0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

8815. ‘Et vox buccinae ¹ vehemens valde’: quod significet statum caelestem qui circum, constat ex significatione ‘vocis’ seu ‘soni buccinae’ quod sit verum boni caelestis; ‘vox’ ² est verum, et ‘buccina’ est bonum caeleste, ut supra n. 8802; quod sit status caelestis qui circum, est quia Divinum in caelo est in medio seu intimo, hoc est, in supremo ibi; at caelum respective ad angelos est circum seu extra, hoc est, infra, nam quod circum est etiam est extra, et quod extra est etiam est infra; ipsum verum Divinum in caelo significatur per ‘voces et fulgura’, verum autem caeleste seu angelicum Divino ³ adjunctum, quod infra seu circum est, significatur per ‘vocem buccinae’; similiter ac apud Sachariam, Jehovah super illis apparebit, et exibit sicut fulgur telum Ipsius; et Dominus Jehovih buccina clanget, et procedet in procellis meridiei, 9:14:

et apud Davidem,

Ascendit Deus cum clangore, Jehovah cum voce buccinae, Ps. ⁴ 47:6 [KJV Ps. 47:5];

‘clangor’ pro vero boni spiritualis, ‘vox buccinae’ pro vero boni caelestis.

[2] Divinum Verum quod per caelum transit etiam intelligitur per tubas quibus angeli clanxerunt, Apoc. 8:2, 6-8, 12, 13, 9:14;

repraesentatum etiam est verum Divinum e caelo per septem buccinas quibus septem sacerdotes clanxerunt ante arcam seu coram Jehovah, cum muri urbis Jericho caderent, Jos. vi; tum per buccinas quibus insonuerunt trecenti viri, qui cum Guideone, circum castra Midianis, Amaleki, et filiorum orientis, Jud. vii; causa ⁵ quod buccinae ⁶ illum effectum ederent, fuit, ⁷ quia repraesentabant verum Divinum per caelos, quod tale est ut perficiat bonos at destruat malos; quod perficiat bonos, est quia hi recipiunt Divinum Bonum quod est in Vero, at quod destruat malos, est quia hi non recipiunt Divinum Bonum quod inibi; ⁸ muri Jericho' significabant falsa quae defendebant mala, ac ‘Midian, Amalek, et filii orientis, circum quorum castra trecenti viri Guideonis clanxerunt buccinis’ significabant illos qui in malis et inde falsis.

Fußnoten:

2333. Att orden ’och i morgon må ni stiga upp och gå vidare på er väg’ betecknar att sålunda bekräftas i det goda och sanna kan man inse av det som förstås med ’att stiga upp på morgonen’ och också med ’att gå vidare på sin väg’. I Ordet menas med ’morgon’ Herrens rike och allt som hör till Herrens rike, således förnämligast det goda som kommer av kärlek och människokärlek. Denna betydelse kommer att bekräftas av Ordet vid vers 15. Med ’väg’ menas emellertid det sanna, se nr 627. Av detta följer att – sedan de varit i hans hus och tillbringat natten där, varmed menas att de haft sin boning i människokärlekens goda hos honom – ’de på morgonen steg upp och gick vidare på sin väg’, innebärande att de på detta sätt bekräftades i det goda och sanna.

[2] Av dessa ordvändningar, liksom av alla de övriga, framgår hur avlägsen den invärtes meningen är från bokstavsmeningen och därför hur osynlig den är, i synnerhet i Ordets historiska delar. De visar att denna mening inte är skönjbar, om inte de enskilda uttrycken förklaras efter den betydelse de har hela Ordet igenom. När nu föreställningarna begränsas till bokstavsmeningen, visar sig därför den invärtes meningen inte annat än som något mörkt och dunkelt. När omvänt föreställningarna inskränks till bokstavsmeningen syns därför likaledes bokstavsmeningen dunkel. Ja, för änglarna är den som ett intet, ty änglarna har inte längre världsliga och lekamliga föreställningar, sådana som människorna, utan andliga och himmelska. Till sådana föreställningar förvandlas på ett underbart sätt uttrycken i bokstavsmeningen, när den från människan, som läser Ordet, stiger upp till den sfär där änglarna är, det vill säga till himlen. Detta sker på grund av motsvarigheten mellan de andliga och världsliga tingen och mellan de himmelska och kroppsliga, en motsvarighet som är absolut konstant, men vars natur med hänsyn till den invärtes meningen först nu uppenbarats i förklaringen av uttryck, namn och siffertal i Ordet.

[3] För att man skall veta hur denna motsvarighet är beskaffad, eller vilket är detsamma, hur världsliga och kroppsliga föreställningar övergår till motsvarande andliga och himmelska föreställningar när de lyfts upp till himlen, så kan ’morgon’ och ’väg’ tjäna som exempel. När någon läser ’morgon’, såsom i ordvändningen här ’att stiga upp om morgonen’, då bildar sig inte änglarna föreställningen om början av en ny dag, utan föreställningen om ’morgon’ i den andliga meningen. Föreställningen som de bildar sig är lik den som det redogörs för hos Samuel:

Israels klippa . . . Han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln. 2 Samuelsboken 23:3-4.

Och hos Daniel:

Den Helige sade till mig: Ända till aftonen, när det blir morgon, tvåtusentrehundra gånger. 8:14, 26.

Således förnimmer änglarna i stället för ’morgon’ Herren eller Hans rike, eller det himmelska som kommer av kärleken och människokärleken. Detta gör de på olika sätt allt efter sammanhanget i Ordet, då människan läser det.

[4] De kan likaledes, när någon läser ’väg’, såsom här ’att gå vidare på er väg’, inte ha någon annan föreställning om väg än en himmelsk och andlig föreställning, det vill säga en likadan som hos Johannes, när Herren sade:

Jag är vägen och sanningen. Johan 14:6.

Och samma föreställning hos David:

Kungör mig Dina vägar, o Jehovah, led min väg i sanning.Psaltaren 25:4-5.

Och hos Jesaja:

Han lät honom veta förståndets väg. 40:14.

I stället för ’väg’ förnimmer alltså änglarna det sanna, och det såväl i de historiska som de profetiska avsnitten i Ordet. Änglar finner inte något som helst intresse i historiska händelser, eftersom dessa inte alls står i samklang med de föreställningar som de har. Följaktligen förnimmer de i stället för historiska detaljer sådant som hör till Herren och Hans rike, vilket följer det ena på det andra i en underbar kavalkad och fulländad ordningsföljd i den invärtes meningen. Det är detta särpräglade drag som gör att Ordet är fullständigt olikt all annan litteratur.