4809. Quando venerit Filius hominis in gloria Sua significat quando apparebit Divinum Verum in sua luce, quod fit unicuivis homini cum moritur; venit enim tunc in lucem caeli, in qua percipere potest quid verum et bonum, et inde qualis est;

‘Filius hominis’ in sensu Verbi interno est Dominus quoad Divinum Verum, ita est Divinum Verum quod a Domino; ‘gloria’ est intelligentia et sapientia quae inde, quae ut lux, et coram angelis ut splendor lucis, apparet; hic splendor lucis in qua sapientia et intelligentia ex Divino Vero quod a Domino, est qui in Verbo vocatur ‘gloria’; quod ‘Filius hominis’ sit in sensu interno Divinum Verum, videatur n. 2159, 2803, 2813, 3704.

[2] Et omnes sancti angeli cum Ipso significat caelum angelicum; . ‘sancti angeli’ ¹ sunt vera quae a Divino Bono Domini, nam per ‘angelos’ in Verbo non intelliguntur angeli sed illa quae sunt a Domino: videatur n. 1925, 4085; angeli enim sunt vitae recipientes veri procedentis a Divino Bono ² Domini, et quantum recipiunt, tantum sunt angeli; inde patet quod ‘angeli’ sint illa vera; hic quia agitur de statu cujusvis post mortem, ac de judicio cujusvis secundum vitam, dicitur quod ‘omnes sancti angeli erunt cum Ipso’,

et per id significatur quod per caelum judicium; omnis enim influxus Divini Veri fit per caelum; immediatus influxus a nemine recipi potest.

[3] Tunc sedebit super throno gloriae Ipsius significat judicium, ‘thronus’ enim praedicatur de regio Domini, ac regium Domini est Divinum Verum, n. 1728, 2015, 3009, 3670, et Divinum Verum est ex quo et secundum quod judicium.

[4] Et congregabuntur coram Ipso omnes gentes significat quod patebunt omnium bona et mala; per ‘gentes’ enim in Verbi sensu interno significantur bona, et in opposito sensu mala, ³ n. 1259, 1260

1416, 2588 f, 4574; ita quod bona et mala apparebunt in luce Divina hoc est, in luce a Divino Vero, significatur per quod ‘congregabuntur coram Ipso omnes gentes’.

[5] Et separabit eos ab invicem, sicut pastor separat oves ab hircis significat separationem boni a malo; ‘oves’ enim sunt qui in bono, et ‘hirci’ qui in malo; ‘oves’ proprie dicuntur qui in charitate et inde in fide, ‘hirci’ ⁴ qui in fide et non in charitate de his et illis hic agitur; quod ‘oves’ sint qui in charitate et inde in fide, videatur n. 2088, 4169; et quod ‘hirci’ qui in fide et non in charitate, n. 4769.

[6] Et statuet quidem oves a dextris Suis, et hircos a sinistris significat separationem secundum vera ex bono et secundum falsa ex malo; qui in veris ex bono sunt, etiam actualiter apparent in altera vita ad dextrum, et qui in falsis a malo ad sinistrum; inde statui a dextris et a sinistris, est ordinari secundum vitam.

Fußnoten:

2333. Att orden ’och i morgon må ni stiga upp och gå vidare på er väg’ betecknar att sålunda bekräftas i det goda och sanna kan man inse av det som förstås med ’att stiga upp på morgonen’ och också med ’att gå vidare på sin väg’. I Ordet menas med ’morgon’ Herrens rike och allt som hör till Herrens rike, således förnämligast det goda som kommer av kärlek och människokärlek. Denna betydelse kommer att bekräftas av Ordet vid vers 15. Med ’väg’ menas emellertid det sanna, se nr 627. Av detta följer att – sedan de varit i hans hus och tillbringat natten där, varmed menas att de haft sin boning i människokärlekens goda hos honom – ’de på morgonen steg upp och gick vidare på sin väg’, innebärande att de på detta sätt bekräftades i det goda och sanna.

[2] Av dessa ordvändningar, liksom av alla de övriga, framgår hur avlägsen den invärtes meningen är från bokstavsmeningen och därför hur osynlig den är, i synnerhet i Ordets historiska delar. De visar att denna mening inte är skönjbar, om inte de enskilda uttrycken förklaras efter den betydelse de har hela Ordet igenom. När nu föreställningarna begränsas till bokstavsmeningen, visar sig därför den invärtes meningen inte annat än som något mörkt och dunkelt. När omvänt föreställningarna inskränks till bokstavsmeningen syns därför likaledes bokstavsmeningen dunkel. Ja, för änglarna är den som ett intet, ty änglarna har inte längre världsliga och lekamliga föreställningar, sådana som människorna, utan andliga och himmelska. Till sådana föreställningar förvandlas på ett underbart sätt uttrycken i bokstavsmeningen, när den från människan, som läser Ordet, stiger upp till den sfär där änglarna är, det vill säga till himlen. Detta sker på grund av motsvarigheten mellan de andliga och världsliga tingen och mellan de himmelska och kroppsliga, en motsvarighet som är absolut konstant, men vars natur med hänsyn till den invärtes meningen först nu uppenbarats i förklaringen av uttryck, namn och siffertal i Ordet.

[3] För att man skall veta hur denna motsvarighet är beskaffad, eller vilket är detsamma, hur världsliga och kroppsliga föreställningar övergår till motsvarande andliga och himmelska föreställningar när de lyfts upp till himlen, så kan ’morgon’ och ’väg’ tjäna som exempel. När någon läser ’morgon’, såsom i ordvändningen här ’att stiga upp om morgonen’, då bildar sig inte änglarna föreställningen om början av en ny dag, utan föreställningen om ’morgon’ i den andliga meningen. Föreställningen som de bildar sig är lik den som det redogörs för hos Samuel:

Israels klippa . . . Han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln. 2 Samuelsboken 23:3-4.

Och hos Daniel:

Den Helige sade till mig: Ända till aftonen, när det blir morgon, tvåtusentrehundra gånger. 8:14, 26.

Således förnimmer änglarna i stället för ’morgon’ Herren eller Hans rike, eller det himmelska som kommer av kärleken och människokärleken. Detta gör de på olika sätt allt efter sammanhanget i Ordet, då människan läser det.

[4] De kan likaledes, när någon läser ’väg’, såsom här ’att gå vidare på er väg’, inte ha någon annan föreställning om väg än en himmelsk och andlig föreställning, det vill säga en likadan som hos Johannes, när Herren sade:

Jag är vägen och sanningen. Johan 14:6.

Och samma föreställning hos David:

Kungör mig Dina vägar, o Jehovah, led min väg i sanning.Psaltaren 25:4-5.

Och hos Jesaja:

Han lät honom veta förståndets väg. 40:14.

I stället för ’väg’ förnimmer alltså änglarna det sanna, och det såväl i de historiska som de profetiska avsnitten i Ordet. Änglar finner inte något som helst intresse i historiska händelser, eftersom dessa inte alls står i samklang med de föreställningar som de har. Följaktligen förnimmer de i stället för historiska detaljer sådant som hör till Herren och Hans rike, vilket följer det ena på det andra i en underbar kavalkad och fulländad ordningsföljd i den invärtes meningen. Det är detta särpräglade drag som gör att Ordet är fullständigt olikt all annan litteratur.