4807. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM OCTAVUM

Ante caput praecedens, n. 4661-4664, inceptum est explicare quae Dominus apud Matthaeum 25:31 ad fin: locutus est de judicio super bonos et malos, qui ibi vocantur oves et hirci; quis sensus internus illorum verborum est, nondum explicatum est, sed nunc ante hoc et aliquot ¹ sequentia capita, explicandum venit; et inde constabit quod per ultimum judicium ibi non intellectum sit ultimum tempus mundi et quod tunc primum resurgent mortui et congregabuntur coram Domino et judicabuntur, sed quod intellectum sit ultimum tempus cujusvis qui e mundo in alteram vitam transit, tunc enim est judicium ejus; hoc judicium est quod intelligitur. At quod ita sit, non apparet ex sensu litterae, sed ex sensu interno; quod Dominus ita locutus sit, est quia per repraesentativa et significativa locutus est, sicut ubivis alibi in Verbo Veteris et ² Novi Testamenti; loqui enim per repraesentativa et significativa, est loqui simul coram mundo et coram caelo, seu coram hominibus et coram angelis; talis loquela est Divina quia universalis, et inde est propria Verbi; quapropter qui in mundo sunt et non nisi quam mundana curant, non aliud ex his quae Dominus de ultimo judicio locutus est, capiunt quam quod resurrectionis tempus simul erit omnibus, immo quod Dominus tunc sedebit super throno gloriae et dicet ad congregatos secundum verba ibi ³ ; at qui caelestia curant, illi sciunt quod tempus resurrectionis sit cuivis ⁴ cum moritur, et quod Domini verba ibi involvant quod unusquisque secundum vitam judicabitur, ita quod unusquisque judicium secum ferat, quia vitam.

Fußnoten:

2395. Att orden ’ty vi skall förstöra denna ort’ betyder att det tillstånd av ondska som de var i skulle fördöma dem är uppenbart av det som ’att förstöra’ står för när det sägs om Herren, nämligen att det i den invärtes meningen betyder att förgås av det onda, det vill säga att fördömas. Det är också tydligt av det som förstås med ’ort’ som är ett tillstånd av ondska, nr 2393. Uttrycket ’Jehovah förstör’ förekommer många gånger i Ordet. I den invärtes meningen anger detta emellertid att människan förstör sig själv, ty Jehovah eller Herren förstör aldrig någon. Men eftersom det ser ut som om Jehovah eller Herren var upphovet till förstörelsen, därför att Han ser allt och varje ting och styr allt och varje ting, så förekommer detta uttryck på olika ställen i Ordet. Anledningen till detta är att människorna därigenom om möjligt skall hållas i en den allmännaste föreställning om att allting är under Herrens ögon och under Hans ledning. Och i och med att de så hålls i denna föreställning kan de lätt undervisas, ty förklaringarna till Ordet i den invärtes meningen är inte annat än detaljer, som kastar ljus över eller kompletterar den allmänna föreställningen. Det finns en ytterligare anledning till att de som inte har någon kärlek hålls i fruktan och i denna fruktan vördar Herren samt flyr till Honom för befrielses skull. Av vad här nu anförts framgår att det inte skadar att tro på bokstavsmeningen, även om den invärtes meningen lär något annat, bara det sker av ett okonstlat hjärta. Men om detta skall talas utförligare vid vers 24, i nr 2447, där det sägs att ’Jehovah lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra’. Då nu änglarna har den invärtes meningen, så är de så långt ifrån att tänka att Jehovah eller Herren fördärvar någon att de inte kan fördra föreställningen om detta. När människan läser detta eller annan liknande utsaga i Ordet, så kastas därför bokstavsmeningen liksom bakom dem och övergår slutligen i den meningen att det är själva det onda som fördärvar människan och att Herren inte fördärvar någon, vilket framgår av anförda exempel i nr 1875.