiae quae tunc nulla fit, rejectis illis qui prius ab Ecclesia fuerunt, et receptis aliunde aliis:

apud Esaiam,

Ita dixit Dominus ad me, In adhuc anno, secundum annos mercenarii, et consumetur omnis gloria Kedaris, 21:16;

ibi etiam pro ultimo tempore:

[4] apud Ezechielem,

In sanguine tuo quem effudisti, rea facta es, et in idolis tuis quae fecisti, polluta es, et appropinquare fecisti dies tuos, et venisti usque ad annos tuos, propterea dedi te opprobrium gentibus, et ludibrium omnibus terris, 22:4;

‘venire usque ad annos’ pro ad finem quando recedit Dominus ab Ecclesia:

apud Esaiam,

Nunc locutus est Jehovah, dicendo, In tribus annis, sicut anni mercenarii, et evilescet gloria Moabi in omni multitudine magna, et residuum parum pusillum, 16:14;

‘in tribus annis’ etiam pro fine Ecclesiae prioris, quod ‘tres’ sint ³ completum et principium, videatur n. 1825, 2788;

[5] simile etiam significant ‘septem’, tum ‘septuaginta’, n. 720, 728, 901; inde apud Esaiam,

Et erit in die illo, et oblivioni tradetur Tyrus septuaginta annis, secundum dies regis unius: a fine septuaginta annorum erit Tyro secundum canticum meretricis....

Et erit a fine septuaginta annorum, et visitabit Jehovah Tyrum, et redibit ad mercedem meretriciam, 23:15, 17;

‘septuaginta anni’ pro integra periodo, a qua Ecclesia exstitit usque dum exspirat, quae etiam sunt ‘dies unius regis’; ‘rex’ enim significat verum Ecclesiae, videatur n. 1672, 1728, 2015, 2069. ‘Septuaginta annorum captivitas’ in qua Judaei, simile quoddam etiam involvit, de qua quoque haec apud Jeremiam,

Servient gentes hae regi Babelis septuaginta annis, et erit cum impleti septuaginta anni, visitabo super regem Babelis, et super gentem hanc, dictum Jehovae, iniquitatem eorum, 25:11, 12; 29:10.

[6] Quod ‘annus’ tum etiam anni, sint integra periodus Ecclesiae, seu tempus ejus durationis, constare adhuc potest, apud Malachiam, Ecce mittens angelum Meum, et parabit viam coram ⁴ Me, et subito veniet ad templum Suum Dominus, Quem vos quaerentes, et angelus foederis quem vos desideratis, ecce venit, dixit Jehovah Zebaoth, et quis sustinet diem Adventus Ipsius? ... tunc dulce erit Jehovae munus Jehudae et Hierosolymae, secundum dies saeculi, et secundum annos antiquos, 3:1, 2, 4;

ubi de Adventu Domini; ‘dies saeculi’ pro Antiquissima Ecclesia, ‘anni antiqui’ pro Antiqua Ecclesia, ‘munus Jehudae’ pro cultu ex amore caelesti, et ‘munus Hierosolymae’ pro cultu ex amore spirituali; quod hic non Jehudah intellectus, nec Hierosolyma, manifeste patet:

apud Davidem,

Cogitavi dies ab antiquo, et annos saeculorum, Ps. 77:6. [KJV Ps. 77:5];

ubi ‘dies ab antiquo, et anni saeculorum’ pro iisdem Ecclesiis: adhuc manifestius apud Mosen,

Recordare dierum saeculi, intelligite annos generationis et generationis; interroga patrem tuum et indicabit tibi, senes tuos et dicent tibi: cum hereditatem daret Altissimus gentibus, et separaret Ipse filios hominis, Deut. 32:7, 8.

[7] Quod ‘annus’ et ‘anni’ sit plenum tempus Ecclesiae, etiam patet apud Habakkuk, Jehovah, audivi famam Tuam, timui Jehovah opus Tuum, in medio annorum vivifica illud, in medio annorum notum facias; in ira misericordiae recorderis: Deus e Temane veniet, et Sanctus e monte Paran, 3:2, 3;

de Adventu Domini; ‘in medio annorum’ pro in plenitudine temporum; quid plenitudo temporum, videatur mox supra n. 2905.

[8] Sicut annus et anni significant plenum tempus inter utrumque suum terminum, principium et finem cum praedicantur de regno Domini in terra, hoc est, Ecclesia, ita significant aeternum cum praedicantur de regno Domini in caelo; ut apud Davidem,

Deus, in generationem et generationem anni Tui, ... et Tu Ipse, et anni Tui non consumentur; filii servorum Tuorum residebunt, et semen illorum coram Te firmabitur, Ps. 102:25,

28,

[29] [KJV 24, 27, 28]:

apud eundem,

Dies super dies regis addes, annos Ipsius secundum generationem et generationem; et habitabit aeternum coram Deo,

Ps. 61:7, 8 [KJV Ps. 61:6, 7];

ubi ‘anni’ pro aeterno, agitur enim de Domino, et de regno Ipsius.

[9] Quod agni qui offerebantur in holocaustum et sacrificium, essent filii anni sui, Lev. 12:6; 14:10; Num. 6:12; 7:15, 21, 27, 33, 39, 45, 51, 57, 63, 69, 75, 81, et alibi, significabant caelestia innocentiae in regno Domini, quae aeterna; inde etiam holocaustum ex vitulis filiis anni, ut gratissimum, memoratur apud Micham 6:6.

[10] Quod ‘annus’ in sensu interno non significet annum, etiam constare potest inde quod angeli qui in sensu interno Verbi sunt, non habere possint ideam alicujus anni, sed quia annus est temporis plenum in natura quae mundi, ideo loco anni ideam habent pleni respective ad status Ecclesiae, ac aeterni respective ad status caeli; tempora illis sunt status, n. 1274, 1382, 2625, 2788, 2837.

फुटनोट: