29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

87. Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan.

Vad motsvarighet är, vet man inte nu för tiden. Att man ej vet det, är av flera orsaker. Den främsta är, att människan avlägsnat sig från himlen genom kärlek till sig själv och världen. Ty den som älskar sig själv och världen över allt, han tager inte i betraktande annat än världsliga ting, eftersom dessa smeka de yttre sinnena och fröjda hågen, och inte andliga ting, eftersom dessa behaga de invärtes sinnena och förnöja själen, och därför förkastar han dem, sägande, att de är för höga för att vara föremål för tanken. På annat sätt var det med de forngamle. För dem var kunskapen om motsvarigheterna den förnämsta av alla kunskaper. Genom den förvärvade de även förståndighet och vishet, och de som tillhörde kyrkan hade genom den förbindelse med himlen, ty kunskapen om motsvarigheterna är änglars kunskap. De fornäldsta, som voro himmelska människor, tänkte liksom änglarna från själva motsvarigheten. Därför talade de även med änglar, och därför syntes Herren oftare för dem och undervisade dem. Men nu för tiden är denna kunskap så helt och hållet förlorad, att man inte vet, vad motsvarighet är ¹ .

Бележки под линия: