Ze Swedenborgových děl

 

Om Himlen och om Helvetet # 1

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Poznámky pod čarou:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4996

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4996. ‘Eo quod tu uxor illius’: quod significet quia non alii bono conjungendum, constat ex significatione 'uxoris' quod sit verum adjunctum suo bono, de qua n. 1468, 2517, 3236, 4510, 4823, hic verum naturale non spirituale cum bono naturali non spirituali, ut supra n. 4988.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 9824

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

9824. ‘Et ephodum’: quod significet Divinum Verum ibi in forma externa in quod desinunt interiora, constat ex significatione ‘ephodi’ quod sit Divinum Verum in forma externa; quod id per ‘ephodum’ significetur, est quia per vestes sanctitatis Aharonis repraesentabantur Divina Vera in regno spirituali in suo ordine, videatur supra n. 1 9822, et ephodum erat 2 extremum trium vestium, nam vestes 3 sanctitatis Aharonis 4 erant ephodum, pallium, et tunica tesselata; quod 2 extremum est, id non modo continet interiora, sed etiam interiora in illud desinunt; ita se habet in corpore humano, proinde etiam in caelis, quibus illa quae humani corporis sunt correspondent; similiter cum veris et bonis, nam haec et illa faciunt caelos.

[2] Quia ephodum repraesentabat maxime externum regni spiritualis Domini, ideo erat id prae reliquis vestibus sanctum, et in eo pectorale, in quo Urim et Thumim, per quae responsa a Divino data sunt; quod maxime externum sit prae internis sanctum, est quia externum continet omnia interiora in suo ordine, inque forma et in nexu, usque adeo ut si removeretur externum, dissiparentur interna, 5 ibi enim interna non modo desinunt, sed etiam ibi simul sunt; quod ita sit, scire possunt illi qui sciunt quomodo se habet cum successivis et cum simultaneis, quod nempe successiva, quae procedunt et consequuntur in suo ordine, usque etiam in ultimis se simul sistant; sint pro exemplo finis, causa, et effectus: finis est primum in ordine, causa est secundum, et effectus est ultimum; ita quoque successive progrediuntur, at usque in effectu, 6 qui ultimum est, sistitur causa simul, ac finis in causa; inde est effectus complementum, in quo 7 interiora seu priora etiam collata sunt et hospitantur.

[3] Similiter se habet cum velle, cogitare, et facere apud hominem; velle est primum, cogitare est alterum, et facere est ultimum, quod etiam est effectus, in quo priora seu interiora simul existunt, nam quantum facere in se continet id quod homo cogitat, et quod vult, tantum 8 in forma et in nexu continentur interiora; inde est quod 9 in Verbo dicatur quod homo judicandus sit secundum facta sua seu secundum opera, quod significat quod judicandus secundum cogitare et velle suum, nam haec in factis sunt sicut anima in suo corpore. Quia nunc interiora in ultimo 10 se simul sistunt, ideo, ut dictum est, ultimum, si perfectus ordo 11 , pro sancto habetur prae interioribus 12 , est enim ibi sanctitas interiorum completa.

[4] Quia in ultimis interiora simul sunt, sicut, ut dictum, in factis seu operibus cogitare et velle hominis, seu in spiritualibus, fides et amor 13 ejus, ideo Johannes prae reliquis discipulis amatus fuit a Domino et jacuit ad pectus Ipsius, Joh. 13:23, 21:20, 22;

ex causa quia ille discipulus repraesentabat opera charitatis, videatur Praefatio ad Gen. xviii et ad xxii, tum n. 3934; inde quoque patet cur externum seu ultimum, quod in perfecto ordine est, sanctum sit prae internis singillatim spectatis; est enim Dominus, cum in ultimo, simul in omnibus, et cum in illo est, interiora continentur in suo ordine, nexu, et forma, inque auspicio et ductu ad beneplacitum; hoc arcanum est quod intellectum est n. 9360, quod videatur.

[5] Haec nunc causa est quod ephodum, quia repraesentativum ultimi 14 regni spiritualis Domini erat, sanctius habitum fuerit quam reliquae vestes 15 sacerdotii; quapropter ephodum principalis amictus sacerdotalis fuit, 16 et factum erat ex filis auri in medio hyacinthini, purpurae, coccinei dibaphi, et byssini contexti, Exod. 39:3, at reliquis sacerdotibus erant ephoda ex lino, 1 Sam. 2:18, 22:18; 17 et ideo ephodum sumebatur pro omni amictu sacerdotis, et dicebatur portare ephodum, quo significabatur quod esset sacerdos, 1 Sam. 2:28, 14:3; ideo etiam pectorale alligatum ephodo fuit, et per Urim et Thumim ibi responsa dabantur, ex causa quia is amictus repraesentativum ultimi in regno spirituali Domini 18 erat, et responsa Divina sistuntur in ultimis, transeunt enim per omnia interiora successive, ac ibi dictantur, quia ibi desinunt; quod responsa darentur cum induti ephodo, constat ex 1 Sam. 23:6-13 et 30:7, 8; et quoque apud Hoscheam,

Dies multos sedebant filii Israelis, non rex et non princeps, et non sacrificium et non statua, et non ephodum et 19 teraphim, 20 3:4;

‘teraphim’ significant responsa Divina, nam per illa 21 olim dabantur, Sach. 10:2. 22 Ephodum etiam in lingua originali dicitur a concludere omnia interiora, ut patet a vocis illius significatione, Exod. 29:5 et Lev. 8:7.

Poznámky pod čarou:

1. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

2. externum

3. Sacerdotii, in the First Latin Edition and in the Second Latin Edition

4. erat

5. tum quia interiora omnia ibi

6. quod

7. priora seu interiora

8. est humanum ejus ibi

9. The Manuscript places this after dicatur.

10. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

11. The Manuscript inserts est.

12. The Manuscript inserts seorsum spectatis.

13. The Manuscript places this before fides.

14. in Regni spiritualis, in the First Latin Edition, in Regno spirituali, in the Second Latin Edition

15. Aharonis

16. ephodum Summi sacerdotis

17. et ideo dicebatur portare ephodum, pro indui sicut sacerdos, 1 Sam. 2:28; Cap 14:3;

ephodum etiam in Lingua originali dicitur a concludere omnia interiora, ut patet vocis ejus significatione, Exod. 29:5 et Levit. 8:7;

patet quod pectorale ibi esset, et per urim et thumim ibi responsa darentur, erat quoque

18. esset

19. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

20. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

21. dabantur olim responsa

22. is omitted in the Manuscript, but see note 1

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.