1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Бележки под линия:

41. (Verse 8) I am the Alpha and the Omega, the beginning and the end. That this signifies that He rules all things from primaries by means of ultimates, and consequently all things of heaven to eternity, is evident from the signification of the Alpha and the Omega, as denoting the first and the last, or in primaries and in ultimates; and he who is in primaries and in ultimates also rules the intermediates; thus all things. These things are said concerning the Divine Human of the Lord, because they are said concerning Jesus Christ, by which names is meant His Divine Human (as shown above, n. 26). By means of this the Lord is in primaries and in ultimates. But that He rules all things from primaries by means of ultimates is a mystery not hitherto perceived by man. For man knows nothing concerning the successive degrees into which the heavens are distinguished, and into which also the interiors of man are distinguished; and little concerning the fact that man, as to his flesh and bones, is in ultimates. Neither does he perceive how intermediates are ruled from primaries by means of ultimates, when nevertheless the Lord came into the world that He might put on a Human and glorify it, that is, make it Divine, even to ultimates, that is, even to flesh and bones, in order that He might thus rule all things. That the Lord put on such a Human, and took it with Him into heaven, is known in the church from the fact that He left nothing of His body in the sepulchre; and also from His words to His disciples:

"Behold my hands and my feet, that it is I myself; [handle me] and see, for a spirit hath not flesh and bones as ye see me have" (Luke 24:39).

It is by means of this, therefore, that the Lord is in ultimates; and because He made these things also Divine, He thus entered into the Divine power of ruling all things from primaries by means of ultimates. If the Lord had not done this, the human race on this earth would have perished in eternal death. But this mystery cannot here be further enlarged on, because many things must be known in order that an idea may be formed and obtained concerning the Divine government from primaries by means of ultimates. (Some light, however, may be obtained on the subject from the following things shown in Arcana Coelestia:- That interior things flow successively into external things, even into what is outermost or ultimate, and that they also exist or subsist there, n. Arcana Coelestia 634, 6239, 6465, 9216, 9217. Concerning the order of influx, that internal things not only flow in successively, but also form what is simultaneous in the ultimate, n. 5897, 6451, 8603, 10099. That therefore all interior things are held together in connection, from what is primary by means of the ultimate, n. 9828, and in the work, Heaven and Hell 297. That consequently in ultimates there is strength and power, n. Arcana Coelestia 9836; that hence also the ultimate is more holy than interior things, n. 9824; that consequently the first and the last signify all things, n. 10044, 10329, 10335. Concerning the successive degrees into which the heavens are distinguished, and into which also the interiors of man are distinguished, see the work, Heaven and Hell 38.) It is said also, that the Lord is the beginning and the end, by which is meant that He is from eternity to eternity; but this cannot be more fully explained than has been done above (n. 23, which see).