Ze Swedenborgových děl

 

Om Himlen och om Helvetet # 1

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Poznámky pod čarou:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Bible

 

Matteus 23

Studie

   

1 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar

2 och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

3 Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

4 De binda ihop tunga bördor och lägga dem människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

5 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

6 De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna

7 och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.

8 Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.

9 Ej heller skolen I kalla någon jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen.

10 Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.

11 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.

12 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

13 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.

15 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!

16 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'!

17 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

18 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

19 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

20 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

21 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

22 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

23 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

24 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

25 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.

27 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

28 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

29 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter

30 och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

31 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.

32 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.

33 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?

34 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.

35 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.

36 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.

37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 593

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

593. And I saw another strong angel coming down out of heaven.- That this signifies the Lord as to the Word, in this case, as to its ultimate sense, which is called the sense of the letter, is evident from the signification of a strong angel, as denoting the Lord as to the Word, of which we shall speak presently. The reason why it denotes the Lord as to the Word in its ultimate sense, called the sense of the letter, is, that from that sense the Lord is called strong, for all the strength, and all the power of Divine Truth, exist and consist in its ultimate, consequently in the sense of the letter of the Word, of which also we shall speak presently.

[2] Because the sense of the letter of the Word is here meant, therefore it is said of the angel that he was seen coming down out of heaven, the same being said of the Word, which is Divine Truth; for this descends from the Lord through the heavens into the world, on which account it is adapted to the wisdom of the angels in the three heavens, and also to men in the natural world. For this reason the Word in the first origin of all is wholly Divine, afterwards celestial, then spiritual, and lastly natural. It is celestial for the angels of the inmost or third heaven, who are called celestial angels, spiritual for the angels of the second or middle heaven, who are called spiritual angels, and celestial-natural and spiritual-natural for the angels of the ultimate or first heaven, who are called celestial-natural and spiritual-natural angels, and natural for men in the world; for men, while they live in the material body, think and speak naturally.

This is the reason why the angels of each heaven possess the Word, but with a difference according to the degree of their wisdom, intelligence, and knowledge (scientia); and although it differs as to its sense in each heaven, still it is the same Word. For when the Divine itself, which is in the Word from the Lord, descends to the inmost or third heaven, it becomes celestial Divine; when it descends from this to the middle or second heaven, it becomes spiritual Divine; and when from this heaven it descends to the ultimate or first, it becomes celestial-natural or spiritual-natural Divine; and when it descends thence into the world, it becomes the natural Divine Word, such as it is with us in the letter. These successive derivations of the Divine Truth proceeding from the Lord Himself, exist from correspondences established from creation itself between things higher and lower, on which subject, the Lord willing, more will be said elsewhere.

[3] The reason why all strength and all power are in the ultimates of Divine Truth, that is in the natural sense of the Word, which is the sense of the letter, is, that this sense is the containant of all the interior senses, namely, of the spiritual and celestial, spoken of above; and since it is the containant, it is also the base, and all strength is in the base; for if things higher do not rest upon their base, they fall down and are scattered. Such would be the case with spiritual and celestial things if they did not rest upon the natural or literal sense of the Word, for this not only sustains the interior senses, but also contains them, therefore the Word or Divine Truth, in this sense, is not only in its power, but also in its fulness. But upon this subject more may be seen above; namely, that strength is in the ultimate, because the Divine there is in its fulness (n. 346, 567). It is also further explained in the Arcana Coelestia that interior things successively flow into exterior, even into the extreme or ultimate, and that therein they co-exist (n. 634, 6239, 6465, 9215, 9216); that they not only flow in successively, but also form in their ultimate what is simultaneous; in what order (n. 5897, 6451, 8603, 10099); that therefore strength and power are in the ultimates (n. 9836); that consequently responses and revelations are given in ultimates (n. 9905, 10548); that therefore the ultimate is more holy than the interiors (n. 9824).

[4] From these things, it also follows, that everything of the doctrine of the church ought to be formed and confirmed from the sense of the letter of the Word, and that all the power of doctrine is therefrom (see above, n. 356); this is the reason why the angel coming down out of heaven is called strong. That an angel in the Word, in the highest sense, means the Lord, in the respective sense (sensu respectivo), every recipient of Divine Truth from the Lord, and in an abstract sense, Divine Truth itself, may be seen above (n. 130, 302); here therefore the angel means the Lord as to the Word, because the Word is the Divine Truth itself. That the Lord Himself is here meant by the angel, is evident from a similar representation of Him as to His face, and feet, in the first chapter of this book, where it is said of the Son of man, who is the Lord, that "his countenance shone as the sun in his strength, and that his feet were like unto burnished brass, as if they burned in a furnace" (ver. 15, 16).

  
/ 1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.