1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Бележки под линия:

10672. ‘Tribus vicibus in anno videbitur omnis masculus tuus ad facies Domini Jehovae Dei Israelis’: quod significet continuam apparentiam et praesentiam Domini etiam in veris fidei, constat ab explicatione horum n. 9297.

1071. Quod ‘bibit vinum’ significet quod illa quae sunt fidei vellet investigare, constat ex significatione ‘vini’; ‘vinea aut vitis’, ut ostensum, est Ecclesia spiritualis, seu homo Ecclesiae spiritualis; ‘uva, racemi, botri’ sunt fructus ejus, et significant charitatem et quae sunt charitatis; vinum autem significat fidem inde, et omnia quae sunt fidei; ita ‘uva’ est Ecclesiae istius caeleste, ‘vinum’ est Ecclesiae istius spirituale; illud seu caeleste, ut saepe prius dictum, est voluntatis, hoc seu spirituale est intellectus: quod ‘biberit de vino’ significet quod investigare voluerit illa quae sunt fidei, et quidem per ratiocinia, constat inde quia ‘inebriatus est’, hoc est, in errores lapsus: homo enim hujus Ecclesiae nullam perceptionem habuit sicut homo Ecclesiae Antiquissimae, sed quid bonum et verum esset, addiscere debuit ex doctrinalibus fidei a perceptione Antiquissimae Ecclesiae collectis et conservatis, quae doctrinalia erant illius Ecclesiae Verbum; doctrinalia fidei, sicut Verbum, absque perceptione in multis talia fuerunt ut non credi possent, spiritualia enim et caelestia infinite transcendunt captum humanum, inde ratiocinatio; sed qui non credere vult prius quam illa capiat, nusquam credere potest, ut prius saepe ostensum, videantur quae n. 128-130, 195, 196, 215, 232, 233.

[2] Quod ‘uvae’ in Verbo significent charitatem et quae charitatis sunt, et quod ‘vinum’ significet fidem inde et quae fidei sunt, ex sequentibus his locis constare potest;

apud Esaiam,

Vinea fuit dilecto Meo in cornu filii olei, exspectavit ut faceret uvas, et fecit labruscas, 5:1, 2, 4;

ubi ‘uvae’ pro charitate et ejus fructibus:

apud Jeremiam,

Colligendo colligam eos ¹ , dictum Jehovae, non uvae in vite, et non ficus in ficu, 8:13;

‘vitis’ pro Ecclesia spirituali, ‘uvae’ pro charitate:

apud Hoscheam,

Sicut uvas in deserto inveni Israelem, sicut primitivum in ficu, in initio ejus, vidi patres vestros, 9:10;

‘Israel’ pro Antiqua Ecclesia, ‘uva’ pro quod charitate praediti; in opposito sensu cum Israel pro filiis Jacobi:

apud Micham, Non botrus ad comedendum, primitivum ² desideravit anima mea; periit sanctus e terra, et rectus inter hominem non, 7:1, [];

‘botrus’ pro charitate seu sancto, ‘primitivum’ pro fide seu recto:

[3] apud Esaiam,

Sic dixit Jehovah, Quemadmodum invenitur mustum in botro, et dicit, Ne corrumpe illud, quia benedictio in illo, 65:8;

‘botrus’ pro charitate, ‘mustum’ pro charitatis bonis et inde veris:

apud Mosen,

Lavit in vino indumentum, et in sanguine uvarum velamen Suum, Gen. 49:11;

de Domino prophetia; ‘vinum’ pro spirituali ex caelesti, ‘sanguis uvarum’ pro caelesti respective ad Ecclesias spirituales; ita ‘uvae’ pro ipsa charitate, ‘vinum’ pro ipsa fide:

apud Johannem, Angelus dixit Mitte falcem acutam, et vindemia botros terrae, quia maturuerunt uvae ejus, Apoc. 14:18;

ibi de ultimis temporibus quando nulla fides, hoc est, quando nulla charitas; nam fides non alia est quam charitatis, estque essentialiter ipsa charitas, quare cum dicitur quod amplius nulla fides, ut ultimis temporibus, intelligitur quod nulla charitas.

[4] Sicut ‘uvae’ significant charitatem, ita ‘vinum’ significat fidem inde, nam vinum est ex uvis; quod praeter a locis nunc et prius, ubi de vinea et vite, etiam a sequentibus constare potest;

apud Esaiam,

Ablata est laetitia et exsultatio de Carmel ³ et in vineis non cantatur, non jubilatur, vinum in torcularibus non calcat calcans, hedad ⁴ cessare feci, 16:10;

pro quod vastata est Ecclesia spiritualis, quae est ‘Carmel’; ‘vinum in torcularibus non calcans’ pro quod non amplius sint qui in fide:

apud eundem,

Exurentur habitatores terrae, et relictus erit homo pusillum; lugebit mustum, languescet vitis, in cantu non bibent vinum; amara erit sicera bibentibus illam, clamor super vino in plateis, 24:6, 7, 9, 11; de vastata Ecclesia Spiritum, ibi vinum pro veris fidei quae nauci apud Jeremiam,

Matribus suis dicent, Ubi frumentum et vinum? cum deficiunt sicut confossus in plateis urbis, Thren. 2:12;

‘ubi frumentum et vinum’ significat ubi amor et fides; ‘plateae urbis’ significant hic ut alibi in Verbo, veritates; ‘ibi confossi’ quod non sciant quid vera fidei:

[5] apud Amos, Reducam captivitatem populi Mei Israelis, et aedificabunt urbes desolatas, et inhabitabunt, et plantabunt vineas, et bibent? vinum earum, 9:14;

de Ecclesia spirituali seu Israele, de qua praedicatur ‘plantare vinea et bibere vinum’ cum talis fit ut ex charitate habeat fidem:

apud Zephaniam,

Aedificabunt domos sed non inhabitabunt, et plantabunt vineas sed non bibent vinum earum, 1:13; Amos 5:11;

pro contrario, cum Ecclesia spiritualis vastata:

apud Zachariam, Erunt sicut potens Ephraim, et laetabitur cor eorum, sicut vino, et filii eorum videbunt et laetabuntur, 10:7;

ibi de domo Jehudae, quod ita ex fidei bonis et veris:

apud Johannem, Quod oleo et vino non damnum inferent, Apoc. 6:6;

pro quod non caelesti et spirituali seu illis quae sunt amoris et fidei.

[6] Quia ‘vinum’ significabat fidem in Dominum, etiam fides in Ecclesia Judaica repraesentabatur in sacrificiis per libamen vini, de quo Num. 15:2-15; 28:11-15, 18 ad fin. ; 29:7 ad fin. ; Lev. 23:12, 13 Exod. 29:40, quare ita apud Hoscheam,

Area et torcular non pascet eos, et mustum mentietur in ea, non habitabant in terra Jehovae, et revertetur Ephraim Aegyptum, et in Assyria immundum comedent, non libabunt Jehovae vinum, non grata erant Ipsi, 9:2-4;

ubi de Israele seu Ecclesia spirituali, deque illis ibi qui pervertant et contaminant sancta et vera fidei per id quod investigare velint illa per scientias et ratiocinia; ‘Aegyptus’ est scientia, ‘Assyria’ est ratiocinatio, ‘Ephraim’ qui ratiocinatur.

Бележки под линия: