1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Poznámky pod čarou:

10551. ‘Et fuit, cum intravit Moscheh in tentorium, descendit columna nubis, et stetit ad ostium tentorii, et loquebatur cum Moscheh’: quod significet postquam Verbum evanuit ex captu eorum, densum obscurum occuparet illos ad extra, et tamen clare perciperetur ab intra, constat ex significatione ‘cum intravit Moscheh in tentorium’ quod sit postquam Verbum evanuit e captu eorum, de qua nunc supra n. 10550; ex significatione ‘columnae nubis’ quod sit densum obscurum respective ad gentem illam; per ‘nubem’ enim significatur externum Verbi, Praef. ad Gen. 18 ¹ , et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8443, 8781, et quoque obscurum Verbi illis qui non in illustratione sunt, ac densum obscurum illis qui in externo Verbi separato ab interno sunt, n. ² 6832, 8106, 8814, 8819, 9430; ex significatione ‘stare ad ostium’ quod sit ad extra, de qua ³ supra n. 10549; ex significatione ‘loqui cum Moscheh’ quod sit clare percipere ab intra; per ‘Moschen’ enim significatur Verbum in se spectatum, videatur n. 9372, et per ‘loqui’ significatur percipere, in locis citatis n. 10290; quod sit ab intra, est quia Moscheh, cum quo loquebatur ‘columna nubis’, intus in tentorio fuit.

[2] Quid sit videre ab extra, et percipere ab intra, dicendum est: qui in illustratione sunt cum legunt Verbum, illi vident illud ab intra, nam internum eorum apertum est, ac internum quando apertum, est in luce caeli; haec lux influit et illustrat, tametsi homo id nescit; quod nesciat, est causa quia lux illa influit in cognitiones quae in memoria hominis, et cognitiones illae sunt in luce naturali; et quia homo ex illis cogitat sicut ex se, non ⁴ appercipere potest influxum, sed usque ex variis indiciis scire potest quod in illustratione fuerit; at usque fallitur omnis qui credit se in illustratione esse si non amet scire verum propter verum et propter bonum vitae, ita qui non amat Divinum Verum propter vitam, quoniam vivere secundum Divina Vera ex Verbo est amare Dominum; et a Domino cum Ipse ⁵ amatur, est omnis illustratio.

[3] Qui autem non pro fine habent vitam secundum Divina Vera ex Verbo sed pro fine honorem, lucrum, ac famam, et sic Divina Vera Verbi pro mediis, illi haudquaquam in aliqua illustratione possunt esse, nam finis hic est mundanus et corporeus, et non spiritualis et caelestis; et ideo claudit internum hominem, quo clauso nulla lux e caelo influere potest et illustrare; hi si credunt se in illustratione esse cum legunt Verum, prorsus falluntur, cogitant enim non ex caelo sed ex mundo, ⁶ ita non a Domino sed a semet; et quantum a semet et a mundo, tantum ex ⁷ luce naturali separata a luce caelesti, et ⁸ lux naturalis separata ⁹ a luce caelesti est mera caligo in spiritualibus; hi si sibi persuadent vidisse aliquid ex illustratione, est fallacia, nam non aliunde percipiunt num verum sit quam ex aliis per confirmationes, quod est videre verum ab extra et non ab intra, vel ex fide persuasiva, quae qualis sit, videatur n. 9363-9369; tales possunt videre falsum ut verum, ac verum ut falsum, ut et malum ut bonum, ac bonum ut malum.

[4] Ex his constat quid sit videre Verbum ab extra ¹⁰ et percipere illud ab intra; videre illud ab extra est quod significatur per quod populus steterit ad ostium tentorii et spectaverit post Moschen, tum quod viderit columnam nubis stantem ad ostium tentorii, et incurvaverit se ad ostium tentorii; at percipere Verbum ab intra est quod significatur per quod Moscheh intraverit in tentorium, et quod columna nubis quae ad ostium tentorii, locuta sit cum Mosche.

[5] Paucis etiam dicetur quomodo influxus fit per ¹¹ quem illustratio: angeli aeque ac homines percipiunt Verbum cum legitur, sed angeli spiritualiter, homines autem naturaliter; homo cui internum apertum est etiam percipit Verbum spiritualiter, sed hoc nescit ille cum in mundo vivit quia spiritualis ejus cogitatio influit in naturalem in externo homine, et ibi se sistit videndam; verum usque interior illa cogitatio est quae illustrat, et per quam fit influxus a Domino; quidam eruditi per intuitionem in sua cogitata, et per reflexiones tunc, ¹² etiam observaverunt quod detur apud hominem cogitatio interior quae non apparet, quare ejus ideas vocaverunt immateriales et intellectuales quas distinxerunt ab ideis cogitationis exterioris quae apparent, quas vocaverunt naturales et materiales; sed nesciverunt quod interioris cogitationis ideae sint spirituales, et quod illae cum defluunt, vertantur in naturales, et quod appareant ¹³ sub alia specie, ¹⁴ et sub alio habitu; ex his aliquatenus constare potest quomodo fit influxus per quem illustratio.

Poznámky pod čarou:

2788. ‘In die tertio’: quod significet completum et principium sanctificationis, constat a significatione ‘diei tertii’; ‘dies’ in Verbo significat statum, n. 23, 487, 488, 493, 893, sicut etiam ‘annus’, in genere omnia tempora, ut hora, dies, septimana, mensis, annus, saeculum, ut et mane, meridies, vespera, nox; ac ver, aestas, autumnus, hiems; quibus cum additur tertia vel tertius, significant illius stati finem, et simul status sequentis principium; hic quia de sanctificatione Domini agitur, quae per tentationes, ‘dies tertius’ significat completum et simul principium sanctificationis, ut quoque sequitur ab illis quae praecedunt; causa significationis est quia Dominus cum omnia implevisset, die tertio resurgeret, nam quae a Domino dum vixit in mundo, facta sunt, seu quae fierent, in ¹ Ecclesiae repraesentativis fuerunt sicut facta, ut quoque in sensu interno Verbi, in Deo enim fieri et esse idem est, immo omne aeternum est Ipsi praesens;

[2] inde numerus ternarius repraesentativus fuit, non modo in Antiqua Ecclesia et in Judaica, sed etiam apud varias gentes, videantur quae de hoc numero dicta sunt, n. 720, 901, 1825; quod ex illa origine, constat apud Hoscheam,

Revertemur ² ad Jehovam, quia ille sauciavit, et sanabit nos, percussit, et obligabit nos, vivificabit nos a duobus diebus in die tertio suscitabit nos, ut vivamus coram Ipso, 6:1, 2;

ubi ‘dies tertius’ pro Adventu Domini et resurrectione: et a Jona, quod In visceribus piscis fuerit tres dies, et tres noctes, Jon. 2:1. [KJV 1:17];

de quibus ita Dominus apud Matthaeum,

Quemadmodum fuit Jonas in ventre ceti tribus diebus et tribus noctibus, sic erit Filius hominis in corde terrae tribus diebus et tribus noctibus, 12:40.

[3] Sciendum est quod in sensu interno Verbi ‘tres dies’ idem significent, ut quoque in locis quae sequuntur, tria et tertium:

apud Johannem, Dixit Jesus Judaeis, Solvite templum hoc, in tribus tamen diebus exsuscitabo illud; ... Ipse loquebatur de templo corporis Sui, 2:19-21; Matth. 26:61; Marcus 14:58; 15:29: quod Dominus tertio die resurrexerit, notum est:

[4] ideo etiam Dominus distinxit tempora vitae Suae in Tria, apud Lucam,

Euntes dicite vulpi isti, Ecce ejicio daemonia, et sanationes perficio hodie et cras, sed tertio die consummor, 13:32:

Etiam ultimam tentationem, quae erat crucis, sustinuit Dominus hora tertia diei, Marcus 15:25;

et post tres horas tenebrae factae sunt super universam terram, seu hora sexta, Lucas 23:44;

et post tres horas, seu hora nona, finis, Marcus 15:33, 34, 37;

Mane autem tertio die resurrexit, Marcus 16:1-4; Lucas 24:7;

videatur Matthaeus 16:21; 17:22, 23; 20:18, 19; Marcus 9:31; 8:31; 10:33, 34; Lucas 18:33; 24:46;

inde ³ , et imprimis ex resurrectione Domini die tertio, numerus ternarius repraesentativus et significativus fuit; quod fuerit, constare potest ab his in Verbo locis, Cum Jehovah descenderet super monte Sinai, dixit ad Mosen, ut sanctificaret populum hodie et cras, et ut lavarent vestes suas, et essent parati in diem tertium, quia in die tertio descendet Jehovah, Exod. 19:10, 11, 15, 16: Cum profecti a monte Jehovae itinere trium dierum, arca Jehovae proficiscebatur coram iis itinere trium dierum ad investigandum iis requiem, Num. 10:33: praeterea quod Fuerit caligo in omni terra Aegypti tres dies, et non viderit vir fratrem suum tres dies, at filiis Israelis fuerit lux, Exod. 10:22, 23;

[5] Quod caro sacrificii votivi et spontanei comederetur primo et secundo die, nihil relinqueretur ad diem tertium, sed combureretur, ... quia abominatio; pariter Caro sacrificii Eucharistici, et si comederetur die tertio, non placaretur, sed anima iniquitatem suam portaret, Lev. 7:16-18; 19:6, 7: Quod tangens mortuum se expiaret die tertio, et die septimo mundus esset; si non, exscinderetur anima illa ex Israele:... et quod spargeret aquam mundus super immundum die tertio et die septimo, Num. 19:12, 13, 19: Qui in proelio occiderunt animam, et tetigerunt confossum, quod purificarent se die tertio, et die septimo, Num. 31:19:

[6] Quod fructus, cum venirent in terram Canaanem, tribus annis esset praeputiatus, et non comederetur, Lev. 19:23: Quod a fine trium annorum educerent omnes decimas proventus sui in anno isto, et reponerent in portis, ut Levita, peregrinus, pupillus, et vidua, comederent, Deut. 14:28, 29; 26:12: Quod tribus vicibus in anno, feriarentur Jehovae:... et tribus vicibus in anno compareret omnis masculus ante faciem Domini Jehovae, Exod. 23:14, 17: Deut. 16:16: Quod Joshua diceret ad populum, quod in tres dies transirent Jordanem, et hereditarent terram, Jos. 1:11, 3:2: Quod Jehovah clamaverit ad Samuelem tribus vicibus, ille tertia vice responderet, 1 Sam. 3:8:

[7] Cum Saul occidere vellet Davidem, quod David se occultaret in agro ad vesperam tertiam:... Jonathan diceret ad Davidem, Explorabo patrem meum tempore crastino tertio:... quod Jonathan tres sagittas ad latus lapidis jacularetur:... quodque David coram Jonathane tunc ceciderit super faciem suam ad terram, et incurvaverit se tribus vicibus, 1 Sam. 20:5, 12, 19, 20, 35, 36, 41: Quod David eligeret ex tribus unum; vel septem annos famis in terra; vel tribus mensibus fugeret coram hostibus: vel tribus diebus pestem in terra, 2 Sam. 24:12, 13:

[8] Quod fames, diebus Davidis, tribus annis fuerit, anno post annum, 2 Sam. 21:1: Quod Elias se mensus super puero mortuo tribus vicibus et vivificaverit illum, 1 Reg. 17:21: Elias, cum aedificaverat altare Jehovae, quod diceret, effunderent aquas super holocaustum, et super ligna tribus vicibus, 1 Reg. 18:34: Quod ignis consumpserit praefectos super quinquaginta missos ad Eliam binis vicibus, non autem missum tertia vice 2 Reg. 1:13[, 14]:

Quod esset signum Hizkiae regi, quod comederent eo an sponte natum, in anno secundo ultro crescens, anno autem tertio sererent, meterent, plantarent vineas, et comederent fructum eorum, 2 Reg. 19:[29]:

[9] Quod Daniel ingressus domum suam, et fenestrae apertae illi in cenaculo versus Hierosolymam, ubi tribus vicibus in benediceret super genubus, et oraret, Dan. 6:11, 14 [KJV 10, 13]:

Quod Daniel lugeret tribus septimanis dierum, panem desideriorum non comedens, nec vinum bibens, nec se ungens, usque dum implerentur tres septimanae dierum, Daniel 2, 3: Quod Esaias iret nudus et discalceatus tribus annis, in signum et prodigium super Aegypto et super Cusho, Esai. 20:3: Quod ex Candelabro exirent tres calami utrinque, et tres scyphi amygdalati in quovis calamo, Exod. 25:32, 33: Quod in Urim et Thummim essent tres lapides pretiosi in quovis ordine, Exod. 28:[17, 18, ] 19, [20]:

[10] Quod in Novo Templo erunt thalami portae tres hinc et in tres illinc, mensura una ternis illis; ... ad porticum domus latitudo portae tres ulnae hinc et tres ulnae illinc, Ezech. 40:10, 21, 48: Quod in Nova Hierosolyma erunt tres portae ad septentrionem, tres ad orientem, tres ad meridiem, et tres ad occidentem, Ezech. 48:31-34; Apoc. 21:13. Similiter in his Quod Petrus ter abnegaverit Jesum, Matth. 26:34, 69 seq. :

Quod Dominus dixerit Petro ⁴ tribus vicibus, Amasne Me? Joh. 21:17: Tum in parabola, quod homo, qui plantavit vineam, tribus vicibus miserit servos, tandem filium, Luc. 20:12; Marcus 12:2, 4-6: Qui laborabant ⁵ in vinea, quod conducti hora tertia, hora sexta, hora nona, et hora undecima, Matth. 20:1-17: Et de ficu, quia non ferret fructum per tres annos, quod exscinderetur, Luc. 13:6, 7.

[11] Sicut trinum et tertium erat repraesentativum, etiam erat tertia pars; ut quod ⁶

Minhae de similagine duae decimae mixtae essent oleo tertia hinis parte, et vinum in libamen esset tertia hinis, Num. 15:6, 7; Ezech. 46:14:

apud Ezechielem,

Quod traduceret novaculam super caput suum, et super barbam suam, ... et dein divideret crines, et tertiam partem igne combureret, ... tertiam percuteret gladio circum eam, et tertiam dispergeret in ventum, 5:1, 2, 11:

apud Zachariam,

Quod in universa terra, duae partes exscinderentur, et tertia relinqueretur, sed duceretur tertia per ignem, ... et probaretur, 13:8, 9:

apud Johannem,

[12] Cum clanxit angelus primus, facta est grando, et ignis mixtus sanguine, et cecidit super tertam, ita ⁷ ut tertia pars arborum combusta sit.... Secundus angelus clanxit, et quasi mons magnus igne ardens projectus est in mare; et facta est tertia pars maris, sanguis, unde mortua tertia pars creaturarum in mari habentium animas; et tertia pars navium corrupta est. Tertius angelus clanxit, et cecidit e caelo stella magna ardens sicut lampas, et cecidit super tertiam partem fluviorum, ... nomen stellae absinthium.... Quartus angelus clanxit, ita ut percussa sit tertia pars solis, et tertia pars lunae, et tertia pars stellarum, ut obtenebraretur tertia pars earum, et dies non luceret tertia sui parte, noxque similiter, Apoc. 8:7-12:

[13] Soluti sunt quatuor angeli, ut occiderent tertiam partem hominum, Apoc. 9:15:

A tribus his occisi sunt tertia pars hominum, ab igne, fumo, et sulphure, quod exibat ex ore equorum, Apoc. 9:18:

Draco cauda traxit tertiam partem stellarum caeli, et projecit in tertam, Apoc. 12:4.

Sed ‘tertia pars’ significat aliquid, et nondum plenum; at ‘tertium et ⁸ trinum’ completum, et hoc pro malis malum, et pro bonis bonum.

Poznámky pod čarou: